28 - Jag och Tobias är i ett rum vars ena vägg är täckt av en hylla med begagnade skivor. Jag hittar en LP med Pushed Too Far som jag vill ha, och Tobias hittar några dataspel i kartonger som är ungefär 1,5 meter långa, en halv meter breda och 4 cm tjocka.
25-26 - Jag är på väg hem från skolan. Jag går in i ett flygplan (fast där inne ser det ut som i en buss) för att prata med Maria. Hon är den enda som är i planet. Hon gråter, tror jag, för hon ska åka till Kuba ett år (det ska hon i verkligheten också).
22 - Jag är utanför mitt hus, och min mor kommer med den bärbara telefonen och säger att jag har telefonsamtal. Precis som alla andra telefonsamtal jag har i mina drömmer så är det Andrea, men denna gång så blir det helt misslyckat, för jag vågar inte säga någonting. Eller,. ajg tänker säga att jag har beställt från Riot Distribution (det hade jag precis gjort, och hon och jag beställde tillsammans), men hon är helt tyst och inget blir sagt på flera minuter. Sedan bryts samtalet.
21 - Jag står vid trappan på högsta våningen i något köpcentrum, och jag håller mitt gamla tennisrack i handen. Anna Hagvall och någon av hennes vänner kommer fram till mig och hon börjar att prata om mig. Vi står där och pratar om både det ena och det andra, och sedan kommer Daniel Eriksson och frma till mig och börjar prata om gamla minnen. Han ser ut så som han såg ut när han var 10 år. Flera gånger under den här drömmen går jag förbi en kille med en conversesko och som har lite annorlunda kläder, och jag tänker att han är en "electronic punk", vad det nu innebär. Micka Strömberg och någon av hans kompisar är också med i drömmer, de åker i en rulltrappa. Men åter till mig, Anna och Daniel nu. När vi står där och har som trevligast så kommer en miserabel man omkring de fyrtio som ser ut att ha stannat kvar i 70-talet fram och ställer sig vid "hålet" i trappan, där man kan se ner till nedersta våningen. Vi börjar skatta lite, dels för att han ser så konstig ut och dels för att det ser ut som om han ska hoppa ner. Och det är just det han gör. Nu känner jag mig JÄVLIGT rädd och orolig, och den känslan övergav mig inte sedan när jag vaknade. Men nu är det om drömmarna och inte om verkligheten jag ska skriva, förlåt. Peter är där nu, och han ser ner i trapphålet på den fallande mannen. Jag skriker åt Peter att han itne ska titta, och jag tror att han tittar åt till sist.
19 - Jag är inne på mitt rum och är irriterad eftersom min bror håller på att öppna min dörr hela tiden för att jävlas. Jag stänger den när han öppnar, efter efter ett tag så tröttnar jag och sktier i honom. Jag lyssnar på Swing Kids, men det går inte eftersom stänger av musiken från hallen med mina fjärrkontroller (vid den tiden så hade han faktiskt stulit dem). Jag täpper för fjärrkontrollavläsaren (eller vad det nu heter) på setreon med fingret, men sedan så tar jag en tejpbit som jag målar svart och tejpar fast den.
15 - Jag går in i mitt rum, och märker att Peter och Mats framför datorn och spelar något gammalt golfspel. Jag tänker "fan också" eftersom jag hade döpt någon spelare i det golfspelet till Metz (Mats kallas så). När han spelar så slår han till bollen innan den har stanant, fastän man inte får göra så.
Min syster tycker att jag (och någon mer) ska gå till något ställe vid Skylten och se Naked Lunch, och det tycker jag med. Jag är ganska så jävligt nervös. När jag väl är där så ser jag inget folk eller något, och jag vet inte riktigt vilken lokal det är, så jag går hem igen. (Dagen innan på en spelning köpte jag fyra 7"or som han som såle dem blåste mig på, för jag fick betala överpris... Därav den här drömmen. Tror jag.) Jag och några till är på en plätt på kullen vid flygplatsens parkering som itne finns (den ljusgröna biten på bilden). Innanför flygplatsens stängsel är det några TV-bilar, och han som spelar Fox Mulder i Arkiv X går där. Jag tar upp några stenar och kastar dem mot honom. Sedan ska jag ta mig ner från kullen, men den enda vägen är att gå in i båten så att den vänds uppochner, och därför stjälper en ner på parkeringen som ligger under kullen (i verkligheten så finns det inte båt eller sandlåda, det är bara att gå ner för kullen). Jag går till sandlådan bredvid båten, men då kommer en dryg oljeshejk och säger dumma saker till mig. Jag går in i båten, och någon asiatisk kvinna på en sisådär 40 år säger hur jag sak göra. Maria är också där. Båter vänds brutalt, och jag lyckas hålla mig fast med fingertopparna. Båten vänds igen, och jag landar med kinden i sanden på kullen. Det här har hänt förr. På något sätt tar jag mig ner på parkeringen igen, och där står det en jävla massa enorma 1700-talsaktiga båtar som är ungefär 15 meter breda, 100 meter långa och 20 meter höga. De ser ungefär ut som gamla hotellångbåtar som drivs med ett stort hjul, du vet. De står parkerade där, och jag går runt och tittar på dem. Längst bort i parkeringen står det två sådana båtar som är målade, en av dem ser ut som en militärlåda (grå med röda militärbokstäver på), hur den andra var målad minns jag inte. De två båtarna pratar med varandra.
|