Story of GFT

Dansklubben Kick´n Step startades 1993 med 1 lag från början talade vi bara om Kick´n Step som laget. Starten var mycket blygsam men efter tips från DSF:s kansli, fick vi mycket hjälp från en danslärare som heter Frank Wurm. Frank ställde upp på ett mycket fint sätt och lärde oss en hel del om formationsdans. Vid denna tiden visste vi egentligen inte vad formationsdans var. Starten var blygsam och vi hade väl egentligen inga andra mål än att just, dansa.

Svenska Danssportcupen 1993, en tävling mellan Sveriges olika danssport distrikt. Man tävlade i latin, standard, bugg, rock´n roll och självklart i formationsdans.
Efter uttagnings tävling i Borås gick Göteborg- Bohuslän Dal vidare till final.
Filalen avgjordes i Båstad Tennisclubs centercourten, känd från tennisens Davies Cup. Vann Svenska Danssport Cupen 1993 gjorde Lag Uppland men vi vann formationstävlingen. Vår första seger och glädjen visste inga gränser. Vi hade fått "blodad tand".


Ett gäng entusiaster startade DK Kick´n Step för att dansa formationsdans. Starten var blygsam och träningen skedde i en lokal vars golv var 7 x 10 meter. (Lägg märke till tjejernas snygga lila tightsen).

Norway International 1993 var lagets första internationella tävling. Platsen var i den Norska staden Drammen, utanför Oslo. Stärkta av framgången i Svenska Danssport Cupen åkte vi helt "segervissa" till Norge. Supporterskaran ( föräldrarna ) var stor, nu skulle vi visa norrmännen vad vi kunde.

Döm om vår förvåning när vi snabbt konstaterade vad formationsdans egentligen var. Ur ett omklädningsrum kom 2 systrar, vi såg att de var systrar, "lika som bär", i likadana klänningar, likadana frisyrer och... Ja, tvillingar skulle man kunna tro. I samma stund vi såg dem kom det ytterligare 6 "tvillingar" ur samma omklädningsrum. 8 tjejer, exakt likadana och inte nog med det, det kom 8 killar, även dom likadana. Detta var det lag vi skulle möta och vi måste nog erkänna att vi inte skulle tävla på samma nivå men... Vi genomförde tävlingen, kom 2:a och det norska lag vi sett utanför omklädningsrummen, kom näst sist (vi var bara två lag som tävlade). Vi knöt flera nya nya kontakter för nu hade vi lärt oss vad formationsdans var och vartåt vi skulle satsa.

Världsmästerskapen i latinformation 1993 blev resultatet av våra nya ambitioner och mål detta år. Med hjälp av våra nyfunna vänner i det norska laget "Oslo Latin Team" och deras fantastiska tränare Arild Westbye, hade vi börjat bygga för framtiden.

Arild Westbye, som lett och tränat Oslo Latin Team upp till den absoluta världstoppen, ställde upp på ett sätt som var helt otroligt, när vi bad honom komma till Göteborg och ge oss lite tips och idéer. Tips och idéer ja, han gjorde han om hela vår dans koreografi. Fantastiskt, på bara några veckor hade vi lyft oss från att vara ett lag i "gärdsgårdsnivå" till att dansa formationsdans "på riktigt". Stärkta av våra nya kunskaper åkte vi till Stavanger i Norge, för att som första lag få representera Sverige, i ett världsmästerskap i formationsdans.
Vi var fortfarande lite ödmjuka, efter att så brutalt blivit "nerplockade" på jorden, i Drammen och vår målsättning var blygsam. Vi skulle delta, se och lära inför framtiden.
Vilken tillställning! Ett gigantiskt parkettgolv, läktare för många tusen personer och en urtjusig dekor i form att ett fjällandskap. Här skulle vi tävla och det flaxade många fjärila i våra magar. Allt var nytt och vi blev varse att regler inte alltid är de samma i teorin som i praktiken och att avsaknaden av rutin var ett "handikapp".
Laget startade som 14:e lag av totalt 25 i en första uttagningsomgång. Vi var bland dem som inte gick vidare till semifinal, men det hade inte ens vi själva ens trott på, innerst inne, utan att falla ur här var helt ok. Det som värmde var att vi fatiskt fått ett kryss (en domare ville att vi skulle gå vidare till semifinal), vilket faktiskt skilde oss från några andra lag. Vi kom inte sist. utan slutade på 19:e plats.
Att få gå ut på ett VM-golv för första gången är en otrolig upplevelse för alla och vi är mycket tacksamma för dem som gett oss denna möjlighet, speciellt är vi Arild Westbye ett mycket stort tack, skyldiga. Arild var den som pekade ut vägen för oss.

Arild Westbye blev vår tränare tillsammans med Lasse Reuterberg från 1994. Arild hade efter att några år tidigare tagit över Oslo Latin Team, lyft dem upp till den absoluta världstoppen. För oss, att få hjälp av en sådan världstopp tränare, var det en fantastisk möjlighet att lära oss formationsdans och lyfta oss till en nivå, där vi ville finnas.

Arild föreslog redan innan vi åkte till VM i Stavanger, att vi skulle ta över ett program som hans norska lag haft och kommit 3:a med på VM. Programmet kallade vi "Spain" och byggde på latinska rytmer i bl.a. Gypsy Kings versioner av ex. Volare m.fl. Fördelarna med att "ta över" ett redan färdigt program var många. Priset på musik, kläder och koreografi blev lågt, jämför med ett helt nyproducerat program. Dessutom var programmet känt internationellt, som ett av de bästa någonsin, och det kunde ge oss fördel vid tävling. Fortsättning följer...

Så började det...