Första brevet |
| Hej Josp Jag har några frågor som jag vill få svar på angående socialtjänsten och dess utövare 1. Får socialsekreterare någon slags handledning, när det gäller bemötande av bidragssökande eller för de som söker hjälp av annat slag? 2. I de fall där dagis- eller skolomsorgspersonal gör en anmälan om att barn far illa, finns det ingen praxis för hur man informerar den personalen hur utredningen framskrider och på vilka grunder beslut tas? 3. Vore det inte önskvärt att ha något slags samarbetsformer där dagis- och/eller skolomsorgspersonal och socialsekreterare kan mötas, utan att man bryter sekretessen? 4. Varför får inte nyeximerade socialsekreterare mer handledning av erfarna medarbetare, så att de möter sina klienter på ett respektfullt och korrekt sätt? (Därmed inte sagt att alla nyeximerade socialsekreterare är nonchalanta eller dryga). 5. Varför finns det socialsekreterare som sliter som hundar med att hjälpa sina klienter till självhjälp och andra socialsekreterare som bara bedömer om man är över eller under normen för att erhålla socialhjälp. 6. Och varför ska man överklaga ett nekande beslut, kan det här med om man ligger över eller under normen tolkas annorlunda i en politiskt tillsatt socialnämnd, när proffsen, dvs socialsekreteraren redan gjort sin objektiva bedömning? 7. Får socialsekreterare diskutera sina problem och ställningstaganden med varandra när det är komplicerade utredningar och svåra bedömningsfrågor som ska behandlas och beslutas? Till sist ett hjärtligt tack till alla socialsekreterare som lyssnade, förmanade, skällde och berömde mig i min kamp att bli en nykter och samhällstillvänd och ansvarstagande medborgare, make och far! |
| Svar från en engagerad socsekr. |