Tack till NE för tillhandahållen fakta
De närmast följande årens målningar, vanligen i små format, visar en ny personlig egenart, samtidigt som de ger uttryck för stark sexuell oro. Men D:s förtrogenhet med psykoanalytisk teori (Freud, Lacan) gjorde att han förenade spontan driftsutlevelse med helt medvetna inslag. Som grund för sitt skapande framställde D. den kritisk-paranoiska metoden, som efterliknar s.k. tolkningsvansinne, utmärkt av att allt av den sjuke tolkas symboliskt. I sin mest programmatiska utformning resulterar denna metod i fixeringsbilder, där varje element ges flera olika innebörder. I opposition mot den ursprungliga surrealismens "rena psykiska automatism" betonar D. att hans skapande är medvetet styrt. I uttrycket utmärks D:s verk av två motstridiga tendenser, dels en gammalmästerlig teknik och perspektivframställning i realistisk anda, dels en friare, virtuos stil med anknytning till barock och jugend.
D:s ställning inom surrealismen var allt annat än oproblematisk; bl.a. sökte man redan 1934 utesluta honom ur rörelsen. Han kritiserades för politisk hållningslöshet, religiösa böjelser och publicitetsjakt. Hans framgångar i det senare avseendet, inte minst i USA, gjorde att han för en bredare publik kom att förkroppsliga surrealismen, till vilket även hans självbiografi The Secret Life of Salvador Dalí (1942; "Salvador Dalís hemliga liv") bidrog.
D. var ständigt medveten om nya tendenser i konsten. Detta tog sig under hans senare år bl.a. uttryck i inslag av abstrakt expressionism och av opkonstens verkningsmedel.
Tack till NE för tillhandahållen fakta