Besök nr:
Antons äventyr

Lilla Anton är en rödbrun tallefjant som bodde i en hög och ståtlig tall i den stora händelseskogen. Anton bodde ensam i den höga tallen och hade inga föräldrar. Dom hade tack vare den stora fruktade bergsgeten, som bodde djupt nere i lårbensskrevet, ramlat ner för det höga pannbensbärget och studsat bort på en stor gummiboll. En gång när han hängde upp tvätt råkade han ut för en enorm jordbävning. Det kan knappast ha varit en jordbävning... Tänkte Anton. Han sprang ut och tittade ner, och där nere stod den stora bergsgeten.
- Bää bää svarta get. ropade Anton.
- Jaså, är det du Anton. ropade bergsgeten.
Bergsgeten backade, tog satts och sprang med full fart mot tallen och stångade till den så att hela stammen höll på att splittras. Det knakade i hela tallen och den började luta med och mer.
- Där fick du för att du klippte av mitt skägg, gormade geten.
Anton hoppade för att inte bli krossad under tallen. Nedanför fanns en gummiväxt med trampolinliknande blad och när Anton landade på ett av dessa så fjoink...

Efter några minuter började han närma sig marken igen. INCOMMING... skrek Anton och 3 sekunder senare landade han i en stor swimmingpöl.
- Vad i glödheta är det som händer? hörde han någon ropa.
Utspringande kom en vit kanin.
- Vad gör du i min swimmingpöl?
- Jag flyr från den stora begsgeten.
- Jasså han, den...
- Anton heter jag förresten. sa Anton.
- Rabbit. sa kaninen.
Dom gick in och Anton berättade allting.
- Så nu hade jag tänkt att leta efter mina föräldrar. sa Anton.
- Jag ska givetvis hjälpa dig men först ska vi träffa några vänner. sa Rabbit.
Väl hemma hos en ekorrfamilj pressenterades Anton för Sixten, Merlin, Einar och Simon. Under dagen så berättade Anton vad som hänt och alla ville hjälpa till att leta efter hans föräldrar och bekämpa bergsgeten. Anton fick oxå veta att hans föräldrar hade varit där men dom hade gett sig av tillbaka för några dagar sen.

Efter tre dagars vandring kom dom fram till tallen som en gång hade varit Antons och hans föräldrars hem. Det fanss inte mycket kvar av den.

Fortsättning följer...