Eriks Musikförlag i Stockholm har nyligen gett ut två verk av Otto Olsson. Först och främst Pastoral för orgel, som aldrig tidigare varit tryckt.
Pastoralen op.17 nr 3 skrev Olsson 1908 och han framförde den också vid en konsert i Gustaf Vasakyrkan i Stockholm den 22 november samma år. Stycket trycktes aldrig under hans levnad, så detta är den första gången stycket publiceras. Pastoralen har dock redan 1979 spelats in på skiva av Erik Lundkvist, på tonsättarens egen orgel i Gustaf Vasakyrkan i Stockholm. Numera finns den inspelningen också på CD (Proprius PRCD 9025).
Det andra verket av Olsson som Eriks gett ut är Romansen för violin och orgel op.24. Det har tidigare bara funnits tillgängligt i ett album - utgivet av Universal Edition i Wien, men från och med nu finns Romansen även utgiven enskilt, med såväl orgelstämma som separat violinstämma. Romansen finns redan på CD, dels inspelad på flöjt och orgel, med Gunilla von Bahr och Hans Fagius (Bis CD-160), dels i originalversionen med violin och orgel med de danska musikerna Jochen Brusch (violin) och Sven-Ingvart Mikkelsen (orgel). Den sistnämnda CD-skivan är utgiven på det danska skivmärket Canzone (CAN 33011).
I konsertserien med Svensk Orgelromantik i Sankta Maria Magdalena kyrka i Stockholm, har kyrkans organist Ralph Gustafsson framfört stora delar av Otto Olssons orgelproduktion. Dessutom har han bl.a. spelat orgelverk av Harald Fryklöf, Gustaf Hägg och Oskar Lindberg.
Både Oskar Lindbergs och Gustaf Häggs kompletta orgelverk har nu släppts på CD. Märket är Swedish Society Discofil och upptagningarna är gjorda av Bertil Alving, vilket borgar för det bästa ljud man kan tänka sig. (Swedish Society Discofil SCD 1080 [Hägg] och SCD 1081-82 [Lindberg])
Vid den tionde konserten i serien den 16 mars framförde Ralph Gustafsson Otto Olssons tredje preludium och fuga, den i diss moll op.56. Dessutom bjöd han på något av en novitet. Den 18 minuter långa Suite för harmonium op. 16. Här spelade han inte på den stora nyrestaurerade Åkermanorgeln, utan på ett orgelharmonium för dagen placerat i kyrkans kor. Instrumentet klingade utmärkt och fyllde kyrkan med sin eteriska klang. Det skulle inte förvåna mig om detta framförande av harmoniumsviten faktiskt var ett förstgångsframförande av sviten i sin helhet. I varje fall inför publik vid en konsert.
Måhända kommer detta stycke tillsammans med andra av Otto Olssons orgelverk att ges ut på CD av Swedish Society Discofil. En nåd att stilla bedja om!
Hans Fagius - orgelprofessor i Malmö, känd för sina många skivor på Bis och sina internationella engagemang har då och då med sig orgelverk av Otto Olsson på programmet. Vid en turné i USA gav han bl.a. en konsert University of Saint Thomas i St. Paul, Minnesota. Konserten spelades in av orgelproducenten Michael Barone för radioprogrammet Pipedreams i Minnesota Public Radio. Programmet sändes senare över hela USA genom National Public Radio försorg. Hans Fagius spelade denna gång musik av Bach, Vierne, Jongen och Torsten Nilsson. Samt Preludium och fuga nr 1 ciss-moll op.39 av Otto Olsson.
I
fjol spelade det lilla svenska grammofonbolaget Sterling in Otto Olssons
enda orkestersymfoni på skiva i sin serie med Swedish Romantics
- svenska romantiker. Mats Liljefors dirigerar Gävleborgs symfoniorkester
i denna drygt 57 minuter långa symfoni från seklets första
år. På skivan står det nogsamt World première
recording - d.v.s. inspelad för första gången på
skiva. Det är faktiskt bara andra gången symfonin spelas i sin
helhet. Första kompletta inspelningen gjordes av Stig Westerberg och
radiosymfonikerna till Otto Olssons 100-års jubileum 1979. Fast riktigt
komplett var nu inte detta radioframförande. I sista satsen gjorde
Westerberg ett språng. Ett tiotal partitursidor kapades. Dessa sidor
finns dock med på den nya CD:n från Gävle.
Det lite besynnerliga är att denna symfoni faktiskt ännu väntar på sitt egentliga uruppförande. Symfonin har aldrig framförts i sin helhet vid en offentlig konsert. Den har ännu aldrig mött konsertpubliken. Detta intressanta möte återstår.
Ja, vad säger Kungliga filharmoniska orkestern i Stockholm, eller Sveriges nyutnämnda Nationella symfoniorkester i Göteborg? Vore det inte en fjäder i hatten att sno åt sig ett uruppförande av denna ungdomliga svenska oskarianska symfoni?
De första internationella recensionerna av den nya CD:n har nu kommit från USA. Det är en av experterna på skandinavisk musik i Amerika, professor Paul A. Snook som anmält CD:n i tidskriften Fanfare. Recensionen är publicerad i mars/april numret 1997 (Vol.20 nr 4).
"Ingen med det minsta intresse i nordisk senromantik har
råd att ignorera denna skiva"
Så sammanfattar professor Snook sin recension och han säger
vidare:
"Trots att Otto Olsson framför allt är känd för sin orgel- och körmusik, skrev han en hel del instrumental kammarmusik och några och tjugo år gammal denna timslånga symfoni, som utmärker sig för sina upphöjda tankar och sitt arkitektoniska mästerskap. ....
Olsson föredrar en mjukt artikulerad, ärligt välbalanserad klassicism som kan jämföras med det bästa av Schumann eller till och med Saint-Saëns. Styckets medelpunkt är ett tjugotre minuter långt dubbelvälvt Adagio, vars känsligt växande tyngd avslutas på ett mästerligt sätt och sublimeras i verkets storsinnade final".
Skivan har katalognumret Sterling CDS 1020-2, och bör finnas i större välsorterade CD-affärer runt om i Sverige, samt således även i USA.
Pianisten Irene Mannheimer har planer på att ge ut en CD-skiva med några av Otto Olssons pianoverk. Det blir första gången som någon av hans pianokompositioner kommer ut på skiva. Det exakta programmet är ännu inte bestämt. Men en gissning är att några av de Elegiska danserna op.34 och något av de Sex Scherzi op.9 kommar att återfinnas på skivan. Mer information om denna CD och andra CD med Olsson-musik kommer att lämnas i detta forum.