Hembygdsgården i Habo. foto: Thomas WulffLite historia om Habo kommun i Västergötland
Dokument skrivet av Arne Wullf i samband med församlingshemmets 30-års jubileum 16 september 1984
Hembygdsgården i Habo. foto: Thomas Wulff
Dokument skrivet av signaturen J.L.:
Från Hagaboda till Habo Under medeltiden och långt in på 1500-talet benämndes Habo socken för "Hagaboda", som i samtida skriven form, ofta stavades på mångahanda sätt. Redan nder samma århundrade förekommer även namnet Habo i dess nuvarande form, men dessutom i ett flertal variationer såsom Haboda, Hagebo och Haubo, för att nämna några exempel. Av vad som framgår av tillgängliga äldre uppgifter, tycks det egentliga namnbytet ha genomförts under 1500-talet. Förutom namnfrågan har genom tiderna avsevärda förändringar ägt rum, som i hög grad inverkat på såväl socknens storlek som på dess geografiska profil. Administrativt sett tillhörde Habo socken Rumleborgs län omkring 1300-1400-talet (Rumlaborg var ett medeltida fäste vid Huskvarna). I det här sammanhanget bör också framhållas, att även Fiskebäck , som då var en självständig socken, tillhörde nämnda län. Några uppgifter om denna sockens storlek torde numera inte finnas bevarade, men ett antagande är, att den varit av en relativt liten omfattning. Av mera kända uppgifter kan däremot nämnas, att Fickebäcks socken drogs in under 1500-talet och gick då upp i Habo socken. Här efter intröder återigen ett historiskt skede, vilket fär tillskrivas utökningen av Visingsborgs grevskap, som Habo tillhörde från 1567 till 1681, då reduktionen genomfördes. Omkring 100 år senare inträffade den händelse, att Gustav-Adolfs socken nybildades och följaktligen gjorde en utbrytning från Habo socken. I samband härmed flyttades Fiskebäcks kyrka från sin ursprungliga til dess nuvarande plats vid Gustav-Adolf, vilket skedde 1780. Den nya socknen fick sitt namn efter dåvarande kronprinsen, sedemera konung Gustav IV Adolf och förekommer inte tidigare än 1783 i jordeboken. Från och med 1952 är Habo och Gustav-Adof åter förenade till en kommun. För övrigt har Habo sockens gränser justerats under 1800- och 1900-talet, vars ändamål har varit mera av praktisk än ekonomisk natur. Ett område bestående av några byar och gårdar, som numera är belägna i sydvästra delen av Habo, kallades på sin tid för "Mobo rote". Detta speciella områdehar under långa tider tillhört Bottnaryds socken av Mo härad och samtidigt tillhört Habo i kurkligt hänseende. Egendomligt nog bestod denna företeelse ända från mitten av 1500- talet och fram till 1883 då ifrågavarnade område blev överfört till Habo socken och Vartofta härad. På senare tid har i sin tur även Habo kommun fått släppa till några gränsgårdar som överförts till Mullsjö kommun. Som en slutkommentar kan konstanteras att socknarn numera har spelat ut sin roll som små kommuner och att utbecklingen ständigt tycks kräva allt större kommunala enheter.
Dokument skrivet av Arne Wullf i samband med församlingshemmets 30-års jubileum 16 september 1984:
När jag blev ombedd att berätta lite om hur vi hade det vid tiden för Församlingshemmets tillblivelse 1954, så tänkte jag inte närmare på, att så mycket har skett i vårt samhälle de senaste tre decennierna.
Först skall det fastslås att Habo förändrats åtskilligt på dessa 30 år.
Jag kom också snart underfund med att jag hade svårt att placera in bilden av Habo för 30 år sedan i minnet och jag fick börja söka efter fakta var jag än kunde finna dem.
Hur stor var t. ex. folkmängden vid den här tiden?
Jo, totalt var vi 4.200 invånare i kommunen och i själva tätorten endast 1.300. Om man jämför med dagens siffror så är dessa drygt 8.000 respektive drygt 5.000. Kommunen har so helhet alltså fördubblat sin folkmängd på de senaste 30 åren. Men samtidigt har det hänt något intressant – Habo samhälle har på samma tid blivit fyra gånger större och står alltså för hela ökningen.
Hur mycket var bebyggt 1954? Jo, i huvudsak Bränninge Östergård – Stora Gunnarsbo och delar av Kyrkeryd och Kärnekulla.
Nya landsvägen till Jönköping här utanför Församlingshemmet, var vid den här tiden färdig, medan gamla sträckningen över Bränninge-Fiskebäck användes fortfarande och järnvägsbommarna vid dåvarande Habo Hotell var en ständig källa till förtret. På den tiden gick det nämligen ganska många tåg. Vägen till Mullsjö var utomordentligt smal och krokig och B.B.- skjutsar till Falköping tog lång tid.
Järnvägen var som tidigare sagts populär och 1950 revs det gamla stationshuset /90år/ och ersattes med ett nytt på denna sidan av spårområdet.
Samma år 1950 färdigställdes Malmgården som betecknades som länets förnämsta – 32 vårdplatser som 1960 genom tillbyggnad ökades till 42. Byggkostnad c:a 60.000:- (vårdcentralen 55 miljoner 1980).
Skolor: Centralskolans första byggnad uppföres 1953. Övriga skolar: Gröne vägen-Brogården-Fiskebäck-Simonstorp-Kyrkbyn och Julared.
Municipalsamhälle diskuterades, och kommunsammanslagning habo-mullsjö. Habo-Bankeryd.
Habo-Gustav Adolfs kommuner som varit delade sedan årsskiftet 1868-69 sammanslås vid en högtidsdag i Habo kyrka 1952.
Kyrkobrödrakåren –den 71:a i ordningen i Skara stift bildas 1951 och får från starten 30 medlemmar. Och habo kyrka firar 600-års jubileum.
Bandylaget kvalar för en plats i allsvenskan och är en av de stora idrottsgrenarna i kommunen.
Till ny brandchef i kommunen väljs 1952 Toris Wernsten, som efterträder Gösta Gustavsson.
Musikkåren fyller 15 år 1952 och spelar då fortfarande utomhus på julafton vid den kommunala granen (som startades av Helge Lundström och därefter många år restes av samhällets köpmän) i vägskälet vid konsum. Musikkåren medverkar också vid den verkligt stora attraktionen i Habo – Lussefirandet som får tågen att föra uppehåll en kvart och radiotjänst att sända reportrar. Teve fanns inte vid den tiden .
Industrierna sysselsätter vid den här tiden c:a 500 personer och de största företagen är Habo Ullsinneri och habo Laggkärlsfabrik, Isakssons har börjat att expandera och Fagerhults El är fortfarande i sin linda. Här finns dessutom bl.a. Filfabrik – Mattfabrik – Sex snickerifabriker – Smed, skomakare sadelmakare och skrädderi.
Butiker: Fem lanthandelsbutiker (första snabbköpet 1959)- en charkuteriaffär –två bagerier – järnaffär – färg & kemikalieaffär – två cykel & sportaffärer – en blomsterhandel – två manufaktur och en urmakeriaffär.
Kommunalkontoret inrymdes i fastigheten Ekstrand hitom nuvarande biblioteket och sysselsatte kamrer och två skrivbiträden. Nuvarande Kommunalhus byggdes år 1956.
Telefonstation fanns på den tiden och var manuell och eftersom det började bli aktuellt med gatunamn så föreslogs att gatan utanför telestationen skulle heta Telegrafgatan.
Postadresserna utgjordes av fastighetsnamnen och allteftersom samhället växte blev det allt svårare för den arme postbäraren att hitta rätt, även om alla fortfarande kände alla. Många hade dessutom sina postboxar på nya järnvägstationen där postkontoret var inrymt.
Ett par tidningsnotiser till slut.
"Dr. K.E.Sahlström har enligt rapport till riksantikvarieämbetet genomgrävt ett fyrkantröse på Dykärrs skog i Habo utan att finna några gravlämningar. Saknaden av identifierbara gravstenar anses som märklig eftersom rösebyggnaden i allt överensstämmer med de i Västergötland ej ovanliga gravrösena från tiden omkring 500 år efter Kr.f. Rösebyggnaden antas därför vara en minnesvård i tidens skick över någon fjärran avliden person."
Innan jag avlutar med ytterligare tidningsnotis ska jan kanske påminna om de kyrkliga dignitärerna år 1954. Kyrkoherde Sven Gudmundsson, kommunister Harald Plith och pastor Lennart Franck.
Pastorsadjunkten hade onekligen en del befogenheter på den tiden det begav sig.
"Kyrkliga flickringen överlämnar en brudkrona i förgyllt silver som enligt gåvobrevet närmast är avsedd för det tillämnade kapellet i Habo stationssamhälle och det skall tillkomma pastorsadjunkten att bestämma utlåningen, om vilket det är stadgat, att företräde skall lämnas åt flickor från Habo socken".
Brudkronan mottogs av dåvarande pastorsadjunkten Lennart Franck.