[Utfodring][Sjukdomar][Inköp av djur och växter]

Att hålla ett akvarium kan vara både till
glädje och kunskap,om man bara lärt sig de grundläggande
förusättningarna så att man har lite insikt i vad man bör se
upp med.
Vilken typ av akvarie man ska ha bestäms i första hand av till
vilket ändamål det ska användas.
Till ett sötvattens akvarie,och även saltvattensakvarie
använder man numera uteslutande silikonlimmade akavarier.
Storleken på akvariet bestäms oftast på vilket utrymme man har
till förfogande,även priset har sin del i valet av akvarie. Men
man ska ha klart för sig att ju större akvarie man skaffar
desto lättare är det att sköta,speciellt för nybörjare.
Tänker då på att den större vattenmassan ger utrymme till dom
konditionssvängningar i vattnet som nybörjaren alltid råkar ut
för.
80-100 l (helst större) är en lämplig nybörjarstorlek.
För att få bästa utbytet av
lampor eller lysrör placerar man dom i en ljusramp d v s en
avskärmning där lysrör eller lampor är inbyggda och endast
låter ljuset falla rakt ned i akvariet.
Rampen kan vara utformad på många olika sätt, det bästa är
att låta den täcka hela akvariet då kan man placera ut lampor
och lysrör så akvariet blir jämnt belyst.
Glödlampor ger ett bra ljus,
men är dyra i drift och utvecklar mycket värme,då måste man
se till att ha en bra vattencirkulation.Bättre är då istället
lysrören som finns i många olika längder och med olika ljus.
T ex Groluxrör som ger växterna bra belysning, det har dock
visat sig att dom bränner topparna på på växterna, då de
kommer för nära lysrören.
Dom är ursprungligen
tillverkade för växthus och dom förhållanden som råder där.
Det är svårt att generellt ange den ljusmängd ett akvarier
kräver,då det beror på många olika faktorer: olika sorter av
växter,storleken på akvariet, antalet lysrör, mm.
Men en genomsnittlig belysning på omkring 12 tim./dygn är bra
som utgångsmängd.Sedan får man kanske anpassa den i
förhållande till hur stark algtillväxten blir.
Är akvariet istället för
dåligt belyst uppträder kiselalger, en brunaktig beläggning.
Vattnet är den allra
viktigaste delen av akvaristens "utrustning",men många
akvarister slarvar alldeles för mycket med det.
Det är faktiskt på det viset att vattnets egenskaper kan
variera mycket.Det kan vara både "mjukt" och
"hårt"
Vattnet kommer från många olika håll,men allt vatten
härstammar från havet,via avdunstrning och regn.
Regnvattnet är från början helt rent men förorenas redan på
vägen ner till jorden av gaser och andra föroreningar,speciellt
då i industriområden.
Vattnet från sjöar och floder varieraer alltefter vilka
områden det rinner fram genom.Kalksten gör vattnet hårt och
kalkhaltigt.
Men är stenen okänslig för vattnets påverkan håller sig
vattnet mjukt.
I närvaro av torv blir vattnet mjukt och något mörkfärgat.
I de tropiska områden där våra vanligaste akvariefiskar
lever,är sjöar och vattendrag ofta omgivna av en tät
växtlighet,och mycket från växterna ramlar ned i vattnet och
ruttnar där.
Detta ger samma effekt som torven.
Allt vatten som används i hushållet,måste vara rent.Detta
innebär att det måste vara fritt från sjukdomsalstrande
bakterier och giftiga ämnen samt från alltför stora mängder
upplösta ämnen.
Nybörjaren behöver inte bekymra sig över de här
sakerna,eftersom de flesta tropiska fiskarna snabbt
acklimatiserar sig efter det vatten dom får.
Man kan däremot få problem när det gäller uppfödning av
vissa fiskars yngel,här kanske experterna rekommmenderar mjukt
vatten med ett visst ph-värde, i sådana fall kan det vara bra
att veta exakt vad dom menar.
Ph-värde:Ph är ett mått på
en vätskas surhet eller alkalitet.Det har ingen större
betydelse för genomsnittsakvaristen,som bara är intresserad av
att skaffa sig ett intressant och dekorativt hobbyakvarium.Men
det spelar en stor roll när man håller på med avel och
uppfödning av fiskar.
Det KAN då vara viktigt att känna till lite om Ph-värdet.
Vatten med ett ph-värde på 7 kallas neutralt,och vatten med ett
Ph under 7 för surt,är Ph-värdet däremot över 7 blir vattnet
alkaliskt.
Ph-värdet mäter man med hjälp av "infikatorer",som
ändrar färg efter vattnets ph.
De finns både som lösningar och pappersform.Dom finns att köpa
i akvariehandeln.
Man kan åstadkomma en surhet i akvariet med hjälp av torv eller
gamla löv av Bok eller Ek.
DH-värdet eller vattnets
hårdhetsgrad:Naturligt vatten inhåller i allmänhet olika
upplösta salter,och detta gäller också vattenledningsvatten.
Dom här salterna utgörs i huvudsak av klorider,sulfater och
bikarbonater.Det är kalcium och magnesiumtyperna av dessa salter
som är ansvariga för "hårdheten",medan ett
överskott på klorider ger vattnet en bräckt smak.
Karbonaterna förekommer endast i mycket små mängder,eftersom
kalciunkarbonat (kalk) är näst intill olöslitgt. Det löser
emellertid upp sig i vatten som innehåller koldioxid och
omvandlas då till bikarbonat. Vattnets hårdhetsgrad mäts som
om den enbart beror på kalciumkarbonaten,och utrycks på olika
sätt i världen.I Sverige används den tyska metoden där en
hårdhetsgrad är lika med 10 mg kalciumoxid i en liter vatten.
Vatten med en hårdhet på upp till 10 kallas för mjukt och
mellan 10 och 20 är vattnet hårt,över 20 blir det mycket
hårt.
Man kan justera vattnets hårdhet i akvariet med hjälp av
destillerat vatten eller med regnvatten.(rekommenderas inte
nuförtiden pga lutfföroreningar.)
De flesta fiskar vi håller i
akvarier kommer från tropiska områden och trivs bäst vid en
temperatur på 23-26 grader.
Men den naturliga temperaturen kan variera något,också
inomhus.Därför behöver vi en doppvärmare för att hålla en
jämn konstant temp.
Det vanligaste är att man
använder en doppvärmare med termostat,som man ställer in på
den temp.man vill ha i akvariet. Termostaten är en automatisk
brytaranordning som stänger av doppvärmaren vid den
förinställda temperaturen.
För att hålla koll på tempen
i akvariet använder vi en termometer,nu för tiden finns endast
sprittermometrar eller termometrar av typen
"klisterremsa" att tejpas på akvariets insida.
Försök att placera
doppvärmaren så att den syns så lite som möjligt,men tänk
på att hela värmaren måste vara i vattnet,den blir annars för
varm och kan spricka.Likadant gäller om du har för dålig
vattencirkulation,sitter värmaren då samtidigt nära
glasrutan,kan även denna spricka.
Vattnet i ett akvarium får
inte bli helt stillastående,utan det måste hållas i
cirkulation av antingen fiskarna eller en vattenström,som man
får genom en luftsten eller en cirkulationspump.
Stillastående vatten ger en ojämn vattentemperatur,med varmare
vatten vid ytan och kallare nere vid botten,det ger även dåligt
gasutbyte mellan vattenväxterna och vattnet.
Många tror att en luftpump
syresätter vattnet i akvariet,men det är bara en del av
sanningen.Den största syresättningen sker genom det gasutbyte
som äger rum vid vattenytan.
Det är därför nödvändigt att det det syrefattiga vattnet
nere i akvariet får komma i kontakt med det syrerika uppe vid
ytan så att det blir blandat med hela vattenvolymen.
Bäst resultat får man om man
sätter en luftsten i ett av dom bakre hörnen och då gärna
jämte doppvärmaren.Luftströmmen tar då med sig det uppvärmda
vattnet till ytan och vi får ett syrerikt och jämnt uppvärmt
akvarie.
Till ett vanligt akvarium använder man en luftpump av typen
membranpump,dom är i det närmaste outslitliga,och skulle dom
gå sönder är det i dom flesta fall gummimembranet som går
sönder. Tvekar du inför vilken av två luftpumpar du ska
välja,så ta den större modellen.Då kan du även använda
pumpen till andra akvarier som brukar komma en tid efter det
första.
Till ett vanligt
sötvattensakvarium med växter i,använder man någon form av
invändigt eller ett filter vid sidan av akvariet,typ Eheim.För
"bra" filtrering kan undanröja grumlingar i
vattnet,som är ett tecken på att det finns för mycket icke
nedbrutet kväverikt material i akvariet.
Den vanligaste orsaken till detta är överfodring,som också är
det vanligaste nybörjarfelet.Man ska komma ihåg att ett klart
vatten inte alltid betyder att vattnet är i god kondition.
Använder man filtrering behövs
oftast endast mekanisk filtrering,man tar då bort de grövre
slampartiklar som svävar fritt.
Filtret kan då bestå av en behållare med vadd,placerad på
botten i ett hörn av akvariet,eller så kan man (det bästa)
använda ett litet motordrivet filter som satts fast på
glasrutan och som innehåller en skumplastpatron,som är lätt
att rengöra.
Patronen ska man rengöra med jämna mellanrum,(14-15 dgr)lite
beroende på vad man har i akvariet.
En annan typ av mekanisk
filtrering är:bottenfiltret,som består av en
plastplatta,placerad under sanden.Det har ett eller två
vatteninsug som gör att det går en vattenström under-eller
ovanifrån genom sanden.Ett bottenfilter tar inte bort några
näringsämnen från växterna . Det krävs dock att man har ett
bottenmaterial som är jämntjockt när man använder ett
bottenfilter.
Vid inköp av akvarietillbehör
ska man tänka på att endast det bästa är gott nod och att det
billigare inte alltid är värt sitt pris.
TERMOMETER
En termometer är så gott som ett måste i ett akvarium med
fiskar från tropiska områden.Det finns en del sorter att välja
mellan t ex:termometrar med sugkopp att hänga på den främre
glasrutan,då helst på den nedre halvan.
Sedan finns det en typ som man klistrar på rutan,den kan dck
vara svår att flytta till ett annat akvarie då den inte fastnar
så lätt vid en andra montering.
DOPPVÄRMARE
Dopvärmare har vi behandlat lite i avsnittet om Temperatur.
HÅVAR
Ett antal håvar i olika storlekar och med varierande
nätstorlek,är bra att ha.Dom mindre med finmaskigt nät
används t ex:att fånga in små yngel eller till matning då vi
har skaffat oss levande mat från sjöar eller dammar
(mygglarver,vattenloppor).
SLANGAR
Ett par cirka 2 meter långa slangar,och några plastspannar att
användas vid påfyllning och delvattenbyte av våra akvarer.
TVÄTTSVAMP
Själv föredrar jag att använda en tvättsvamp som redskap då
jag avlägsnar alger på glasrutorna (den gula med en grövre
grön sida).Tänk dock på att den gröna sidan kan repa glaset
vid alltför aggresivt användande. Det finns givetvis olika
algskrapor ute i handeln för den som föredrar det.
LUFTPUMPAR
Ett antal olika luftpumpar,att användas till yngelakvarier och
en något större modell till dom "större akvarierna.
FILTER
Filter och filtrering finns det lite om i avsnittet Filtrering.
En förutsättning för att man
ska lyckas med sina fiskar,är att man kan erbjuda dom ett foder
som både accepteras och innehåller dom nödvändiga
näringsämnena för fisken.
De torr och frystorkade foder som finns i handeln utgör en bra
grund för de flesta fiskar.Sedan gäller det att öka ut den med
levande foder av något slag.
Under den varma årstiden kan man skaffa mygglarver och olika
sorters "vattenloppor" i stora mängder ute i dammar
och sjöar.
Dessa går även att frysa in i lagom stora portionsbitar,då de
är näringsrika även i fryst form.
Det finns också en mängd olika sorters fryst mat ute hos
akvariehandlarna,detta blir dock ett dyrt alternativ om man har
mycket fisk.
Artemia
är ett litet kräftdjur som lever i
mycket salt vatten,dom kan köpas som ägg och kläckas,är
mycket bra som första föda åt yngel.
Det går till så att man tar en flaska med 25-27 grader varmt
vatten (1.5-2 l) och däri löser upp 4-5 matskedar med
salt,tillsätter ett par tre kryddmått med artemiaägg och
kopplar flaskan till en luftpump och har en kraftig genonluftning
så att äggen är i rörelse.
Efter ett par dagar kläcks äggen,man stänger då av pumpen och
låter flaskan stå en stund.Äggskalen flyter till
ytan,artemianauplierna sjunker till botten där man kan använda
en bit luftslang som hävert, och slanga över dom till ett glas
eller annan behållare.
Då artemian har störst näringsvärde dom 2-3 första dagarna
odlar man inte större mängd än att det går åt på den tiden.
Man kan tillexempel när den första flaskan kläckts,direkt
starta en ny omgång och på det viset hela tden ha tillgång
till nykläckt artemia.
Det är relativt ovanligt med
sjukdomar hos akvariefiskar,men är oturen framme har man fått
in dom ibland i allafall. De flesta sjukdomar hos akvariefiskar
förosakas av parasiter som angriper djuren,då de av någon
anledning har nedsatt kondition.
Parasiterna överförs till akvariet via djur och växter och kan
sedan finnas där under lång tid innan dom angriper en fisk.
Parasiterna kommer för det mesta från djurriket,men en vanlig
sötvattensparasit kommer från växtriket:Saprolegnia,en
mögelsvamp som brukar angripa fiskar med sår,bett eller andra
skador.
Den angriper också döda djur och rom med en rasande fart.
Angripna djur kan man låta gå i ett bad av Metylenblått,som
man löser i badet tills vattnet får en kraftigt blå färg,det
går åt mycket lite av pulvret för att färga vattnet,växter
tål inte metylenblått.(det finns också andra preparat hos
akv.handeln.)
Fiskparasiter från
djurriket,är dom som vållar störst problem för akvaristen,det
gäller då dom encelliga djuren.
Ichthyophthirius multifiliis,Vita pricksjukan,är det väl
knappast någon akvarist som inte har kommit i kontakt med,även
om det numera är ganska sällsynt.
Då parasiten snabbt sätter ned fiskens kondition,slutar det med
döden om man inte sätter in åtgärder omgående.
När parasiten sitter i fiskens hud kan man inte komma åt
den,det är när dom små grå prickarna faller till botten man
kan sätta in botemedel,finns att köpa i varje välsorterad
akvarieaffär.
Oodinium är en flagellat som
man finner i både söt-som saltvatten.Den uppträder lätt vid
ogynsamma förhållanden i akvariet,låg temp,vid omflyttningar
osv,men även vid för höga temperaturer.t ex,hos
Kardinalfisken.
För det mesta räcker det att man flyttar över fiskarna till
nytt vatten.Och sedan försöker få fram orsaken till
angreppet,och åtgärdar det.
Det kommer att finnas mer om
sjukdomar här framöver.
När akvariet är fylld med
vatten,är det dags att köpa hem fiskar och växter.Ha inte
alltför bråttom med att fylla akvariet med fisk,det är nästan
bättre att låta det stå och gå på "tomgång"
några dagar innan man släpper i fisken.
Detta för att lufta ur kloret som finns i vattnet.
De flesta vill väl skaffa sig en laddning fiskar av olika
arter,som alla lever och trivs tillsammans. Just för den skull
är det bra om man skaffar sig lite kunskap om fiskarna man har
för avsikt att hålla i akvariet.
De tropiska fiskarna delas in i två grupper:ungfödarna och
äggläggare.Äggläggarna står för större delen av dom
tropiska fiskarterna.
Det är viktigt för köparen att veta hur en frisk fisk ser
ut.Den ska ha artens normala utseende,men man ska också titta
på fjällen så dom är klara och glänsande och att fenorna är
ordentligt utspända,speciellt att ryggfenan inte ligger mot
kroppen.
Det kan vara ett tecken på att det inte står helt rätt till.
Dålig färg behöver inte alltid betyda att fisken är sjuk.En
skrämd fisk kan tillexempel tappa så gott som all sin färg.
Simmar fisken dremot ryckigt,gnider sig mot föremål eller står
och trycker i något hörn ensam,då är fisken definitivt inte
som den ska vara. Köp alltid dina från en pålitlig
handlare,som är känd för att ha friska fiskar,som också kan
ge kunden råd om skötsel och uppfödning.
Växter väljer akvaristen efter tycke och smak,vill man inreda
ett biotopakvarie ska man välja sådana växter som just den
biotoptypen har. Tillexempel regnskogakavariet:lämpliga växter
är,Cabomba,Myriophyllum,Svärdplanta,Elodea densa,mm.
Tänk dock på att plantera växter som blir stora som vuxna
längst bak,och lägre plantor framåt frontglaset efter storlek
på arten, Det kan hända att växterna vid inköp inte har dom
rätta proportionerna inbördes,vilket betyder att en
svärdplanta som planteras långt fram som liten,växer upp och
skymmer dom bakre delarna av akvariet.
Senaste uppdatering
98-01-06 ©Copyright 1998-2000