Life, the Universe and Everything

This is me! Vill du (mot förmodan) se mer - gå längre ner

 

  

 

     

   Bistromatikdriften är det nya underbara sättet att färdas över de oändliga mörka svalgen mellan stjärnorna utan att behöva ägna sig åt det livsfarliga schakrandet med osannolikhetsfaktorer.
   Bistromatiken är i sig ett nytt underbart sätt att förstå sig på tal och talseriers beteende. På samma sätt som Einstein upptäckte att tiden inte är något absolut, utan är beroende av observatörens rörelse i rummet, och att rummet inte är absolut utan beror av observatörens rörelse i tiden, har man nu upptäckt att talen inte är absoluta utan beror på observatörens rädsla i restauranger.
Det första icke-absoluta talet refererar till det antal personer för vilket bordet är reserverat. Detta varierar under loppet av de första tre telefonsamtalen till restaurangen, och har sedan ingen bestämnd relation till det antal personer som faktiskt tar plats, eller till det antal personer som kontinuerligt ansluter sig till sällskapet efter filmen/matchen/festen, eller till det antal personer som avlägsnar sig när de ser vilka andra personer som kommer.
   Det andra icke-absoluta talet anger det klockslag, vid vilket man kommit överens att träffas. Detta tal är sedan länge känt för att vara ett av de mest ogripbara av alla matematiska begrepp, ett reciproximativt tal, som endast kan definieras såsom varande allt annat än sig självt. Med andra ord den överenskomna tidpunkten är den enda tidpunkt vid vilken det är uteslutet att någon i sällskapet ska infinna sig. Reciproximativa tal spelar nu en allt viktigare roll i alltfler grenar av matematiken, inklusive statistik och bokföring, och utgör själva råmaterialet till de ekvationer som används för att styra Någon-Annans-Problem-fältet.
Det tredje, det allra mest icke-absoluta fallet av absolut relativitet finns i förhållandet mellan antalet poster på notan, det angivna priset, antalet personer vid bordet, samt vad var och en är beredd att betala för. Antalet personer som faktiskt har pengar på sig är irrelevant i detta fall.
   De häpnadsväckande matematiska oegentligheter som ständigt blev uppenbara i denna situation förblev outforskade i århundraden, helt enkelt därför att ingen tog dem på allvar. De hänfördes tidigare alltid till sådana saker som konvenans, brist på uppfostran, illvilja, ytlighet, trötthet, känslosamhet, eller att det var lite sent. Och följande morgon kunde ingen minnas någonting. De testades inte hellre under laboratoriemässiga förhållanden, självklart, eftersom de inte uppstod i laboratorier, åtminstone inte i respektabla laboratorier.
   Därför var det först i och med fickdatorerna som den uppseendeväckande sanningen stod klar, nämligen denna:
Tal skrivna på restaurangnotor i restauranger följer inte samma matematiska lagar som tal skrivna på andra slag av papperslappar och på andra ställen i universum.
(Ur Livet, Universum och allting av Douglas Adams, 1982)

text

Jag var rätt söt en gång i tiden *skratt*. På detta kort är jag drygt 5 månader gammal. Det var på den gamla goda tiden, när jag fortfarande inte hade lärt mig det viktigaste ordet i en människas vokabulär: NEJ!
   Mina föräldrar (som jag hade valt ÄVEN om jag kunnat välja - det finns nämligen inga bättre föräldrar på denna planet) har nog många gånger önskat att jag aldrig lärt mig just det ordet *skratt*

 


Jag var ett riktigt busfrö (och enligt vissa som är väl insatta i ämnet: är jag det fortfarande).Min första riktiga mening sa jag när jag efter att ha sovit middag återigen var redo för att sätta min mors tålamod på prov. Jag hade hört min mamma suckande säga när jag vaknade att "Ausa är vaken - nu är friden slut"... så naturligtvis blev min allra första mening präglad av detta faktum. Jag vaknade, pigg och utvilad, och skrek: Amma! Auta aken, nu äl fliden flut! *skratt*



När jag var liten var det bäste jag visste att få åka till vår gammelmormor (mammas mormor). Hon hade allt läsk och polkagrisar hemma.
   Vilket jättekalas vi hade för henne när hon fyllde 100 år!!!!
   Tyvärr dog gammelmormor Anna Häggström i december 1991 - 102 år och 3 månader gammal.



Här poserar jag i trädgården hemma hos mina föräldrar Väinö och Marianne i Umeå.
   Fotomodell lär jag aldrig bli, men låtsas kan man ju alltid *skratt*
   Fast jag har faktiskt gått en visning en gång på en nattclub. Något jag inte gör om för alla pengar i världen. Det var hemskt!!! Jag var 17 år och åldersgränsen var 23 år.    Jag kände mig både liten och "naken" när jag gick omkring på podiet i bara baddräkt eller bikini. Jag såg för min inre syn, hur jag klev upp på podiet, snubblade i de superhöga pumpsen och kanade iväg över scenen med uppfläckt baddräkt/bikini som resultat..... Som tur var inträffade detta scenario endast i min fantasi. *skratt*
   Fotomodellandet och modeuppvisandet lämnar jag med glädje över till min vackra lillasyster som gör det med bravur!!!!
  Jag håller mig hellre i bakgrunden och allt som oftast bakom kameran (då är det ingen risk att man av misstag fastnar på någon bild). Ett faktum som min pojkvän klagar lite smått över, eftersom det inte finns så många bilder på mig i fotoalbumen, men desto fler på andra människor. *hihi*

 

 

text

Under gymnasietiden var det pudelstuket som gällde på "alla" tjejer. Och jag var naturligtvis inte sämre än någon annan *skratt*.
   Bilden är tagen i byn Pelekas på Korfu. Jag och min kompis Bea (Camilla) tågluffade genom Europa under tre veckor i augusti 1987.
   På den resan hände på det ena och det andra som nog inte tåls att ge uttryck för i tryck... *skratt*
   



text

Det här kortet är taget i min allra första lägenhet och jag var totalt omedveten om kameran.... den "nakna sanningen" - osminkad, okammad och nyvaken *skratt*
   Jag flyttade hemifrån i februari 1988 och lägenheten visades sig vara invaderad av myror... de fanns i matvarorna i skafferiet, i soppåsen ätandes av resterna, i sängen nattetid... stod man och hoppade inne i köket blev det alldeles svart på golvet *uäck*

 



Jag reser så ofta jag kan, har råd och tid
   Bilden är tagen på Colva Beach i Goa i södra Indien.
  Paradiset på jorden!!!
   Här ska jag bo när jag blir pensionär.....

 

 

Amerikavistelsen - både studier och upplevelser

 

Sommaren/hösten -96 var jag undergraduate student in communications track journalism vid Augusta State University i Augusta, Georgia, USA.
  Dethär är en vy från den staden, som har 500.000 invånare, men känns som en småstad - typ Skellefteå....


Atlanta var värd för OS i juli samma år som jag var där.
   Tala om trafikskaos under den tiden. *suck*
   Då hjälpte det inte att highways in mot staden hade sju filer i vardera riktning...

 

 

Niagarafallen var mäktiga!!!! Jag som har höjdskräck kände hur jag drogs mot kanten och ville kasta mig i det forsande vattnet. Tur att mamma var med och höll fast mig *skratt*


 

Kvällstid har man ljusspel över fallen.
   Här ser man hästskofallet sett från Kanadensiska sidan.
  Fallen syns bäst från Kanada, men man kommer riktigt nära vattnet på den Amerikanska sidan.

 

 

Den här bilden är jag lite halvstolt över *fniss*.
   Tagen uppifrån Empire State Building. Jag riktade kameran rakt ner (trots höjdskräcken som höll mig i sitt fasta grepp) och det här blev resultatet.
   Parkeringarna var ett kapitel för sig. New Yorkarna buntar ihop så många bilar som möjligt på så liten yta som möjligt. Den som lämnade bilen först, kan därmed glömma att få ut bilen före alla andra. Det är nämligen stört omöjligt.
  I övrigt var The Big Apple precis som väntat!


Det här är också taget från Empire State Building. Väderstreck: rakt söderut på Manhattan. De två lika höga tornen är World Trade Center som en bomb briserade i för något år sedan.
   "The twintowers" är högre än E.S.B, men det är skrapan mitt på Manhattan som drar åt sig de flesta turisterna.




Copyright © 1997 Ausa. All rights reserved.