Krönikörerna

Rimbert som var Ansgars lärjunge och efterträdare som ärkebiskop i Bremen, upprättade några år efter Ansgars död 865 en beskrivning över sin företrädares liv. Rimbert följde antagligen med Ansgar på dennes andra resa till Birka och har i så fall förmedlat flera intryck i sin beskrivning av livet där, som han själv upplevt.

Rimbert berättar i "Vita Ansgari" bl.a. att Birka var en hamnstad i svearnas rike. Ansgar hade kungens tillstånd för sin mission men under den andra resan uppstod en del problem vid olika tingsbeslut.

Uppenbarligen fanns det krafter bland invånarna, som kungen inte hade inflytande över. Ansgar fick emellertid uppföra ett kapell och ett hus åt den präst, som lämnades kvar att verka som förkunnare av den kristna tron, när Ansgar återvände till Bremen.

Efter det att Birka övergivits, kungen flyttat till Sigtuna och vikingatiden övergått till medeltid i Sverige nedtecknade Adam av Bremen på 1070-talet en historik över biskoparna i ärkestiftet.

Han var lärare vid domskolan i Bremen och hade tillgång till handlingar och brev, som rörde stiftets historia. Han reste omkring och träffade olika personer, bl. a. vistades han en tid hos den danske kungen Sven Estridsen, som väl kände förhållandena i norr efter att ha levt som landsflyktig där under 12 år.

Om Birka berättar Adam bl.a. :

"Birka är götarnas stad belägen mitt i svearnas land inte långt ifrån det tempel som heter Uppsala.... Här bildar en vik av det hav som kallas det baltiska eller barbariska en hamn som vetter mot norr och som är välkommen för de vilda folk som bor spridda runt detta hav, men som är mycket riskabel för dem som är oförsiktiga och obekanta med nejden.... Emedan denna ankarplats är den säkraste i svearnas kustområden, brukar alla skepp, tillhöriga daner och nordmän såväl som slaver och sember och andra Östersjöstammar, samlas där regelmässigt i och för olika nödvändiga affärer."

För att förstå ovannämnda citat måste man sätta sig in i den världsbild som gällde på Adam av Bremens tid. Det var den romerske geografen Ptolemaios världskarta som gällde, där Skandinavien bestod av en grupp större och mindre öar i det hav som utgjorde världens gräns. Hos Adam står bl.a. att det baltiska havet är ett öst-västligt hav, som sträcker sig från Skagerack i väster till Skytien (Sydryssland) och Grekland i öster. På den norra stranden bor från väster till öster norrmän, skåningar, götar och svear.

Adams beskrivning av Skandinavien och Birkas läge må vara omtvistat men den stämmer med de medeltida krönikorna och den äldre historieskrivningen. Birka är knutet till Björkö i Mälaren genom sina rika fynd av stadskultur och gravfält daterade till den tid, som Rimbert och Adam av Bremen berättar om.

Den arabiska krönikören Ibn Fadlan satte aldrig sin fot i Birka men var som sändebud från Muktadir på resa i Särkland och mötte där säkerligen väringar/varjager (svear i österled). Han berättar i sina skrifter vad han bevittnat vid sina möten med de smutsiga varelserna från norr:

"De kommer från sitt land och förankrar skeppen vid Atils stränder. Det är en stor flod. Vid stranden bygger de stora trähus. I ett hus bor det 10 till 20 personer"...
"De har varken jackor eller kaftaner, utan mannen bär en dräkt, som täcker ena sidan av kroppen men lämnar en hand fri. Var och en har med sig en yxa, ett svärd och en kniv och dessa redskap lämnar de aldrig ifrån sig. Deras svärd är breda, refflade, av frankisk tillverkning"...

"Alla deras kvinnor har över bröstet en dosa fastgjord som är av järn, silver, koppar eller guld ... Om halsen har de halsband av guld eller silver."