Det
hela började med att vi satt några vänner på våran altan sommaren 1997, vi
åt, drack och var glada. Vi blev nog lite nostalgiska, för vi berättade gamla
minnen från förr. Ju senare kvällen blev, desto flera minnen dök upp. Nån
sa att man borde skriva ner allt.
Jag
tog fasta på dom orden. Redan nästa dag skrev jag ner dom första minnena på
en liten lapp. Minnena välde fram och ganska snart var lappen fullskriven. Jag
förde över alltsammans i ett kollegieblock där jag skrev ”stolpar” för
varje ny händelse jag mindes. Snart hade jag fyllt blad efter blad. Dagligen dök
något nytt upp, stort som smått. Även sedan jag börjat skriva, måste jag då
och då ta fram blocket för att anteckna. Jag försöker att skriva ner allt i
ordning, men vissa perioder har varit väldigt händelserika. Därför kan
somliga saker flyta in i varandra eller vara omkastade tidsmässigt. Huvudsaken
är att dom finns med. Ingen vet var det här slutar, inte ens jag. Jag hoppas
att jag kan slutföra detta. Det är som att vara arkeolog och göra utgrävningar
i sitt eget kalkbrott (hjärnan). Hursomhelst, jag har i alla fall GÔRSKÔJ
medan jag skriver.
Från
början hade jag ingen ambition att ge ut någon bok. Nej jag skrev mest för
min egen skull. Jag vill också gärna att mina barn, barnbarn och deras barn
skall få veta vem jag är och hur jag levat.
När
jag nu vet att den kommer i tryck skall det här bli MIN BOK från början till
slut. Det här är en jättestor utmaning. Jag gör allt utom tryckningen. Jag
redigerar, sätter bilder och gör layouten själv.
Det är bara jag själv som kan förmedla mina minnen, mina tankar och mina funderingar. Ingen ”spökskrivare”, hur duktig denna än är, kan komma sanningen närmast. Det skall bli roligt att få dela med sig av alla tokigheter. Jag tror inte att jag gjort nått som jag behöver skämmas för. Jag har nog bara varit lite extra stollig.
BLI
GÄRNA GAMMAL, MEN ALDRIG VUXEN!
Det
kommer säkerligen att smyga sig in en och annan liten fräckis och rolig
historia. Det har varit en del av mitt liv med tanke på det jobb jag har. Många
kunder förväntar sig att jag har nått kul på lager. Jag har också fått en
hel del tillbaka.
Det
kan man verkligen kalla för byteskomik.
DET
ÄR ROLIGT ATT LEVA,
FÖR
DÅ FÅR MAN SE HUR DET GÅR.
Morgan Deile