Jag
har sedan barnsben älskat höns!
Nu vid fyllda 50 år har jag äntligen kunnat skaffa mig
en egen flock.
På
Rosendahls trädgårdar såg jag Svarthöns för
första gången. Sådana skulle jag ha! Det var fem
år sedan. Nu har jag allstå egna svarthöns sedan
i somras.
Vi
har varit lite olycksdrabbade - mest pga min okunnighet.
Jag
köpte 6 svarthönskycklingar - de såg ut som korpar.
Bedårande söta!
I
juli tog räven 5 svarthöns därför att jag glömt
stänga luckan på kvällen. Endast en stackars kyckling
blev kvar. Skämdes djupt över min försummlighet. Åkte
iväg och köpte tio nya kycklingar (så att jag skulle
ha lite och ta av ifall räven kom tillbaka).
I september köpte jag ytterligare sex st kycklingar - denna gång
en spektakulär ras - Brahama-höns, fem hönor och en
tupp. De blir stora och vackra. Lugna och trygga. Nu hade jag 17 höns.
Eftersom
alla mina höns inköptes som kycklingar så visste jag
inte hur många som tänkte bli tuppar.
I
oktober blev jag varse att jag hade sammanlagt sju tuppar! Lite mycket
kanske.
I
november kom räven igen och försåg sig. Denna gång
tog han sex stycken. Rena massakern!
Nu
hade jag elva kvar - fem tuppar sex hönor. Nätet runt hönsgården
är ordentligt nedgrävt, nu endast elefanter kan ta sig in
nu!
Ännu
så länge håller alla sams, men det är nog bara
en tidsfråga.
Idag
(00-11-15) var två tuppar borta! Säkert en rovfågel!
Nu är det totalt tre tuppar.