Karpfiskar

Karpfamiljen är den största familjen och har representanter på dom flesta ställen utom Australien, Sydamerika och (självklart) polarområderan. Dom saknar tänder men har speciella ben i halsen som dom tuggar med. Många av arterna har skäggtömmar, men det är få som har fler än två par. Ingen karp har fettfena. Dom i akvarium mest förekomande kommer från Asien. Det är fiskarna därifrån som mest tas upp här. Dom flesta har inte så värmekrävande som många andra fiskar. De flesta vill ha mjukt, neutralt vatten. Det är aktiva fiskar och inte lika lättskrämda som andra fiskar brukar vara. Karpar har oftast inga speciella matkrav utan äter glupskt det mesta, vissa arter kan ge sig på växter om dom inte får tillskott av grönfoder. Honan kan oftast skiljas från hanen av att honan har rundare mage och är större. För att leka av dom så är det oftast bara att ge dom mycket utrymme och bra levandefoder om inget annat anges. Ingen av akvariekarparna är yngelvårdare så äggen eller föräldrarna bör tas bort efter lek, då dom annars snabbt äter upp rommen.

Tigerbarb - Barbus tetrazona

Tigerbarben har ett rykte om sig att vara fennappare, och det är den också, om man inte har ett tillräckligt stort stim (>8). Den kan bli 10cm och behöver då lite större akvarier. Det finns en albinoform och mossgrön tigerbarb, som är odlingformer. Den är väldigt aktiv och bör därför inte hållas med lugnare fiskar som är lättskrämda. Allätare, men ger sig inte på växter. Honan har inte lika starka färger som hanen. Det ställer inte så stora krav på akvariet men för lek bör pH ligga mellan 6-7 och gH mellan 3-9. Hanen kan vara aggresiv mot honan under parningen och skada henne.

Sebrafisk - Brachydanio rerio

En av dom populäraste karparna, mer precist Daniosarna. En tålig fisk som däremot bara visar sina finaste färger i stora akvarier med mjukt och surt vatten. Blir sällan över 4,5cm långa. Kan leva i små akvarier men i större så är det underbart att se hanarna åka runt och visa upp sig. Det bästa sättet att skilja på könen är att honorna är blåare och hanarna gulare och honorna har mindre fenor och är rundare. Lek kan ske i akvarier över 10l och genom att sätta ner 1-2 hanar och 1 hona. Sätt mer honan föst i lekakvariet, efter några timmar hanen. Efter ett dygn ungeför bör leken ske. Äggen sprids över botten och föräldrarna är snabbt där och äter dom. Ynglen matas efter att gulesäcken försvunnit med artemia eller malet flingfoder. Vuxna exemplar äter de flesta foder, gärna en liten tillsats av grönfoder.

Eldstjärt - Epalzeorhynchus bicolor

Eldstjärten färger när den trivs är en kolsvart kropp med en knallröd stjärt. Trivs gör den i mjukt, neutralt vatten med en temperatur runt 24 grader C. Tar fodertabletter och sjunket flingfoder och levandefoder av alla slag, den äter också alger men inte i så stor mängd. Man kan endast hålla ett exemplar förutom i stora akvarier, fler exemplar i små akvarier leder till att alla utom ett dör efter att tag pga. utmattning och svält. Vill helst också vara ensam på botten och kan jaga men skadar ytterst sällan andra fiskar. Blir upp till 13 cm lång och behöver akvarier över 130 liter. Vill ha många gömställen och dunkelt ljus.
Den har också en nära släkting, Rengbågshaj - Ep. frenatus, som är väldigt lik Eldstjärten förutom att dens alla fenor är röda och den inte har lika kolsvart kropp, den kan också bli lite längre.

Kopparbarb - Barbus titteya

En fredlig fisk, hanarna kan bråka lite innbördes. Kopparbarben lever i ett slags "parstim" där stimkänslan inte är så stark utan det gäller mer parliv. Dom kan vara lite skygga och vill ha tätt med växter och dämpat ljus. Hanarna har lite starkare färger, speciellt vid lek. Vattnet bör vara mjukt, lätt surt och ha en temperatur på 22-26 grader C. för att fiskarna ska trivas. Dom leker i rättså små akvarier, lite lägre vattenstånd och levandefoder hjälper. Det bör vara tjockt med växter i lekakvariet. Föräldrarna är väldigt förtjusta i rommen och bör flyttas efter lek. Ynglen matas med infusorier den första tiden. Dom blir ca. 5cm långa och äter det mesta.

Guldbarb - Barbus semifasciolatus "Barbus schuberti"

Guldbarb är en färgvariant av Kopparbarb, "Barbus semifasciolatus" är Kopparbarbens latinska namn och därför det rätta.
Tack till Tony Hjalmarsson som sände in följande information om Guldbarben.
Arten kommer ursprungligen från Kina och säljs mest under namnet B. shuberti. Den är klargul med starkt orangefärgade fenor och svagt tecknade svarta tvärband, som var starka hos ursprungsfisken. Den blir omkring 8 cm och är en mycket fredlig stimfisk. Det är också en av de mest lättodlade barbarterna , odlingen kan pågå under största delan av året. Den är inte benägen att äta sina akvarievänner. Tål de flesta vattenmiljöer. Temperatur: 20-28 C.

Leopard danio - Brachydanio frankei

Leopard danio är antagligen en färgvariant av den vanliga sebrafisken, och går att korsa med denna.
Tack till Tony Hjalmarsson som sände in följande information om Leopard danion.
Leopard danion påminner starkt om sebra fisken och blir lika stor, ca 5 cm. Grundfärgen är guld och hela kroppen är översållad med blå punkter. Det är en livlig och vacker fisk, men det är tveksamt om det rör sig om en egen art. Snarare är det en mutation av någon av de övriga Brachydanio-arterna. Den infördes i sverige i början av sextiotalet och blev snabbt populär. Den ger inte alls lika stora kullar som till exempel blå danion. Ett hundratal romkorn får anses normalt för en hona i god kondition.

Fembandsbarb - Barbus pentazona

Fembandsbarben trivs bra i ett akvarium med dels stora öppna ytor och dels tätt planterade hörn. Den trivs i mjukt (hårdhet 4-10) och lätt surt vatten (pH 6-7). Den tycker om färskvatten och gott med syre. Botten ska gärna vara av ett mörkt material. Den kan håller sig någolunda lunga men bör hållas med fiskar som klarar lite livlighet. Den blir upp till 5 cm och vill ha akvarier på minst 100 l. Dieten bör vara omväxlande för fiskarnas välbefinnande, den äter flingfoder men föredrar bra frys/levandefoder. Hanen är mindre och starkare färgad än honan. Leken sker i vatten några grader varmare än normalt och är inte så lätt. De äter rommen och bör flyttas efter lek. Äggen kläcks efter minst ett dygn och gulesäcken försvinner efter ca. 5 dagar. För att ynglen ska bli fina ska vattenkvaliteten i akvariet vara bra.

Kardinalfisk - Tanichthys albonubes

Kardinalfisken ser man inte så ofta i affärerna, trots att det är en utmärkt nybörjarfisk som är tålig och lättodlad. Den är inte så lämplig för alltför varma akvarier dock. Temperaturen bör ligga mellan 18-24 grader. I övrigt så är den fredlig och aktiv, och ställer inga stora krav på akvariets inredning. Den har inga krav på vattnet när det gäller pH och hårdhet, men neutralt och inte för hårt vatten föredras. Som vuxna blir de ca. 4 cm. och är typisk allätare. Kan odlas lätt, men föräldrarna äter upp rommen. Akvariet bör vara över 10 liter och tätt planterat för att försvåra det för fiskarna att nå rommen. Ett par sätts till lek i små akvarier, i störra kan fler par användas. Ynglen kläcks snart och när gulesäcken ä rborta kan de lätt födas upp på litet levandefoder. Att skilja könen åt är svårt, men honorna är fylligare när de bär på ägg.

Purpurhuvudsbarb - Barbus nigrofasciatus

Purpurhuvudsbarben är en ståtlig barb, speciellt hanar i lekdräkt, då de visar en särskild färgprakt med deras svarta fenor och band mot den röda kroppen. Honorna har något mindre starka färger, och är inte lika röda runt huvudet. Den trivs i vatten med pH mellan 6-7,8 och hårdhet upp till 10 grader. Temperaturen bör vara mellan 21-26 grader. Hanarna blir upp till 6,5 cm och honorna till 5 cm. Akvariet bör vara på 100 l för att fiskarna ska trivas. När det gäller foder så är den en matglad allätare, och om man inte ger den grönfoder ibland så ger den sig på alla finbladiga växter. Purpurhuvudsbarben är lättlekt, och kan leka i sällskapsakvariet, men då äts nog all rom upp. Ska men leka av den riktigt så bör man ha ett större akvarium (80 l) och lägga i massa växter och andra skydd för rommen. Lekan utgörs av att hanen jagar honan runt i upp till några timmar, och ibland görs det ett avbrott och lite rom läggs. Ynglen kläcks efter en dag och är frisimmande efter en vecka.

Kilfläcksrasbora - Rasbora heteromorpha

Kilfläcksrasboran är en riktigt prydnad, och i stora stim så är den en otrolig syn. Den blir bara 4-5 cm lång och vill ha akvarier större än 50 l. Men man bör ha större akvarier för den så man kan ha stim på fler än 10 djur. Den kommer från översvämmningsområden i Malaysia, Thailand och Indonesien och vill ha vatten med 6-7,5 i pH, hårdhet mellan 2-10 dGH och temperatur mellan 22-26 grader C. Den vill ha en plantering med omväxlande tät växtlighet och stora simytor. Vattenkvaliteten bör vara hög, då fisken är känslig för nitrater. Maten bör bestå av fint torrfoder, och inslag av frys- och levandefoder är nästan ett måste. Det är inte lätt att skilja honor från hanar, men hanarna har skarpare kanter på "kilen". Leken kan ske även i mindre akvarier med en temp. några grader högre än i hållningsakvariet och vatten med pH runt 6 och hårdhet under 4 dGH. Mycket levandefoder och unga avelsdjur är en förutsättning för lek. Äggen avges på undersidan av bredbladiga växter och föräldrarna är inte sena med att börja äta romen, så flytta föräldrarna då. Äggen kläcks efter ca. 28 h, och efter ca. en vecka är de frisimmande. För upp ynglen på nykläckt artemia och håll vattenkvaliteten hög så har du snart en massa nya fina fiskar.
Den har även en snarlik släkting: Drottningsrasboran - Rasbora espei som sköts praktiskt taget likadant.