Så tas avfallet om hand
Kärnkraftverken i Sverige satsar en halv miljon kronor per dag på avfallshantering, eller c:a 2 öre per producerad kilowattimme. Företagen som äger kärnkraftverken står för alla kostnader, förvaring, transport, eventuell rivning av kärnkraftverken, kort sagt rubbet. Kärnkraftverken äger tillsammans SKB "svensk kärnbränslehantering" som ser till att radioaktivt avfall från kraftverken, industri, sjukvård, forskning tas om hand på rätt sätt. I SKB ingår också en anläggning för slutförvar av driftavfall, SFR "Slutförvar för radioaktivt driftavfall", med driftavfall menar man inte bränslet utan kläder, verktyg m.m som används i hantering av radioaktiva ämnen. Här planeras dom att ligga i minst 100000 år.
Bränslet från de svenska kärnkraftverken transporteras med en special konstruerad båt, M/S Sigyn till CLAB "Centralt mellanlager för använt bränsle" här ska bränslet vara i 40 år för mellan lagring i 40år.
Det använda bränslet är högradioaktivt och avger stark strålning och värme. Under de första åren avtar radioaktiviteten ganska snabbt och efter 40 år har 90% av radioaktiviteten och värmeutvecklingen försvunnit. Detta underlättar slutförvaringen. Det använda bränslet lagras i vatten bassänger,  30 meter ner i berget. Vattnets funktion är att det kyler bränslet och skyddar också mot strålningen. Än så länge har inte men inte byggt något ställe för slutförvaring av det använda kärnbränslet, man planerar att börja bygga år 2008.