En av livlighetens allra största
välgörare var en man som inte kunde koncentrera sig på
det jobb han höll på med.
Var han smart?
Absolut.
Var han en av dom mest framstående genetiska ingenjörerna
i sin eller vilken som helst generation, inklusive dom generationer han
själv skapat?
Utan tvekan.
Problemet var att han var på tok för intresserad
av sånt som han inte borde vara intresserad av, åtminstone
inte, brukade dom förmana honom, just nu.
Han var också, delvis på grund av detta,
ganska irritabel till sin natur.
När så hans värld hotades av elaka erövrare
från en avlägsen sol, som fortfarande befann sig långt
bort, men närmade sig snabbt, sattes han, Blart Versenwald III (han
hette faktiskt Blart Versenwald III, vilket kanske inte är så
viktigt, men ändå ganska intressant, eftersom - äh, förresten,
det var iallafall det han hette och varför det var intressant kan
vi ta en annan gång) av sin ras härskare att i enskildhet och
under bevakning skapa ett nytt slag av fanatiska superkrigare som skulle
kunna motstå och besegra den fruktade invasionsstyrkan. Han blev
tillsagd att göra det snabbt. Han blev tillsagd att koncentrera sig.
Så satt han då vid ett fönster och såg
ut över sin trädgård. Och det var sommar, och han skapade
och han skapade och han skapade, men till slut blev han ändå
distraherad av det ena och det andra, och när så erövrarna
befann sig praktiskt taget i bana runt dom, hade han just skapat en fantastisk,
ny sorts superfluga, som utan hjälp kunde lära sig hitta till
den öppna halvan av ett fönster, och dessutom en avstängningsknapp
för barn. Det tycktes inte vara mycket tid till att fira dessa epokgörande
framsteg, eftersom dom främmande skeppen nu gick in för landning
och katastrofen var överhängande. Men, hör och häpna,
dom hemska erövrarna som i likhet med andra aggressiva folkslag bara
krigade för att dom hade en massa problem därhemma som dom inte
klarade av, blev mäkta imponerade av Versenwalds sensationella lösningar.
Dom föll genast in i hyllningskören och var sedan inte sena att
underteckna en serie mycket omfattande avtal om handel och kulturellt utbyte.
Och så, tvärtemot vad som brukar bli fallet i sådana här
sammanhang, levde samtliga inblandade lyckliga i alla sina dagar.
Det fanns en poäng i den här historien, men
den har tillfälligtvis kommit på avvägar.
(Ur Ajöss och tack för fisken av Douglas Adams, 1984)
|