Under fem år har jag regelbundet, med få undantag inte bara vistats där utan levt. Jag har fått leva ut... Mitt sätt att leva har varit svårt att synkronisera. (med samhället och världen i stort)

På Café Skytten har jag inte behövt visa att jag är en effektiv samhällsmedborgare som betalar bilskatt, fastighetsskatt, TV-licens och där alla andra tecken på ett "normalt" liv. Café Skytten blev en fristad.

Nu flyger jag. På några få år har mitt liv förändrats från ett mycket osäkert, ganska otryggt och i längden ganska nedbrytande tillvaro till ett familjeliv med allt vad vad det tillhör. Jag lever.

Café Skytten har hjälpt mig att kunna förverkliga en del av mitt intresse och samtidigt kunna träffa andra människor. Det ger en själv en starkare självkänsla och att man känner att jag kanske kan ge andra något. Detta gör att jag inte känner mig ensam, och ångesten försvinner... Jag känner att jag får ett människovärde med hjälp av Café Skytten och detta gör att man kan känna en egen tillfredsställelse över det som man har lyckats med, som tillexempel att få en dator till Skytten. Tidigare skulle jag inte ha orkat med att vänta på datorns ankomst till Caféet, vilket jag heller inte gjorde till en viss del före det jag var intagen på Löwet i fem dagar i juli. Och då fick en ny medicin som jag hade hört talas om och önskade att pröva. Vilket läkarna efter en viss tvekan gick med på. Sedan kom datorn till Café Skytten i slutet eller början av september och då var det bara att koppla ihop maskinens delar med den skrivare som redan fanns på Skytten så var det klart. Jag har gått på Café Skytten sedan september - oktober, 1997 och då en till två gånger i veckan, som med tiden har blivit allt oftare. För det är trevligt att gå dit och känna gemenskapen och dessutom kunna bryta sin isolering, man får också mindre behov av att lägga in sig på Löwet, för jag blir kanske mer harmonisk och ser mer vad som kan göras åt situationerna, vilket ger större självförtroende och att man inte är beroende av andra i samma utsträckning. Detta på grund av att jag själv känner att jag blir tagen på allvar och som en vuxen person. Till allt detta har Lundberg med sitt glada skratt och Johansson med sitt bestämda sätt med glimten i ögat! Och Pee, som också är Mac-användare. Dessutom har vi även boendestödjarna, Ulf, Alf och Ylva, som man ser till och från. Det ä r även andra människor som dyker upp mellan varven och bland dom som kommer då och då är Ludde en goldenretriver. Som jag måste nämna även om han inte är en varelse på två ben, men man säger att det bästa hos människan är hunden!

Jag vet vad Skytten betyder för mig, för jag har inte känt mig så ötillfredsö med mig själv på länge.. Medicinen har kanske en del i det hela, men jag tror man inte bara kan medicinera bort ångest och öotillräcklighetö. Det som är bra med Caféet är den lätta stämningen och att man kan vara den man är utan att behöva lämna ut sig, som blir fallet om man går till läkare eller annan myndighetspersoner. På Skytten får man vara sig själv och utan krav utöver dom som ställs i samhället för övrigt. Att gå till Café Skytten blir mer som att komma hem till medmänsklighet!

En gäst på Café Skytten