Alan Shearer föddes den 13:de augusti 1970 i Newcastle. Han var fotbollsintresserad redan från födseln. Eftersom han föddes i Newcastle blev det självklart Newcastle United som blev hans favoritlag och han följde laget från en tidig ålder. Han har berättat att han ofta fanns på läktaren när Newcastle spelade och att hans stora pojkdröm var att få springa in på planen i Newcastles tröja. Så småningom blev Alan en duktig fotbollspelare och han träningspelade som 16-17 åring i flera olika klubbar för att försöka bli något som heter YTS trainee, (ett kontrakt på pojk-spelare som om spelaren lyckas kan bli till proffskontrakt, dvs klubben köper rätten till spelaren.) En av de klubbar där Alan provspelade var förstås i sitt favoritlag Newcastle. Det ryktas om att han gjorde det som målvakt och även om han gjorde det eller spelade ute så fick han i alla fall inget kontrakt. När det inte gick i favorit-laget rörde sig Alan till andra klubbar, som till exempel grannstadslaget Sunderland men fick där precis som i bl.a. Manchester City och West Bromwich nobben.

Southampton

Istället för att hamna i någon av de tidigare uppräknade klubbarna blev Alan som 17-åring upptäckt av Southamptons talangscout Dave Merrington. Alan valde att tacka ja till Southampton, en klubb och stad i södra England även om det låg väldigt långt ifrån det i norra England liggande Newcastle. Att Alan tackade ja trots det långa avståndet var att flera av hans kompisar också lämnade Newcastle för att söka lyckan i Southampton. En av dem, Neil Maddison blev och är en av Alans bästa vänner. Deras vänskap blev så stark att Neil var bestman på Alans bröllop senare. Alan har senare berättat att han tyckte att det kändes rätt att flytta till Southampton och att han aldrig har ångrat det. Alan gjorde ligadebut i mars 88, då han som avbytare kom in mot Chelsea. Kort därefter fick han sitt proffskontrakt med Southampton. När han sen fick spela från start och gjorde sin riktiga debut hemma mot Arsenal på The Dell (Southamptons hemmaplan) gjorde han hattrick och blev den yngste någonsin att göra hattrick i första divisionen. Men trots den lyckade inledningen på karriären i Southampton hade han långt kvar. Dåvarande managern i Southampton Chris Nicholl sa ”Shearer har en oanvändbar vänsterfot. Jag har aldrig sett honom spela bollen med den” och fortsatte ”Alan Shearer är ingen naturbegåvning, men han har mycket råstyrka. Bollen vill inte ha något med benen att göra så vi måste ge honom ett extra träningspass om dagen”. Nicholl fick rätt, det tog tid efter den lysande debuten innan Alan slog igenom ordentligt. De tre följande säsongerna gick trögt. Alan spelade visserligen fler och fler matcher men han blev inte fast i laget förrän säsongen 90/91. Även om det gick trögt i Southampton så gick det bättre i ungdomslandslaget (under 21 år). I sin debut i ungdomslandslaget som 19-åring gjorde Alan två mål men i Southampton gick det som sagt mindre bra och det blev det bara sju mål under de tre första säsongerna för Alan, men säsongen 91/92 kom äntligen genombrottet. Alan gjorde tretton mål i ligan och gjorde även mål mot Frankrike i sin riktiga landslagsdebut på Wembley i februari 1992. Nu började storklubbarna få upp ögonen för Alan. Bl.a. var franska Marseille intresserade men Alan tyckte det var för tidigt att flytta utomlands utan valde att stanna i England där Blackburn Rovers i kamp med bl.a. Manchester United drog det längsta strået och köpte Alan.

Blackburn

Blackburn fick betala 3,6 miljoner pund för Alans tjänster och det skulle visa sig bli en fantastisk affär. Manager i Blackburn var på den här tiden Kenny Daglish och han sa om Shearer: ”Han är kort och gott en briljant kille och en mycket mogen fotbollsspelare trots sina 22 år. Han är en som man skulle vara stolt över att kalla sin son”. Jack Walker som ägde Blackburn och var den som köpte spelare sa kort och gott: ”Honom vill jag ha”. Även den här gången, precis som vid flytten till Southampton sa Alan att han bara följde sin instinkt, men att Kenny Daglish och hans hjälptränare Ray Harford hade stor del i att han flyttade. Inte heller flytten till Blackburn kom Alan någonsin att ångra även om Alan tyckte att det var tufft att lämna Southampton men att Blackburn var en klubb som satsade och det kändes rätt att gå dit. Sammanlagt blev det i Southampton 20 mål på 118 matcher men mer skulle komma. I sin första match för Blackburn Rovers gjorde Alan två mål och blev förstås hjälte direkt. Målen fortsatte att strömma in och efter ca halva säsongen hade Alan gjort sammanlagt 22 mål. Men på annandag jul fick Alan en smäll på knät mot Leeds och resten av säsongen var förstörd. Efter skadan sjönk Blackburn i tabellen och hamnade till slut på en fjärde plats. I början av säsongen 93/94 spelade Alan inte utan byggde istället upp sig efter sin gamla knäskada. När han väl kom igång blev det förstås mål i första matchen och Alan fortsatte att göra mycket mål. Till slut kom han två i skytteligan med 31 mål, bara tre bakom Newcastles Andy Cole. Även i ligan kom Alan och Blackburn på andra plats bara slagna av Manchester United. Den kommande säsongen dvs 94/95 skulle bli den bästa i Blackburn. Alan vann skytteligan och blev utsedd till Englands bästa fotbollsspelare. Inte nog med alla personliga utmärkelser så vann också Blackburn ligan mycket tack vare Alan, han gjorde ca 60% av lagets mål och var förstås den stora stjärnan. Ligan avgjordes inte förrän i sista omgången där Blackburn trots förlust mot Liverpool vann ligan eftersom andraplacerade Manchester United inte lyckades vinna sin match. Efter den fantastiska säsongen 94/95 gick det snabbt neråt igen. Säsongen 95/96 blev inte bra för Blackburn. Eftersom laget året innan vunnit ligan var de kvalificerade till Champions League (Europacupen för mästarlag). Där gick det väldigt dåligt för Blackburn och de lyckades inte ta sig vidare från gruppspelet. Även i ligan gick det dåligt. Borta var förra årets fotboll och flera spelare var ur form eller skadade och Blackburn slutade i mitten av tabellen, vilket var en stor besvikelse. Den ända som höll måttet var Alan Shearer. Han var lika bra som vanligt och vann skytteligan för andra året i rad. Men trots den misslyckade säsongen i Blackburn var säsongens höjdpunkt kvar. Europamästerskapen på hemmaplan. I första matchen mot Schweiz (1-1) gjorde Alan ett mål och han fortsatte. Mot Skottland (2-0) gjorde han ett och i sista gruppspelsmatchen mot Holland (4-1) gjorde Alan två mål. I kvartsfinalen mötte England Spanien och England tog sig efter 0-0 vid full tid vidare på straffar. I semifinalen väntade Tyskland och det blev en jämn match. Efter bara två minuter nickade Alan in 1-0 men tyskarna lyckades kvittera och vann till slut på straffar i en match engelsmännen aldrig glömmer. Trots den tråkiga sortin var EM ett stort lyft för Alan. Han hade tidigare haft svårt att göra mål i landslaget men nu lossnade och de sammanlagt fem målen betydde seger i EMs skytteliga. Alans marknadsvärde hade nu höjts ordentligt och Alan var beredd att lämna Blackburn. Många klubbar var intresserade, bl.a. spanska Barcelona och återigen Manchester United. Men Alan kom dit han ville, ”hem” till Newastle och Newcastle United.

Newcastle

Alan kostade 15 miljoner pund att köpa loss från Blackburn där han sammanlagt hann med att göra 112 mål på 138 matcher. På frågan om Alan anser sig vara värd så mycket pengar svarar han: ”Självklart inte. Ingen fotbollsspelare är värd så mycket pengar” Man kan verkligen säga att Blackburn gjort en bra affär, inte nog med att Alan gav laget ett ligaguld han gav dem också pengar. Han kostade ju ”bara” 3,6 miljoner pund när han kom från Southampton och när han såldes 15 miljoner pund. Alltså en inkomst på 11,4 miljoner pund för Blackburn. Transfer-summan 15 miljoner pund slog alla rekord och Alan blev världens dyraste fotbolls-spelare. Spelaren som Newcastle alltså kunnat fått gratis för 10 år sedan tvingades de nu köpa för en otrolig summa men han skulle visa sig vara värd pengarna. Första säsongen i Newcastle började tyvärr med förlust och Alan lyckades inte göra något mål i premiären men matchen efter var det dags. En fantastisk frispark från Alan upp i krysset fick 36 000 på läktaren att förstå att den mannen är värd så mycket pengar. Säsongen fortsatte bra för Alan som trots att han var ljumskskadad och opererades två gånger under säsongen lyckades han vinna skytteligan i ligan. Han lyckades också trots ett tränarbyte mitt under säsongen (Keegan avgick och in kom Daglish som tidigare varit i Blackburn) lyfta fram laget till andra plats i ligan bakom Manchester United. Shearer var även lyckosam i landslaget inte nog med att han blev utsedd till kapten så gjorde han även två mål i en VM-kvalmatch mot Polen. Säsongen 1997/98 blev inte lika lyckad för Alan däremot. I en träningsmatch mot Chelsea på Goodison Park på försäsongen skadade Alan foten så illa att han inte kom tillbaka förrän i Januari. Sedan sin comeback har han hunnit göra ett par mål, framförallt i FA-Cupen där Newcastle kom till final. VM bev ingen riktig succé för England och Alan även om han lyckades göra två mål. Säsongen 1998/99 har han dock öppnat mycket bra och blev bla månadens spelare i september.

Fotbollsspelaren

Som fotbollspelare är Alan Shearer väldigt målfarlig. Han skjuter bäst med högerfoten men hans vänsterfot blir bara bättre och bättre. Alan är också en mycket duktig huvudspelare och gör många mål med huvudet. Han är gift och har barn. Han tjänar självklart mycket pengar men när folk säger att han är en över-betald brittisk snobb vänder han dem genast ryggen. Han beskrivs i stället som en lugn och mogen man med glimten i ögat även om han ibland kan vara lite lat.

Fakta

Klubb: Newcastle

Född: 1970-08-13 i Newcastle

Längd: 1.80 m

Vikt: 75 kg

Tidigare klubbar: Southampton 1987-1992, 118 matcher, 23 mål, Blackburn 1992-96, 138 matcher, 112 mål.

Debut i landslaget: 19/2 1992 mot Frankrike

Första målet i landslaget: 19/2 1992 mot Frankrike 

Sagt om Alan Shearer:

”Han är den bäste målgöraren i England just nu och bland de tio i världen. Fortsätter han i samma stil, kommer han att bli en av de bästa genom tiderna” Pele (legendar)

”Han har både styrka och rörlighet, och kombinerar det på ett utmärkt sätt. En spelare som Alan Shearer är ovärderlig” Kenny Daglish (manager i Newcastle)

”Alla managers skulle vilja ha Alan i laget. Han är en enorm talang som kan lura vilken motståndare som helst. Han är helt enkelt en underbar anfallare och målgörare” Terry Venables (f.d. engelsk förbundskapten)

”Det är svårt att göra mål, men för en spelare som Alan ser det lätt ut. Han gör inte bara mål, hans allsidighet gör honom också till en mycket stor spelare. Som förebild för unga människor är han perfektionismen själv” Robbie Fowler (Liverpool)

”Alan Shearer är en allround-spelare och en av världens bästa målgörare. Utan Alan hade Blackburn aldrig vunnit ligatiteln 94/95” David Platt (f.d.landslagspel.)

 ”Alan Shearer är den mest komplette spelaren i England, kanske i hela Europa. Han har en otrolig förmåga att göra mål och hans spel utanför straff-området är briljant. Han är helt enkelt fantastisk” Gary Lineker (tidigare engelsk skyttekung)

”Ibland tror jag att jag drömmer - Alan Shearer i den svart-vit randiga tröjan, Alan Shearer bärande tröja nummer nio för Newcastle United. Newcastlefansen skulle bara veta hur stolt jag är” Alan Shearer själv