Besök nr:
Stöten

Planet brummade vidare högt ovanför det månbelysta landskapet. Lamporna hade släkts. Han satt orörlig i mörkret och svättades utav rädsla för det han skulle göra. Anders harklade sig.
- Kom igen nu så vi får det här gjort nån gång, sa han till sina kompisar som stod bakom en konteiner en bit därifrån. Dom smög sig fram till stängslet, plockade upp en bultsax ifrån en bag som en av killarna hade med sig, klippte up stängslet och smög in på det militära området.
- Stefan, Kristian, ni tar hangaren där borta, ni vet vad ni ska göra.Och Marcus kommer med mig.
Anders och Marcus smög bort till kontrolltornet, gick upp för trapporna och knackade på dörren. Ingen öppnade. Anders knackade en gång till utan gensvar. Han kände försiktigt på hand taget, dörren var öppen. Dom smög försiktigt in och vid kontrollpanelen satt en vakt och sov. Marcus ville inte ta några risker så han tog fram ett tennisracket och slog ett survess i skallen på vakten. Anders la ner honnom i en frysbox som stod vid ena väggen. Marcus deaktiverade larmet och signalerade till Stefan och Kristian som började arbeta nere vid hangaren.
- Bultsax! Kristian lämnade över bultsaxen till Stefan som med en enkel handvändning kapade hänglåset till hangaren. Dom gick in och tände ficklamporna, letade snabbt igenom lådorna tills dom hittade den rätta. Stefan öppnade lådan och tömde innehållet i bagen. Just då gick larmet.
- Vad i... utbrast Kristian. Kom igen nu, skynda på.
Dom sprang ut från hangaren och såg Anders och Marcus komma springande emot dom.
Skynda på nu, skrek Anders. Fick ni med er grejorna?
- Visst! sa Stefan.
Dom sprang allt vad dom kunde genom hålet i stängslet och bort mot konteinern där deras bil stog parkerad. Dom hoppade in och Marcus trampade gasen i botten. Efter ett par mils körning utbrast alla:
- Haha, vi klarade det, nu lär dom aldrig få tag på oss.
Stefan öppnade bagen och började dela upp det godis som dom hade tagit från militärbasen. Just då kom mamma in i rummet.
- Kom nu ungar, vi ska till McDonalds och äta.
- Hurra, ropade Stefan, Anders, Kristian och Marcus.

SLUT!