Problembaserad inlärning
kort historik och pedagogisk referensram

PBI växte fram ur de diskussioner som fördes inom läkarutbildningen på 60-talet, då man ville förändra läroplanerna så att de bättre stämde överens med de krav som ställdes på dagens läkare. Howard Barrows utvecklade då PBI, från början som kompletterande handledning till den traditionella undervisningen. Så småningom utvecklades det till en alternativ läroplan för den prekliniska utbildningen. (Rahimi, 1995)

Mc Master University i Kanada har bedrivit utbildning enligt PBI sedan 1969. Allt eftersom tiden har gått, så har metoden vunnit gehör, världen över. I Maastricht i Holland började man använda sig av PBI 1974, Newcastle i New South Wales, Australien började 1981 och Harvard i Boston 1985. I Sverige så är det Hälsouniversitetet i Linköping som var först ut, när man 1986 införde PBI på samtliga sina utbildningslinjer. (Pekpinnens död, 1993)

Idag finns det ytterligare ett antal utbildningar i Sverige som använder sig av PBI som metod. Arbetsterapeutlinjen i Lund är ett exempel, Psykoterapiutbildningen i Stockholm ett annat (Aronowisch, Crafoord, Floberg 1993)

Skall man följa PBI idéhistoriskt får man gå tillbaka ända till Johan Amos Comenius (1592-1670) och hans "Den stora Undervisningsläran". Där skrev han bl.a. "Let the main objective be as follows: to seek and find a method of instruction-by which teachers may teach less but learners may learn more (Rahimi 1995). Comenius menar att den studerande inte kan överta någon annans kunskap; kunskap är något man tillägnar sig genom det egna förnuftet eller aktivt genom de egna sinnena. Läraren skall därför, som Pestalozzi (1746-1827), beskriver det, endast varsamt leda denne på kunskapens stig (Marton 1986).

Det är dock andra pedagoger som i första hand omnämns som inspiratörer till PBI: Jerome S Bruner (f 1915) är en pedagog som omnämns i stor utsträckning i PBI-litteraturen. Grunden för hans resonemang är att den studerande har en vilja, en inre drivkraft att lära. Denna drivkraft kommer ur den biologiskt betingade nyfikenhet som människan har och som är grunden för all mänsklig utveckling. Bruner menar att när vi upptäcker något som vi inte riktigt förstår, så driver nyfikenheten oss att ägna detta något vår uppmärksamhet till dess att vi på ett för oss tillfredsställande sätt har förstått. Det är denna inre motivation läraren skall utnyttja och på så sätt skapa goda förutsättningar för inlärning. (Bruner, 1971)

Bruner menar vidare att man som lärare inte bara förmedlar kunskap utan även en attityd till denna och till inlärningen i sig. Han menar att det första barnen får lära sig i skolan är att kunna återge något när man blir tillfrågad, att följa en tankegång som kommer utifrån istället för inifrån och att betrakta korrekta svar som något värdefullt. (Bruner, 1971 s.143) Istället menar Bruner att kunskaperna, för att få betydelse, bli relevanta för eleverna, måste införlivas med deras känslor och motiv. (Egidius, 1973) För Bruner är det nämligen inte kunskapen som produkt, utan som process, som är viktig. Genom denna process tillförskaffar man sig en förmåga att analysera och syntetisera omvärlden. Man får därigenom också en förmåga att gå vidare, att utvecklas vidare. (Maltén 1981)

Carl Rogers (f 1902), amerikansk psykolog och psykoterapeut vars bok "Frihet att lära" ofta refereras till i PBI-sammanhang. I boken skriver han om kunskap som är föremål för undervisning, kunskap som läraren förmedlar till eleven. En kunskap som enligt Rogers enbart engagerar hjärnan och där varken känslor eller personlig innebörd för eleven finns med. (Rogers, 1976)

I motsats till denna ställer Rogers den erfarenhetsbaserade inlärningen, en kunskap som präglas av ett personligt engagemang, där hela personen , både förstånds- och känslomässigt engageras i inlärningen. Vidare menar han att den är självinitierad, i betydelsen att; även om den utlösande faktorn kommer utifrån, så.....kommer känslan av upptäckt, av riktning, av att fatta och tillägna sig, inifrån. (Rogers, 1976 s 15)

Det är i samspel med andra som processen inlärning leder fram till ökad insikt, både om sig själv och om världen utanför. Lärarens uppgift är, enligt Rogers; i första hand att handleda den studerande genom utbildningen. Denna syn på lärarrollen härstammar från Rogers egen bakgrund som terapeut. (Maltén, 1981) Steget över till psykosocialt behandlingsarbete, vilket är socialpedagogernas arbetsfält, är därmed kort.

John Dewey (1859-1952), menade att kunskapen i sig är relativ, förändras ständigt och utvecklas i interaktionen mellan människa och samhälle. Eftersom samhället hela tiden utvecklas, måste utbildningen också vara i en ständig process, där kunskapen skall komma till nytta för den studerande för att bli meningsfull. Detta i sin tur innebär att denne blir aktiv i sitt kunskapsinhämtande. Som lärare låter man den studerande förstå att man har tilltro till hans/hennes förmåga. (Maltén 1981)

I sin bok "How we think" , som utkom 1910, analyserade han tänkandet i fem steg:

• Ett problem, en svårighet eller ett behov visar sig.
• Man reflekterar över saken, analyserar den för att ta reda på det väsentliga.
• Flera olika lösningar ställer sig till förfogande.
• En hypotes prövas via diskussion eller experiment.
• Diskussionen eller experimentet verifierar eller falsifierar hypotesen.

(Kroksmark, 1989 s.132)

Problembaserad inlärning-metodik
PBI har intentionerna att den studerande, genom användandet av metoden, skall träna och därigenom vidareutveckla sin förmåga till arbete i grupp, sin förmåga att utifrån sig själv styra sin inlärning, samt sin problemlösningsförmåga.

PBI är en arbetsform som, istället för att utgå från läraren och vad denne vill förmedla, utgår från studenten och vad denne behöver veta, i förhållande till vad han i framtiden skall arbeta med. (Knowles, 1975) Största delen av inlärningen sker i gruppform, sk basgrupper om 6-8 studerande. I dessa grupper formulerar de studerande tillsammans sina inlärningsbehov, utifrån de problemställningar man gemensamt kommit fram till. Dessa har i sin tur sin grund i de utgångspunkter som ligger som underlag för diskussionen. (Kjellgren, Ahlner, Dahlgren, Haglund, 1993) Att man arbetar i grupp är en naturlig sak i PBI då: Kunskap är en social företeelse i den meningen att vi oftast brukar den i umgänget med andra människor. Det är därför en rimlig tanke att kunskaper bör inhämtas under likartade betingelser, dvs i samspel med andra. (Kjellgren et al s22) En utgångspunkt kan utgöras av t ex en fallbeskrivning, en bild, en artikel, eller något liknande. Utifrån denna arbetar de studerande sedan enligt en problemlösningsmodell exempelvis sjustegsmodellen (se bil). Utgångspunkten skall på ett naturligt sätt styra de studerande in på de områden som ingår i kursen. (Kjellgren et al s 30)

När gruppen kommit fram till vilka inlärningsbehov som finns så fördelar man uppgifterna inom gruppen och går ut, enskilt eller tillsammans, och tar reda på det man behöver. Därefter återsamlas gruppen och redovisar för varandra vad man kommit fram till. Har man inte löst problemet börjar eventuellt en ny problemlösningsprocess o s v till dess man löst det. (Kjellgren et al) Jämför med Deweys fem steg ovan. Drivkraften till problembaserad inlärning är ett undersökande (frågande eller problematiserande) förhållningssätt till omgivningen. Den som skall lära sig något måste också formulera egna frågor. Det blir sedan basen för vad som skall läras in. "Utlärning" som svarar på frågor som ännu inte är formulerade har svårare att nå fram och att ge kunskap som blir bestående och användbar. (Karlsson, Ödling, Westman, s 2388) Inom PBI har man ingen obligatorisk kurslitteratur. Den vägvisning de studerande får, vad gäller litteratur, är en resurslista med förslag på litteratur inom ämnesområdet. Till sin hjälp har de, förutom bibliotek även s k resurstillfällen, där de av någon sakkunnig kan få svar på i förväg ställda frå gor. Resurstillfällena är dock inte obligatoriska, utan man går bara dit om man har någon specifik fråga man vill ha svar på. Har inga frågor inkommit så ställs resurstillfället in.(Kjellgren et al)

Sammanfattningsvis kan man säga att PBI är:
• Inlärning baserad på och uppbyggd kring problem som har med utbildningens syften att göra.
• Träning i systematisk hantering av problem och uppgifter.
• Fokusering på de studerandes inlärningsprocesser
• Arbete i liten grupp som leds av deltagarna själva
• Lärarmedverkan i form av träning i att använda problem för självständigt sökande efter kunskap

(Egidius, 1991 s 8)

Tillbaka till startsidan

 

REFERENSLISTA

Rahimi A. (1995) Problem-based and conventional medical education from a student perspective Linköping University: Department of education and psychology

Pekpinnens död-om problembaserad inlärning (1993) Uppsala: Acem

Aronowitsch E., Crafoord C., Floberg U. (1993) Problembaserad inlärning vid Psykoterapiinstitutet: "En kongenial och kreativ metod" Psykolog Tidningen 14: 8-11

Marton F.(red) (1986) Fackdidaktik Volym 1 Lund: Studentlitteratur

Bruner J. (1971) På väg mot en undervisningsteori Lund: Gleerup

Egidius H. (1973) Pedagogiska utvecklingslinjer Lund: Essselte Studium AB

Maltén, A. (1981) Vad är kunskap? Malmö: Liber

Rogers, C. (1976) Frihet att lära. Stockholm: Wahlström Widstrand

Kroksmark, T. (1989) Didaktiska strövtåg Göteborg: Daidalos

Knowles, M.S. (1975) Self-directed learning New York: Association Press

Karlsson, R. Ödling, H. Westman, G. (1993) Problembaserad konsultation pedagogisk metod i läkarutbildningen Läkartidningen (volym 90 nr 25) 2388-2390

Egidius, H.(1991) Problembaserad inlärning-en introduktion Lund: Studentlitteratur.

Tillbaka till startsidan