Jag är med Nicke. Han säger retfullt (eftersom han vet att jag är emot porr) att det är porrfilm på TV3, och frågar om jag inte ska kolla på den. Jag svarar med något i stil med "Nej tack".

Jag är på väg till en biograf, för jag ska se Episod I av Stjärnornas Krig. Jag går på en ganska trång gata med kullerstenar tror jag, det ser som i Gamla Stan i Stockholm ungefär. Framför mig går Marika, och jag lägger märke till att hon har ett tvåradigt skruv-nitbälte som hänger ner där bak (du vet...). Av någon anledning (kan bero på att jag försöker gå om henne, men att hon ökar takten när jag är bredvid) så blir det så att vi går bredvid varandra, det är ganska så jävligt störande, eftersom gatan är helt tom, och så går vi där bredvid varann. Hon går på trottoaren, och jag på gatan (missförstå inte nu...). Jag rättar till min högra hörlur, för jag lyssnar på musik. Då frågar hon om jag alltid måste lyssna på musik. Jag blir lite förvånad och jag minns inte om jag svarar. Hon säger att jag inte ska trycka in hörluren så långt in, för det är inte bra för örat. Jag vet inte om vi pratar mer, kanske det kanske. Nu är vi framme vid bion, hon ska också dit. Jag går in i en källarlokal genom ett insprängt hål i en husvägg, och går sedan in i en insprängd tunnel som ska leda till biografen. När jag har kommit halvvägs så märker jag att Marika av någon anledning inte går igenom den insprängda tunneln. Hon säger att det är lugnt, eftersom hon vet en annan väg till bion, och jag frågar om jag ska följa med. "Nej", säger hon, och jag måste medge att jag blir knäckt. Jag fortsätter genom tunneln in till rummet där man köper biljetter. Jag vänder om och kryper genom tunneln till källaren igen, jag tror att det är för Marika, men jag låtsas som att det är för att det var för mycket folk som skulle köpa biljetter. Jag går runt där i källaren och lägger märke till diverse gamla och begagnade leksaker/prylar som ligger och skräpar. Marika hittar jag inte, men jag hör att det är någon i källaren. Jag kollar lite diskret vem det är (fastän jag är säker på att det är Marika), och jag ser att det är Maria, min kära syster. Jag börjar att prata lite med henne, minns inte vad det är vi säger. 26 - Jag cyklar min vanliga väg till skolan. Jag lägger märke till att SAAB är utbyggt, men bryr mig inte speciellt mycket. På grusvägen är det någon som har ställt 20-30 burkar med luminol. Jag tänker att jag ska ta dem på hemvägen från skolan. Jag cyklar på en cykelväg (som inte finns i verkligheten) som skulle ha korsat tågrälsen om den skulle ha funnits. En kvinna på kanske 60 år cyklar in på samma väg, och prejar mig så att jag tvingas åka igenom en liten plätt men planterade träd, på kanske 3 kvadratmeter.

Jag är i korridoren vid mitt skåp.Där toaletterna är så är det istället en datasal. Robert är utanför mitt skåp, han har universalnyckeln som man kan öppna alla skåp med. Apropå Robert så är han 90-100 år, men det är ändå Robert. Han hotar med att han ska öppna mitt skåp och rota i det, och jag blir jävligt irriterad på honom. Jag går in i datasalen (f.d. toaletterna). Där är hela min klass, och det är en vanlig lektion. Jag låser dörren, eftersom jag är rädd att Robert ska komma in och ge mig stryk eller nåt. Jag är rädd. Någon från min klass kommer in i salen, och låser inte dörren efter sig. 20 - Jag, Andrea och Sofia är i en bil som är på väg till något ställe ganska långt bort, men vi ska först till Stockholm. Det är jag som kör. (Detta är jag ganska så säker på att det beror på att dagen innan så var det en som ville ha med mig till en demonstration i Västervik, för om man åker fler så blir det billigare.) Vi är framme ganska så snabbt, och stannar bilen utanför en skivaffär. Några lokala HC-nissar sitter en bit från affären, och jag ignorerar dem, men när jag går ur bilen så kommer de fram, och jag hälsar. Jag går in i affären (ensam). Rummet jag kommer in i är kanske 4X4 meter stort. Till vänster om entrédörren finns det en dörr till ett rum med CD-skivor i (ganska så konstigt, för i verkligheten skulle den dörren ha lett ut). Jag tror att Andrea och Sofia är där inne. Den främre väggen är täckt av hyllor med CD-skivor, men eftersom det står "Pop & Rock" så kollar jag inte där. Bredvid entrédörren till höger så går en extremt trång trappa ner till nedervåningen. Höger sida av trappan är täckt av TV-apparater som är till salu. De ser stulna ut. Till vänster om trappan finns en hylla insprängd i väggen, där det är gamla dataspel på. På en av kartongerna finns Wolfenstein 3D, Worms och några till krigsspel. Någon har skrivit dit Command & Conquer och något till spel, eftersom någon har lagt till de spelen på CD-skivan. Halvt på trappan och halvt på golvet ligger en medvetslös eller död människa, hon/han likadana skor som jag. Över den livlösa människan sitter en annan människa på huk och ser orolig ut. (För att ni ska förstå hur rummet såg ut så har jag gjort en liten bild.) För att inte störa personen så går jag ner för trappan, och bottenvåningen ser ut som Överskottsbolaget ungefär, det är jävligt stort, och högt till tak. Nu går jag runt där och kollar på sakerna, men Niclas. Jag föreslår på skämt att man skulle ta och köpa en papperskorg som det står Coca Cola på och sedan stryka över Coca Cola-logon. Niclas säger att han kanske ska köpa en sån, och går dit för att kolla på dem. Jag blir lite otålig och säger att han ska skynda sig, eftersom vi ska dra nu. Han kommer, och efter att ha hälsat på Gustav och Markus så går vi ut genom en rulltrappa som leder upp till en stor parkering. Jag säger till honom att vi skulle möta Andrea och Sofia där när de var färdiga med det de skulle göra. Eller, nu är jag inte säker på att det fortfarande är Nicke. När jag kommer till bilen så håller Peter på att åka runt med en gammal vit Renault som är mycket mindre än en vanlig bil, kanske 1 meter lång. Jag säger att vi måste gömma den bilen, eftersom den är stulen. Han drar ner den i ett träsk, så att lite av bilen sticker upp. Det får räcka så, för vi hinner inte gömma den mer. Nu måste vi förstöra en TV också. Jag tar den. Den är vit. Jag går upp på en kulle som är kanske 4 meter hög, och kastar ner TVn därifrån. Den går sönder. Nu är huset vi kom från med rulltrappan ett ganska så lyxigt hotell, eller pensionat. Det ser lite ut som Vita Huset. Därifrån kommer Alexander springande, och säger att det är telefon till mig, det är Andrea som har ringt. Hon vill mysa, säger han. Peter, som står bredvid mig, frågar vilka Andrea och Sofia är, och medans jag springer till hotellet/pensionatet så säger jag att jag känner dem på Skunk. När jag fortfarande är på väg till hotellet/pensionatet så kommer Andrea och Sofia på en liten stig. 18 - Det är molnigt, kallt, blåsigt och det kommer snart att börja regna. Jag och Daniel går på en cykelväg, vi har varit i IKEA och är på väg hem. Vi går in på en parkering som är inhägnad, men när vi är inne på parkeringen så kommer jag på att det är hit Bill Clintons limousin ska parkera, och det är därför det är inhägnat. Några säkerhetsvakter börjar att springa mot oss eftersom de verkar tro att vi ska göra någon attentat mot Bill Clinton. En svart limousin börjar att närma sig. Vi går ut från parkeringen, och börjar att gå på den milslånga cykelvägen. Då kommer jag på att vi har glömt cyklarna i IKEA, och vi diskuterar om huruvida vi ska gå tillbaks och hämta cyklarna, eller gå hem utan cyklar. 17 - Jag är i ett gatukök (Sibylla?). Det är mycket folk och jävligt stressigt. Jag står längst fram i kön, och när han i kassan frågar mig vad jag vill ha så kommer jag på att jag inte vet vad jag vill ha. Jag tar en meny från en gubbe bredvid mig (för det finns inte menyer till alla), men kommer ändå inte på vad jag ska ha. Tillsist så säger jag att jag vill ha kycklingsallad, eftersom alla stressar mig. Kassören säger att jag ska till deras uteservering och hämta den. Jag säger att jag inte vet var den ligger, så han suckar, himlar med ögonen och går ut ur gatuköket och säger vägen. "De är bakom hörnet där." Jag går dit, och nu följer Petter med. Då kommer jag på att jag inte äter kyckling och frågar mig själv vad fan jag tog kycklingsallad för. Petter säger att det var jävligt dumt av mig att beställa det. Nu kommer jag till "uteserveringen", som visar sig vara ett helt annat gatukök. Då förstår jag att kycklingsalladen i det första gatuköket var slut, och det var därför kassören sade att jag skulle hit, eftersom de hade kycklingsallad här.

Jag och Niclas står 2 meter ovanför marken på parkeringen mittemot Nya Munken. Vid containerna där man lämnar papper och glas står två tjejer som jag vet att går i 7:an. De håller på att rota i deras genomskinliga ryggsäckar, och jag ser att ryggsäckarna är fyllda med häften från Radikal Distribution. De två flickebarnen nynnar också på någon Catharsis-låt, tyvärr så minns jag inte vilken. Jag märker att det är Catharsis de nynnar på, och eftersom jag vet hur låten går så börjar jag också att nynna. Då hör jag låten inom mig. 13 - Jag och någon jag känner (minns inte vem det var) står på ett torg mitt i någon stad. En turist från Storbritannien ska ta ett kort på torget, så för att jävlas så ställer jag mig framför kameran och posar, med långfingret utsträckt mot kameran. Min kompis säger att jag ska ge fan i det där, eftersom turisten kan ta kort på mig och sedan ha det som bevismaterial, men jag säger att det är lugnt, eftersom han är turist. Till min förvåning så tar han två kort på mig. Jag går fram till honom, ser att det är en digitalkamera och frågar på engelska om det är en sådan där diskettkamera. Han tar ut en videokassett från kameran. Då förstår jag att kameran inte är hans, utan att den tillhör en elektronikaffär som vi står utanför. Han stoppar in videokassetten i en sak som ser ut som en korsning mellan en video och en CD-spelare (till stereo), och efter några sekunder kommer bilderna på mig upp på en TV-skärm i elektronikaffärens skyltfönster. Turisten sade aldrig någonting.

Jag är på en spelning, kan vara punkfesten i Umeå. Jag är där med Peter, men jag står upp och han sitter ner. Jag ser i ögonvrån hur Andrea försöker få ögonkontakt med mig så att vi kan hälsa, men jag ignorerar henne och kollar bort. Hon börjar att ropa på mig, men antingen så fortsätter jag att inte låtsas om henne, eller så hör jag inte. Då säger Peter till mig att det är någon som ropar på mig. Jag kollar åt hennes håll, och märker att hon har en sorts handske av läder som det är nitar på, och på varje finger (av handsken alltså) så är det en nit som är ungefär 8 cm lång, och spetsig som sticker ut, så att det ser ut som någon sorts klor. Det ser jävligt snyggt ut iaf. Jag vet inte om hon vinkar åt mig eller visar med handen att jag ska komma, så jag vinkar tillbaks, avvaktar lite och vet inte riktigt vad jag ska göra. Till sist så går jag fram till henne och sätter mig på golvet, bredvid henne. För att visa att hon tycker att jag satte mig för långt bort från henne så säger hon något i stil med "Du kan sätta din mormor här och din pappa här", och pekar på avståndet mellan oss. Det hon sade var roligt, så jag skrattar lite, och det gör hon med. Hon sätter sig jävligt nära mig, och jag blir nervös och får fram ett "ehhhmm...", så brukar jag säga när jag är osäker. Sedan börjar vi att prata ett tag, men det enda jag minns är att hon säger att hon ska ringa mig nästa dag, och så säger hon vad hon kommer att säga. Då säger jag till henne att det är ganska så onödigt att ringa, eftersom hon nyss sade vad hon skulel säga. vi skrattar. Efter några minuter så flyttar hon sig längre bort från mig och säger att jag ska flytta på mig, hon låter ganska störd av min närvaro. Nu sitter vi på golvet i mitt rum, några decimeter från min CD-spelare (till stereon), fast det är fortfarande i spelningslokalen. Luckan på CD-spelaren är öppen, och jag vet inte om jag ska stänga den. Jag frågar henne om jag ska göra det, eftersom annars så kan det komma damm på linsen som läser av CD-skivorna. Men om jag stänger CD-luckan så finns det risk av att ljudet till förstärkarna stängs av, så att spelningen förstörs. Jag känner mig lite busig. Jag vet inte om jag stängde luckan till sist, men jag tror att jag gjorde det. Nu kommer Micke Strömberg in i rummet och lägger två flaskor på ett bord i mitt rum (som egentligen inte finns) och tackar Andrea för lånet. Jag förstår att det är sprit i flaskorna, och frågar därför Andrea vad det är i flaskorna, lite skämtsamt. Hon är tyst, men istället så säger Micke vad det är i flaskorna. Jag hör inte riktigt vad han säger, eftersom jag nu har sådana där stora öronskydd på mig, det enda jag kan urskilja är att han säger något med lingondricka.

Jag går på en väg, och tittar neråt. Jag lägger märke till mina converse-skor, och tänker på hur jävla snygga de är. När jag ska gå upp på trottoaren (jag har gått snett över gatan) så ramlar jag, och vaknar. (det här stycket var alltså en sådan där kort dröm som man vaknar snabbt ur, med ett ryck.)

Nu är jag på samma spelning igen, men varken Andrea eller Peter är där inne. Istället så ser jag till min förvåning att Petter Persson, Erik, Albin och Rickard är där. Petter Persson hälsar på mig såsom han alltid hälsar på mig, Erik ler lite för att visa att han tycker att jag är en tönt, och Rickard gör som Erik. Rickard frågar mig om jag har supit mycket, eftersom han vet att jag är Straight Edge. Jag sätter mig på golvet. Bandet som spelar just nu är ett machohardcore-band med bara svarta medlemmar. Bandet består av en trummis, en basist och tre gitarrister. Det är de fyra sistnämnda som sjunger. Goran, Karl Dyall och några till dansar till musiken såsom Backstreet Boys brukar dansa i deras videos (de dansar exakt likadant). Goran och de andra skrattar medans de gör det, för allt det där är på skoj. Men samtidigt som de dansar så sitter Goran bredvid mig och sjunger med med fingret i luften, även denne Goran ler, eftersom han inte är seriös. Tillbaks