Labyrintfiskar

Det utmärkande för labyrintfiskarna är deras förmåga att ta syre från luften. Detta gör de genom labyrintorganet. Det mellan och är ungefär konstruerad som en lunga, den enda skillnaden är att luften tas in genom munnen och ut genom gälarna (i lungor in genom munnen och ut genom munnen). Detta gör att fisken kan leva i väldigt syrefattigt vatten. Guramisar är den underarten som är vanligast i akvarier. På Guramisarna har bukfenorna omvandlas till känselspröt med lukt (smak?) sinnesceller på. Detta som en anpassning till dess naturliga biotop som utgörs av stillastående dammar i Sydasien och Afrika (de arter som kommer från Afrika är däremot väldigt sällsynta som akvariefiskar). De kommer främst från relativt stillastående vatten och tycker om rik växtlighet och varmare vatten (minst 24 grader). Labyrintfiskarna är främst karnivorer även om vissa arter kan angripa växter. De är rättså "semi-aggresiva" och hanar kan vara rättså aggresiva sinsemellan och även honor kan komma i kläm. Mot andra arter är det däremot lungt. man bör vara försiktigt med fennappande fiskar, då Guramis kan bli väldigt utsatta.
De flesta labyrintfiskar är skumbobygare men några är munruvare. För att få dom att leka är Regntidsperiodsmetoden bäst. Lekakvariet bör vara minst 50 liter och vara tätt bevuxet. Att hitta ett bra lekpar kan vara svårt, ibland accepterar dom helt enkelt inte varandra. När man hittat ett lämpligt lekpar och dom har lekt flyttar man honan utan att störa boet, om inte honan flyttas kan hanen slå ihjäl henne. Hanen sköter romen och ynglen tills dom blir frisimmande. När dom blir det bör även hanen flyttas. De första dagarna matas yngeln med infusorier och sedan med aremianauplier tills de blir stora nog att ta större foder. Man bör se till att hålla akvariet väl täckt speciellt ca. 3 veckor efter kläckningen för då utvecklas labyrinten och dom är väldigt känsliga för drag och kyla.

Månskensgurami - Trichogaster microlepis

Månskansguramin är en ståtlig fisk, speciellt stora hanar med sin blanka kropp mot dom röda spröten och irisen. Det kan vara svår att få tag på och när man finner dom är dom inte alltid i bästa skick, men om man hittar fina exemplar och köper dom då har man en prydnad för akvariet. Det är inga svåra fiskar men har lite mer krav än dom flesta vanliga guramis. Dom vill ha stora akvarier, minst 130l. Växerna kan dom också ge sig på, men det är bara finbladiga växter dom kan skada (mina åt gärna små flytväxter, tex. andmat). Längden är max 15cm. Vattnet är det inte noga med, hårdhet <12, pH 5,5-7.5 och en temperatur runt 25 grader C. Leken är ungefär som standard för guramis, bara lite större lekakvarium (>70l). Skumboet, som byggs under nån flyväxt eller annan hög växt, har en massa växtdelar i sig, dom tar allt löst växtmaterial dom kommer åt. Månskensguramin är en glupsk allätare och äter nästan allt den får in i munnen. Hanar kan slåss men skadar varann sällan, under leken kan dom däremot vara aggresiva mot allt levande.

Mosaikgurami - Trichogaster leeri

En lättskött fisk, men är en sann prydnad med alla små prickar på kroppen och den svarta linjen från mun till basen på stjärtfenan. Längden är upp till 11cm. Den trivs i ett växtrikt akvarium med en temp. runt 24 grader C., pH 5,5-7,5 och hårdhet under 12. Hanarna känns igen på den längre ryggfenan och den något rödare buken, som under lekperioden blir knallröd. Den är fredlig men hannar kan vara aggresiva mot varandra. Leken är som den generella hos labyrintfiskar.

Kyssgurami - Helostoma temmiinckii

En labyrintfisk som blir blir relativt stor, upp till 30 cm. Det finns i två färger, vit och vitrosa, den rosa formen är framodlad. Det speciella beteendet, "kyssandet", är kraftmätningar mellan främst hanar. Att hålla ett stim är inte att tillråda, håll ett par. Vattenvärderna är det inte så noga med, ph runt 7 och gH runt 10 är bra, men det finns en grov marginal åt båda hållen. Temperatur mellan 23-28 grader C. Dom kan ge sig på finbladiga växter, men det är rättså individuellt. Dom kan gräva lite i botten. Det går inte att skilja hanen säkert från honan, men honorna sväller upp lite runt magen innan leken. Äggen flyter runt på ytan, inget bo byggs. Föräldrarna kan äta ägg. Mata ynglen med först infusorier och sedan artemia. Vuxna djur äter allt, växtfoder bör ges ibland, men vanlig fling- och frys- och levandefoder som basfoder.

Blå Gurami - Trichogaster trichopterus

En sann överlevare, klarar dom mest ogästvänliga förhållanden, förutom salt och aggresiva medinvånare. Den finns i tre "variationer": Blå gurami, Marmorgurami och Guldgurami, men dom är bara olika till färg. Guldvariationen är framavlad medan Blå och Marmor är naturliga. Den är fredlig och blir mer och mer stillastående med åldern. Flera hanar kanske man däremot inte ska låta gå tillsammans. Vattenvärden runt 3-10 i hårdhet och pH 6-7,3, men upp till 25 i hårdhet och 8 i pH går. Temp. mellan 23-27 grader C. Akvariestorleken är inte så viktig, över 50 l. Längden är upp till 10 cm. Hanar har större och mer utdragen ryggfena. Leken är som den generella hos labyrintfiskar. Den äter det mesta men ger sig inte på växter.

Kampfisk - Betta splendens

Kampfisken är lite av en klassiker, och alla olika färger den kommer i gör den poppulär. Som namnet kampfisk antyder så är den lite aggresiv, men det är bara mot andra kampfiskar som det brukar leda till skador. Man kan inte ha två hanar ihop, men honorna går att ha flera av. Däremot så måste man ha gömställen så att dom kan göma sig från varandra. Man bör ha två honor på varje hane, så att inte bara en hona får alla aggresioner mot sig. Det är däremot inget måste att ha honor, utan en hane klarar sig bra själv. De klarar av väldigt små akvarier och om man lyckas med att skapa en biologisk balans bör allt över 20 l räcka för en hane. Ska man däremot ha honor med så är det bäst att ha åtminstånde 50 l. Mycket växter ökar trivseln. Strömmningen bör inte vara för stark då de inte klarar av att simma så bra. Deras långa fenor gör att de inte bör gå tillsamans med fiskar som har minsta tendens till att vara fennappare. De uppskattar alla foder. Maxlängden är ca. 6 cm och de lever inte så länge, bara några år. Temperaturen bör vara minst 24 grader C. och mest 30 grader C., pH mellan 6-7,5 och hårdhet upp till 15. Skillnaden på vuxna hanar och honor är rättså uppenbar. De är lättlekta men aggresiviteten kan försvåra den. Hanen bör först släppas ner i lekakvariet och något att bygga skummboet under. Sedan kan honan släppas ner i en yngelkasse eller flytande glasburk. Huvudsaken är att hanen ser henne men inte kan komma åt henne. Nu bör hanen börja bygga ett skumbo. När skummboet börjar bli klart kan man släppa ut honan. Hanen kanske är lite aggresiv men snart bör lekakten börja. Ett antal ägg läggs i boet och så snart leken är klar så bör honan flyttas, anars överlever hon knappast. Hanen sköter äggen tills dom kläcks och sedan kan även han flyttas. Ynglen föds upp med infusorier och senare Artemia.