Why Love???

BLOMMORNA
Jag sådde några blommor,
en för varje vän.
Jag tror att det var fyra,
men särskilt minns jag en.
Det blev sen höst och vinter,
och blommorna de dog.
Men på våren kom de åter,
men bara tre stod kvar och log.
Så kom det stora regnet då,
och nästa gång jag såg dem,
var de bara två.
Så kom solen med allt ljus och värme den har.
och plötsligt står där en liten, ensam blomma kvar.
Du hårdas i solen,
du druknar i regn.
Men ett år då säkert:
Du är en riktig vän.
Kom ihåg att varje människa du möter är rädd för någon, älskar någon och har förlorat någon.
Deras kärlek sprack. Hon blev kär.
Kär i en annan. En annan kvinna.
Kvar står han. Alldeles ensam.
De säger att han snart ska hitta någon annan.
Någon annan att älska
Någon annan att lägga armarna om.
Någon annan at ha varmt om hjärtat.
Men han vill inte ha någon annan.
Någon annan att älska.
Någon annan att lägga armarna om.
Någon annan att ha varmt om hjärtat.
Han älskar henne. Vill ha armar om henne.
Vill ha henne varmt om hjärtat.
Han älskar henne. Har henne varmt om hjärtat.
Han vill ha henne. Men hon är borta.
Borta för alltid. För evigt...
Varför föddes jag att älska?
Älska den jag aldrig får.
Varför tändes mitt hjärta av
kärlek vid så unga år?
Den som älskar kan ej glömma.
Den som glömde ej älskat har.
Den som älskade och glömde,
visste ej vad kärlek var.
I got those poems by A Friend, Orskarshamn. Sweden