|
|
Modell av Birka,
tillverkad av Sveriges Television
Gemensam handelsplats
Ordet birka kan från khazarisk turkiska översättas direkt med krönikelatinets vicus. Båda orden betyder ungefär
"boplats (på stranden) för gemensam handel" (turkiskans bir[li]ki[yiev] är sammansatt av birlik "handelsgemenskap"
av bir - "enhet, gemenskap", samt kiyi - "på stranden" och ev - "bosättning"). Ändelsen -ka i birka är sen gammalt i
svenskan lokativformen och betecknar just en plats. Fornsvenskans bir kan tolkas som "[gemensam] handel". Andra
mer nordiskt och naturlyriskt lagda tolkningar finns också, men ett viktsystem under tidig medeltid i östern, utvecklat för
Sidenvägens handel i Persien, lär ha kallats birkivitch och birliki lär än idag betyda handelsgemenskap och birlak handel på modern turkiska.
Birka i Mälaren, krönikornas Byrca, och flera liknande handelsplatser anlades längs Sidenvägen i östra och norra Europa
under senare delen av 700-talet. En sådan plats anlades vid anslutningen till Östersjön i öster. Det var krönikornas Aldeigjuburg
eller Ostroburg (turk. Altevkiyibir eller Aldoghubir, "nedre handelsplatsen" eller "handelsplatsen i röda östern"), dagens Staraja
Ladoga. En annan var krönikornas Haithabu-Tängrilbyr (turk. Tängribir, "Herrabirka" d.v.s. "Herrens handelsplats [gemenskap]")
i Östersjöns sydvästra hörn, den nutida arkeologins Hedeby.
Birkas betydelse
Birka var en strategiskt välplacerad transithamn med handelsfaktori, halvvägs längs Östersjörutten, i en väl skyddad, men
ändå åtkomlig vik för större handelsskepp från öst och väst. I Birka möttes, enligt den samtida krönikören Rimbert,
"negotiatores et populi", d.v.s. förmedlande köpmän och flera olika folk (sic!), från öst och väst, i handel och hantverk. Här bytte
de stora sidenlasterna och Sidenvägens andra varor ägare.
Vid behov kunde hundratals trälar lasta av och på och stuva om varorna mellan de olika hamnarna. Varorna kunde då tas genom
handelshusens respektive område (hemland), för lagring, kontroll och prissättning. De omlastades sedan till större eller mindre
fartyg mot nya destinationer. Handeln i Birka fungerade som en slags handelsbörs, här prissattes de viktigaste varorna kontinuerligt.
Birkaön Björkö med Birka i NV
Hit skickades också de kejserliga hovens representanter och politiska agenter, som t.ex. Ansgar och Rimbert på den frankiske
kejsarens uppdrag. Under ledning av en kejserlig ämbetsman (lat. prefectus regis), Hergarius (turk. hergar "allt-i-allo, mångsysslare"), och med
egna lagar och eget ting, styrde Sidenvägens köpmän och kejserliga emissarier över Birka, liksom över Sidenvägens handel och förmodligen
över all annan handel av betydelse i området, som t.ex. handeln med järn, päls och skinn.
Den omgivande bygden och dess lokale "kung" var sannolikt också tribut- eller skattskyldiga till Birka och Khazaria i utbyte mot
rättigheter att få delta i handeln. "Kungen" hade en mycket ringa politisk makt vid den här tiden. Ansgar, "Nordens apostel", var
tvungen att inhämta både Birkatingets och rikstingets tillstånd för sitt mer offentliga uppdrag missionen, trots att han hade "kungens"
och den (kristne och frankiske?) prefektens uttalade stöd och inbjudan. När kristen mission inte längre passade ledningen i Birka
kastades kyrkans män ut med våld, utan att "kungen" eller prefekten ingrep.
Birka hade dock så stor betydelse för och dragningskraft på "kungen" och hans "hird", att de tydligen tidigt utvecklade en egen
verksamhet i Birkas omedelbara närhet, med egen storhamn för sina egna merkantila och representativa ändamål. Idag finns där ett
gravfält med de traditionella högarna över brandgravar efter bl.a. kungens följe och några förmodat kungliga personer.
Nästa sida, Fynden talar!
|
|
|