Kompetens och individualisering

Lyttkens jämför vårt samhälle med det som fanns på 1600-talet, jag citerar "De väldiga jordskalv som gick genom Europas samhällen under 1600-talet medför en omgestaltning av deras grundvalar" Det han menar är nationalstaterna tar form och med det framåtskridandet, men också byråkratier för kontroll av folken.

Vi får möjligheter till karriär men det krävs i sin tur specialiserade kunskaper.

När vi nu går mot det tjugonde århundradets slut föds den nationalstat som ska dominera folkens liv och bestämma dess yttre.

Men nationalstaten är förmodligen på väg att upphöra och han undrar om det kommer att dö lika blodigt som det en gång föddes under 1600-talet?

Välfärdsstaten det som vi här i Sverige lever i, har hamnat i ett fundamentalt dilemma för det som är bra för den enskilde som alla förmåner är inte bra för kollektivet av medborgare.

Samhällsekonomin kan inte längre bära alla dessa åtaganden vilket budgetunderskott, växande stats och ränteskulder klart visar.

Den tillfälliga uppgång som kan ses i ekonomin gör bara att politiker förleds att tro att allt är bra, därför när nästa lågkonjunktur kommer slår den hårdare än den förra och så här har det varit sedan 70-talet. Det pekar på underliggande långsiktiga strukturella problem som förblir olösta.

Minskande av nationalstaternas betydelse ligger i de nationella ekonomiernas sammanvävning av finanskapitalet, en globalisering som utgörs av kapitalens gränslösa och växande rörlighet.

Den "lokala" finansmarknaden är därför skenbar, och påverkas av om någon annan större stat tror att t.ex. valutan är felvärderad och detta kan vi inte göra något åt.

Alltså måste vi ha en politik som är trovärdig annars får det följder på kronans värde, aktiehandel och investeringar, ett långsiktigt stabilt företagarklimat får de globala finansaktörerna att tro på och gynna den svenska ekonomin.

Rörligt är även realkapitalet investeringar i maskiner, lager osv. i särskilt de transnationella företagen, och ju mindre man investerar i detta desto billigare blir det att lägga ner anläggningar och bygga nytt på annat håll, i andra länder vilket ökar rörligheten ytterligare.

Dessa företag som är spridda världen över tillverkar likartade varor och att flytta dessa kräver därför marginella investeringar, när så koncernledningen inte längre tänker eller agerar nationellt tar dom inte heller nationell hänsyn även om det visar sig vara ett dåligt affärsmässigt beslut.

I Sverige har vi många nationella företag och antingen följer vi dessa spelregler eller så packar det transnationella realkapitalet ihop och flyttar.

Flyttar gör också humankapitalet och det är inte de minst begåvade och företagsamma som väljer att stanna kvar i det land dom lagt en del av sin utbildning, och om man svarar ja till EU blir det troligen ytterligare ökning.

Orsakerna kan vara hög lön, att man känner sig hemma med språk och nya vänner eller har ett förhållande, framtidens kvalificerade humankapital som utgör vår framtids strategiska kapital, vårt egentliga konkurrensmedel hotar med att försvinna.

Dom som återvänder för mer studier i Sverige kommer att möta lärare och forskare som själva saknar internationella erfarenheter i stor utsträckning. Detta ställer krav på omvandling av utbildningssystemet att det integreras i en alltmer global utbildningsmarknad så vi står oss i konkurrensen och blir attraktivt för många.

I digitaliseringens tid syns informationsteknologin vara ett av de viktigaste verktygen, datakraften alla de elektroniska vägar som går att koppla ihop till en enda motorväg. IT=work where you wont, cyberspace en social plats med växande kulturell och politisk betydelse som saknar geografisk innebörd.

När realkapitalets kostnader minskar för företaget ökar det kvalificerade humankapitalet sin andel vilka blir än rörligare, man bör tala om kapitalens "cirkulation". Människan söker sig dit där bästa avkastningen finns för den investering dom gjort i kunskap och kompetens och då menas inte bara god inkomst och ekonomiska förmåner, utan livskvalitet som kultur, natur eller bra skolor för barnen. Företag och regioner som bäst tillgodoser detta lockar till sig de mest kvalificerade.

Det är alltså kompetens som framtidens ekonomi och välfärd handlar om, och de utbildningssystem och företag som förmår utveckla och förnya kompetensen blir de som skapar framtidens välfärdsregioner.

"Kompetens är den handlingsförmåga med vars hjälp vi förverkligar våra avsikter" och handlingsförmåga får vi genom praktisk kunskap, bakom denna finns individens vilja att lära, att handla bättre än sämre där det behövs. Vi vill inte vara inkompetenta alltså inte misslyckas, och för att misslyckas måste där från början finnas ett mål satt, en handlingsplan som man försöker genomföra utan att lyckas.

Marknadsekonomi har som system inget mål, har heller aldrig haft några ambitioner utan det är människans avsikter som är historiens drivmedel, med sina överraskningar och planer som går om intet osv. Misslyckande är själva urkällan för allt lärande "att stå på näsan" förbättrar uppmärksamheten vid förflyttningar. Att förändra sin kompetens är att antingen förändra sin handlingsförmåga eller sina syften. Samhällets kompetensutveckling handlar om att lära sig förverkliga socialt definierade avsikter, lära sig förstå och göra dom till sina egna.

Att vara "inifrånmotiverad" äga sitt eget syfte vilket i gengäld gör att individen inte känner sig främmande för syftet. En människa kan göra den andres avsikt till sin egen.

Men "utifrånmotiverade" följer den andres avsikter för att hon måste, och tvång skapar alltid främlingsskap, människan bör själv äga syftet med sin kompetensutveckling.

Lyttkens delar upp kompetens i

• nivå ett (kompetensutveckling) den kompetens man måste tillägna sig för att förverkliga redan kända syften och
• nivå två (kompetensförnyelse) den kompetens som måste utvecklas för att kunna förverkliga osedda möjligheter.

Det är individens eller företagets uppgift att ha vad han kallar "avsiktsfantasi"=göra något nytt.

Men för att förstå en avsikt måste man kunna förverkliga den, ha "kompetensfantasi"=göra något känt på ett nytt sätt, kunna finna den "kompetensprofil" som fullföljer syftet och förtydligar det.

Samhällets utbildningsinstutioner ägnar sig åt kompetensutveckling, alltså lärande av kända syften. Man kan inte lära någon avsikts- eller kompetensfantasi men man kan få en infattning som stimulerar en att använda den, infattningen gör det möjligt att tillägna sig kvalificerad ämneskompetens.

Det ger kompetensfantasin nytt material och stimulerar avsiktsfantasin, och så här skapas kompetensförnyelse. (vilket leder till framåtskridande, triple loop learning. övers.anm.)

Detta måste också ske hela tiden eftersom ett arbetes kompetensstruktur ständigt är i förändring och i allt snabbare takt, dessutom måste kompetensen vara väldigt bred och kunna brukas till fler områden, och ju mer man lär sig desto mer kan man lära.

Utveckling och lärande är inte identiska och människor lär sig antagligen mer utanför utbildnings-systemet än i, företagsledare tror på kurser för kompetensutveckling men arbetare säger sig lära mer vid det vardagliga lärandet i arbetet.

Klart är att företag som inte inser vikten av att det finns en kompetensbredd eller inte ser hur man kan omarbeta den kompetens man redan har är klart känsligare vid omvärldsförändringar.