Ed Harcourt är väldigt hypad just nu. Ändå sedan Andres Lokko ( skribent på Feber.se) upptäckte detta geni i London har "Here be Monsters", Harcourts första hela skiva varit diskussionsämne. Precis i krokarna runt albumets release gjorde Ed en bejublad spelning på Hultsfreds festivalen.

Redan när debut E.P. "Maplewood" släpptes hade 24-årigen från Brighton runt trehundra låtar i sin repotoar. Två nyinspelningar av "Hanging with the wrong crowd" och "Apple of my eye", finns med på "Here be Monsters". Men annars bjuds lyssnaren på nio nya exempel på Ed Harcourts otroliga talang. Allt från piano pop i "She Fell Into My Arms" till den lågmälda, vackra "Those Crimson Tears". Harcourts berättande texter ekar Tom Waits, och han blandar en slags surrealistisk humor med en dyster bedrövelse i sina sånger.

Att jämföra "Here be Monsters" med "Maplewood", som var så otroligt bra, är troligtvis lika svårt som att jämföra the Strokes väntade fullängdare med deras första E.P. Sannolikheten att the Strokes kommer upp i samma klass är liten, men Ed Harcourt lyckas med bravur!

(10/10)