.223 Remington Denna patron känner nästan alla som 5.56 Nato. Denna patron är en bantad .222 Remington Magnum (efter Robert Hutton på tidningen Guns & Ammos idé (?)).Den kom ut 1957 som en experimentpatron. Den antogs 1964 som militär enhetspatron till USA:s AR-15. Dess rykte om sig att ge hemska skador uppkom under Vietnamkriget, detta berodde inte på patronen i sig, utan vapnet den sköts ur. Räffelstigningen i vapnen var 1/12 vilket inte räckte för att stabilisera kulan, utan den välte när den träffade mål. Nu mera har vapnen (M16A2) en räffelstigning på 1/7. Kulan väger 62 Grain och har en ballistik koefficient på .315. Detta gör att vissa har försökt att använda den militära ammunitionen till t.ex. toppfågel jakt. Men civila vapen har normalt en räffelstigning på mellan 1/9 och 1/10. Varvid de civila vapnen inte heller klarar av att stabilisera den tunga och långa kulan från den militära ammunitionen. Så glöm att skjuta militär ammunition i din .223:a. I alla fall om du ämnar träffa vad du siktar på.

.223 Rem är som sagt en ganska potent patron, och klarar av att sända iväg en 55 gr kula i runt 1000 m/s. Det finns ganska gott om laddata att tillgå från olika håll, för ladda själv bör man göra till denna kaliber, i alla fall om man ämnar jaga efter kött vilt. Den har fortfarande ett ganska dåligt ryckte om sig att den orsakar massiv köttförstöring vid jakt. Detta beror på att .223 Rem är en mycket populär varmint patron i USA. Så de flesta kulor som finns på marknaden i dimensionen .224 (5.7 mm), är framtagna för att expandera snabbt och kraftigt i viltet. Men om man t.ex. laddar sina patroner med Barnes X-kulor eller Lapua blyspets, samt inte laddar dem så hårt det bara går, fungerar .223:an även bra till Rådjur. Men personligen anser jag att den gör sig bäst vid jakt efter kråkfågel, eller pälsvilt såsom Räv och Bäver, då laddad med någon varmint kula i runt 1000 m/s. För toppfågel helmantlade kulor laddade till ca 900 m/s.

DENNA SIDA ÄR SKRIVEN AV :BJÖRN JANSSON BJUK@SWIPNET.SE
SENAST UPPDATERAD : 990809