Sommaren 1996 fick jag höra att då sexåriga dvärgpinschern Nikita skulle omplaceras. Jag blev väldigt intresserad eftersom jag redan då hade ett stort hundintresse, men aldrig själv haft hund. Jag kontaktade dåvarande ägarinnan Viktoria och frågade vilka villkor det var för att ta över Nikita. Villkoren var inte svåra att uppfylla, vilket gjorde att jag tog hem Nikita på prov i en vecka. Viktoria hade henne igen i bara några dagar. För eftersom allt fungerat bra, fick jag ta över henne och hon hämtades hem för gott.

Bara någon vecka efter att jag tagit över Nikita vann Viktoria och hennes andra hund, kelpie'n Betty, SM i Lydnad. Viktoria och Nikita hade också tävlat mycket och Nikita var Lydnads Champion, vilket är mycket ovanligt för dvärgpinschrar. Nikita var inte vilken dvärgpinscher som helst, utan speciell på många vis som jag efterhand kommer att berätta om här. Vi fick tyvärr bara knappt fyra år tillsammans. Nikita drabbades av PRA. En ögonsjukdom som ledde till att hon blev nästan helt blind, plus att hon fick dåliga levervärden och måste äta dietmat. Hon hann bli fri från sina leverproblem, men hennes dåliga syn blev mer och mer besvärande. Hon stötte ofta emot saker, men var ändå pigg och glad in i det sista. På hennes tioårsdag blev det pannkakor med glass och sylt. Vilket uppskattades av både Nikita och Nellie. Dom blev t.o.m. serverade i soffan i vardagsrummet.

Men så tyvärr kom den tragiska dagen i april 2000, då jag var tvungen att säga farväl till min älskade lilla hund. Nikita fick en hjärnblödning och kunde inte stå på benen, vilket gjorde att jag ringde veterinären och meddelade att jag var på väg in med henne. Vi tog avsked från varandra, och Nikita somnade stilla in liggandes i mitt knä. Med tårfyllda ögon lämnade jag kliniken. Det var det värsta jag någonsin gjort. Nu sitter Nikita på ett moln och väntar på övriga familjen. Hon har blivit min Änglahund. Men man får försöka minnas de fina stunderna vi hade tillsammans.