Barnsliga perspektiv
 | |
Utvecklingsteorier | Fostran och samhälle |
|
Att vara förälder kan, för många, innebära
att ständigt känna sig otillräcklig och misslyckad. När jag, för 25 år sedan, började som vikarieande barnskötare på dagis, ensam kille bland en massa fröknar, fick jag den "tacksamma" rollen att vara den roliga farbrorn som kickade fotboll med småkillarna och sjöng och spelade för flickorna, samt hittade på en massa bus. Det var enkelt, men när konflikter blåste upp eller det var dags för eftermiddagsvila, då tog tjejerna över eller rättare sagt, det här att se att det var barn och inte, om än så duktiga, fullfjädrade fotbollsspelare och trogna fans, hade jag varken insikten eller kunskapen om. Att det här med att barnens lek och deras sätt att vara på var en process eller deras träning för kommande vuxenliv, deras ständiga testande av ens tålamod stod för att söka sin indentitet. Att det inte var av illvilja de kissade på golvet i samma ögonblick de sa att de var kissnödiga, utan en del av utvecklingen från barn till vuxen. Det var först fem år senare när jag, i min utbildning till barnskötare, jag fick kunskap om de fysiska och psykologiska utvecklingsfaser man som människa och i synnerhet som barn måste gå igenom för att utvecklas till en, i alla avseenden, harmonisk, fritt tänkande och ansvarsfull vuxen. |
Det finns en mängd olika teorier om hur och med
vilka metoder man bör fostra sina barn, Eriksons utvecklingsteori Erikson ansåg att människan genomgår en utvecklingsfas i 8 stadier, den så kallade stadieteorin. Den här torin kallas också för "Människans åtta åldrar". Han ansåg att det går inte att hoppa över någon av faserna, utan man måste genomgå, bearbeta och övervinna varje kris, för att kunna övergå till nästa fas.
|