när jag var barn...
...blev jag klippt av barberare Knutsson. Man beställde inte tid utan morsan lämnade in brorsan och mig och fick veta en ungefärlig tid när hon kunde hämta oss.
I väntan på att bli klippta bläddrade vi i serietidningar eller i Rekordmagasinet.
Herrar som skulle bli klippta gick in i ett annat rum som var avskärmat med ett draperi. Där fick vi barn inte gå in. Ryktet gick att det fanns tidningar med nakna tanter bakom draperiet.
När barberare Knutsson hade klippt mig frågade han alltid:
-Ska vi ta något i håret?
-Nej, sa jag.
Då dränkte han in mitt hår med parfymerat vatten som han sprutade med hjälp av en gummiblåsa.
Sedan kammade han en spikrak sidbena medan det parfymerade vattnet rann ner i ansiktet och i nacken.
Därefter fick jag gå och sätta mig och vänta på att morsan skulle komma. När hon inspekterat klippningen fick jag springa och leka.
Det första jag gjorde var att rufsa till håret innan jag mötte någon lekkamrat. Det tog dock tid innan lukten gick ur.
Farbror Berg gick aldrig till barberaren. Han blev klippt av en arbetskamrat som han sedan själv klippte. På sommaren ägde klippningen rum utomhus, på vintern i köket hos tant och farbror Berg.
Farbror Berg och hans arbetskamrat använde en barberarsax när de klippte varandra och tog så mycket hår som möjligt. När de var färdiga med varandra fanns det bara en millimetertjock ragg kvar.
Jag tyckte om deras frisyrer och tjatade på morsan att hon skulle låta farbror Berg klippa mig i stället för att lämna in mig hos barberare Knutsson. Farbror Berg och hans arbetskamrat sprutade aldrig stinkvatten i håret på varandra.
Till sist gav morsan efter för mitt tjat.
-Men säg till farbror Berg att inte ta för mycket hår, sa hon.
Farbror Berg klippte som han brukade och lämnade bara någon millimeter av mitt blonda hår kvar.
Överlycklig rusade jag hem och visade morsan resultatet.
Då grät hon.