I början av 1998 kom jag i kontakt med Diana och Lars på Quipus Kennel (Shetland Sheepdog & Schäfer uppfödning). Dom hade då fått tillbaka en trefärgad sheltietik som nu skulle omplaceras. Så jag åkte ut till kenneln och tittade på henne. Vi kom överens om att jag skulle ta hem henne för att se om vi passade ihop. Efter drygt en vecka av förberedelser åkte jag därför tillbaka och hämtade hem henne. Och sedan dess har vi varit oskiljaktiga! Hon kallas för Nellie , men heter egentligen Quipus Who Do You Wanna Voodoo Sapa. När jag hade haft henne ungefär en månad, började jag utbilda henne till servicehund genom Svenska Service och Signalhundsförbundet (SOS). Om detta kommer ni att kunna läsa mer lite senare. Våren -99 tog vi vår examen.

Sommaren 1999 parades Nellie med en hane från kenneln, och 63 dygn därefter (den 15 september) födde Nellie fem valpar. Normalt brukar fodertikar föda hos uppfödaren, men jag hade fått förtroendet att Nellie skulle få föda hemma. Kvällen innan Nellie födde valparna tog jag ovanstående foto på henne. Hon låg på köksgolvet med en rejäl mage. Man kunde tydligt känna fosterrörelser och jag hoppades på en snar och smidig förlossning. Jag var ju både novis och nervös. Klockan 00.15 på natten vaknade min dåvarande sambo och jag av små pip. Gissa vår förvåning när vi upptäckte att det var valp nummer två, som meddelade att den anlänt i vår dubbelsäng. Sänglampan tändes snabbt, och vi kunde konstatera att i en ganska blöt och "slibbig" säng låg en livlös valp, och en som pep. Vi flyttade ut Nellie och den levande valpen i valplådan, som varit iordningställd i köket sedan tidigare. En fin valplåda som min pappa Krister snickrat ihop. Den dödfödda valpen plockades bort direkt, för att Nellie inte skulle börja leta senare. Jag ringde och meddelade Diana att förlossningen var i full gång, och hon satte sig genast i bilen och körde dom cirka 4 milen i ilfart till Åkarp. Under natten gick resterande av förlossningen mycket bra, och när allt var färdigt några timmar senare hade vi helt plötsligt sex hundar i lägenheten. Valpfördelningen blev 2 tikar och 2 hanar. Den dödfödda valpen var en trefärgad hane. Hela nedkomsten var klar 03.20.

Timmarna som var kvar på natten försökte jag sova i köket bredvid valplådan. Men det blev inte mycket till sömn, för hela tiden hördes små gnyenden. Och jag var så klart mycket glad och exalterad över att få uppleva min första nedkomst. Så tankarna var starkare än tröttheten. Veckorna gick fort och valparna växte. När valparna var 8 veckor flyttade en av valparna till en kompis till mig. Medan de övriga tre flyttades hem till Diana och Lars, för att vänta på sina nya hussar och mattar. Jag har god kontakt med valpen Elsa, som nu bor i Helsingborg, och valpen som Diana och Lars behöll.