Född i Västerås i januari (med andra ord är jag vattuman, om det är någon som tror på sånt) och döptes ett par månader senare till Susanne Margareta (Margareta efter mamma och Susanne efter hennes födelsedag) Susanne betyder lilja och Margareta betyder pärla, så jag har en del att leva upp till!

Under ett antal år nöjde jag mig dock med att växa upp (i den åldern är det rätt energikrävande och man hinner inte med så många filosofiska tankar). Jag gick i skola, som de flesta andra barn. De tre första åren var det Fridnässkolan som gällde ­ ett litet kråkslott med sjöutsikt och plats för tre klasser. Gården var lummig och hade en liten dunge i ena hörnet och allt var idylliskt så när som på Bamse; vaktmästarens folkilskna schäfer.

Efter ett par års flitigt (?) studerande hamnade jag på Rudbeckianska skolan för att i tre år bedriva samhällsvetenskapliga studier på gymnasienivå. Skolan hade sina fördelar; den var anrik, hade (i allmänhet) bra lärare, låg mitt i stan samt hade ett, för eleverna ämnat, rökrum. Där slet man ut många kortlekar! Kiosken bakom skolan sålde negerbollar och cigaretter styckvis. Livet lekte.

Sedan vidare till högskolan i Esklstuna/Västerås (numera Mälardalens Högskola). Nu började jag växa upp. Förvånat ­ eftersom jag trodde att jag redan var vuxen. Ekonomlinjen var dock kanske inte världens mest lyckade val för mig och ett tecken på att jag trots allt inte var riktigt färdigvuxen är att jag envisades med att gå kvar. Jag vill inte säga att det är fyra bortkastade år, men ändå.

1988 bar det iväg till Uppsala för vidare på studier på universitetet. Det var då jag hamnade på V-Dala. I reccespexet fick jag rollen som Ali Babsan, förförerska i kort-kort lakan. Kortversionen på rollnamnet ­Babsan ­ lever ännu kvar som mitt främsta tilltalsnamn. Jag gjorde sedemera en strålande :-) karriär inom nationens väggar, vilken kröntes av Förste Kurators ämbete 1991/92. Jag har dock ännu inte lämnat V-Dala helt åt sitt öde, utan vakar över nationen från två trygga utkikspunkter, styrelsen och biblioteksutskottet.Man är aldrig för gammal för att vara ung!

Jag har hunnit med en hel del under Uppsalaåren. Jag har läst resten av ekonomlinjen, feministiska studier vid Centrum för Kvinnoforskning, samt sociologi. Jag pÂb–rjade en C-uppsats i det sistnämnda, vilken skulle handla om jämställdhetsplaner. Intressant och deprimerande på samma gång. Deprimerande ”r ocks att den aldrig blev f”rdig innan studiemedlen tr–t, s jag fick ge mig ut p arbetsmarknaden ist”llet.

Jag har varit rejält nationsaktiv och dessutom hade jag en kort men effektiv period som kårpolitiker för UUS (Uppsala Universitets Studenter), ett partipolitiskt obundet, studentfackligt parti. Det gav en bra insikt om hur det går till i politiken, och jag är inte bara imponerad.

Jag var också under en period ute i "verkligheten" när jag jobbade på Upsala Stadsteater. Det var ett vikariat som informatör, en verksamhet som jag kan tänka mig att ägna åt även i framtiden. Informatör alltså, inte vikarie.

Nu ”r det snart nytt millenium (enligt viss) och jag har undertiden hunnit arbeta som s”ljare p Core Computer (Macintosh f–rstÂss!), och som marknadsf–rare/produktchef p ElektroSoft och Multimedia Messaging. Samma jobb p tv olika bolag. Men nu ”r det f”rdigt med det. Vi fÂr se vad som h”nder...