Malar

Många ser malarna som akvariets städpersonal då de anses äta foderrester och annat skräp. Detta är en grov missuppfattning. Viserligen äter många malar upp foder som sjunker till botten men de är inga "dammsugare", Däremot är många malar väldigt effektiva mot alger. Malarna är ofta tåliga och de kan andas luft. Detta gör dom genom att svälja luft dom tas upp av tunna blodkärl i tarmen. Om dina malar ofta gör snabba uppstigningar till ytan är det oftast ett tecken på låg syrenivå. Många malar är nattaktiva men efterhand blir de ofta någolunda aktiva på dagen också. Bland de vanligaste malarna är pansarmalarna, och det är dom värda. Även de flitiga algätarna i malfamilen är att rekomendera, tex. Ancistrus och Otocinclus. Bland de vackraste malarna tycker jag Leopardmalen och Hypostomusarter (Plecostomus?) är, med sina höga ryggfenor och fläckiga kroppar. Alla harneskmalar behöver en rot att gnaga på i akvariet, dvs. såna som säljs i akvarieaffärer. Man vet inte exakt vad, men nåt i roten hjälper deras matsmältningsystem.

Pansarmalar - Corydoras spp.

I största allmänhet eftersom det finns en massa underarter.

De är en väldigt bra "nybörjarmalar", tåliga och väldigt fina i större stim. Det finns en enorm mängd arter och underarter, nästan varje liten bäck i Amasonas har en egen art. Dom lämpligaste nybörjararterna är Metallpansarmal - C. anenus och Fläckig pansarmal - C. paleatus. Trots de många arterna är beteendet bland dem nästan likadant, skilnaderna är mycket små. De stora skillnaderna finns hos dvärgpansarmalarna (C. hastatus och C. pygmeatus) som lever mer i öppet vatten än på botten. Till utseendet är däremot underarterna olika, men de flesta går i vita,gråa, bruna och svarta toner. De blir mellan 2.5 till 10 cm långa. De far runt botten och äter allt ätbart (de tar hand om sjunket foder). Man matar dom med fodertabletter, ej enbart vegitabiliska. Se upp så inte andra större invånare tar maten ifrån dom, om dom gör det får man försöka sprida ut maten mer (det är svårt att lära fiskar att inte göra det). En vanlig sällskapsbiotop är bra, 23-25 grader C, mjukt och lätt surt vatten. För att få dom att leka kan man använda Regntidsmetoden. Dom avsätter äggen på en slät yta, ofta akvarieglaset. Föräldrarna bör tas ur lekakvariet för dom tvekar inte om att äta rommen. Efter ynglen är frisimmande kan man mata med nykläckt artemia.

Pimelodus pictus

En ståtlig mal, men tyvärr är den också rovgirig och tvekar inte att ta en liten tetra om den får chansen. Men om men utfodrar den väl med mygglarver så låter den dom vara ifred. Storleken på den är upp till 15 cm. Det är en kvick och livlig. Den behöver gott om gömställen men använder dom sällan. Vattnet ska vara klart, strömmande, inte för hårt och runt pH 7. Temperaturen i akvariet bör vara 25-29 grader C.

Randig knorrmal - Platydoras costatus

Denna fisk hör till familjen Doradidae, och är praktiskt taget den enda representanten för den familjen som finns i svenska akvarier. Den ser minst sagt rolig ut, men är inte en problemfri fisk. Den kan bli 20 cm lång och är en nattaktiv rovfisk. Att fånga den i håv är inte heller lätt, då den är täckt med små hakar och snabbt traslar in sig. Den Randiga knorrmalen kommer från Amazonas floder och trivs därför i neutralt till lätt surt vatten (pH 6-7,5) och mjukt till lätt hårt vatten (2-15 dGH), temperaturen bör vara runt 24-27 grader C. Den vill ha ett akvarium på över 200 l och mycket gömställen. Den kommer inte så bra överens med artfränder eller andra nattaktiva bottendjur, men det leder sällan till strider. Vuxna exemplar kan ta småfisk, men man kan mata dom med det mesta i fråga om torr-, frys- och levandefoder. Eftersom dom är nattaktiva gillar de att gömma sig, och gömmer sig ofta i små hålor, där den låser sig fast med sina bröstfenor, och är praktiskt taget omöjlig att få ut och man måste vänta tills den kommer ut självmant, om man börjar försöka ta ut den håller den bara fast sig hårdare. Så ska man fånga den bör man se till att inte ha små hålor dör den kan spärra sig fast. Man har inte fått den att leka i akvarier.

Hajmal - Pangasius sutchi

Hajmalen kan oftas hittas i affärer, där många köper den för det tuffa namnet och utseendet. Det är däremot ingen akvariefisk, då den kan bli upp till 1m lång och är en glupsk rovfisk. Desutom är det en stimfisk vilket den ofta inte heller hålls som. Köp den inte, om du inte har ett akvarium på runt 2000l att avara ;-)

Otocinclus - Otocinclus spp.

En fredlig liten harneskmal, som lever på alger. Det är ett bra sätt att beskriva Otocinclusen. Den blir upp till 4cm och är nattaktiv men är ofta framme på dan också. Den är lite känslig för svängningar i vattenvärdena och bör koppas noggrant. Den kan odlas och avsätter då äggen på släta föremål och bryr sen inte om dom. Den kommer från Amazonas i och lever i svagt sura, mjuka vatten med en temp. runt 24 grader C. Kan ges algtabletter men man bör inte ha fler än att de kan leva på alger. Kan, om dom saknar något viktigt ämne, äta på slemskiktet på andra fiskar.

Långsträckt pansarmal - Hoplosternum thoracatum

En pansarmal som skiljer sig från dom övriga panskarmalarna både genom att den blir 20cm lång och är skumbobyggare. Den liknar Callichthys callichthys men vissa skillnader i sklettet och färgningen skiljer dom. Dom passar bra i större sällskapsakvarier och är aktiva. Dom letar ständigt igenom botten efter något ätbart och kan fås att äta ut handen. Större exemlar kan mobba andra små bottenfiskar vid matdags. Hanen har orange framkanter på bröstfenorna. För att få dom att leka kan man använda regntidsmetoden. Hanen bygger ett skumbo under ett flytande stort blad eller liknande. Sen sker själva leken och äggen bevakas sedan av hanen och honan bör flyttas bort för hanen angriper allt som närmar sig boet. Äggen kläcks efter 3-4 dar och hanen ska nu också flyttas. Efter 3-4 dagar till så tar dom nykläckt artemia. Vattnet bör vara 23-26 grader C., mjukt och lätt surt.

Ancistrus dolichopterus

Ancistrusen är en av dom vanligaste algätarna i dagens sällskapsakvarier, och det med all rätt. Det är lugna, tåliga djur som håller akvariet fritt från alger. Dom trivs bäst i mjukt och surt till neutralt vatten med en temperatur mellan 24-26 grader C., men klarar hårt och lätt alkalist vatten. Den hör till harneskmalarna. Vuxna hanar roar många med sina halvcentimeter långa utväxter på "nosen", honorna har endast en rad med kortare, odelade utväxter.Den lever på alger och fodertabletter, den kan även matas med salladsblad som legat i vatten i 4-5 dagar. Vattnen dom kommer från är ofta humusfärgade och klara, med rättså stark strömning. Den kan leka i sällskapsakvariet, men planerad lek bör ske i ett tämligen stort akvarium med lågt vattenstånd (ca. 20cm) och enda inredningen en rot och en låg bunke eller liknande fylld med sand, och ett upp och nervänt större tefat placerat i mitten. Lägg sand över kanten på tefatet utom på ett 3-4cm brett ställe. Vattnet bör vara mjukt (3-9 grader gH) och lätt surt till neutralt (pH 6,4-7). och en temperatur mellan 24-26 grader C. Hanen gräver ut under tefatet och sen kommer honan in och lägger äggen. Honan kan flyttas efter leken. Hanen vaktar och fläktar friskt vatten på rommen tills de kläcks efter ca. 4 dagar. Sedan vaktar han ynglen tills gulesäcken försvinner vilket dröjen ungefär två veckor till. Hanen kan mycket väl vara kvar med ynglen ett tag till, eftersom han inte skadar dom. Ynglen kan matas med Artemia, Algtabletter eller finmalet växtflingfoder.

Vändmal - Synodontis nigriventris

Denna afrikanska mal har fägslat akvarister med sitt roliga simmsätt, den simmar mad magen uppåt. När den kläcks simmar den normalt, men efter ca. två månader så vänder fisken på sig. Den är lätt att hålla och är fredlig. Den gillar vatten med en hårdhet mellan 4 och 15 grader gH och ett pH runt 6,5-7,5. Temperaturen bör ligga runt 24 grader C. Fiskar upp till 5cm längd vill gå i stim. Den blir ca. 10cm lång men kräver inte så stora akvarier, över 100l duger. Den leker i grottor, föräldrarna lämnas med ynglen. När gulesäcken är borta kan man mata med nykläckt artemia. Vuxna djur äter fodertabletter och div. levande och frysfoder. Levande svarta mygglarver stimulerar lek.

Leopardmal - Pterygoplichthys gibbiceps

En harneskmal som blir stor, upp till 50cm är inte omöjligt, men i akvarier är 30cm troligare. Akvariet bör också vara anpassat därefter, över 200l är lämpligt. Vissa säger att den inte växer över akvariets gränser men det är inte helt sant, dom växer bara långsamare. Den äter alger så länge det finns men grönfodertabletter bör ges. Den kan gräva lite i botten men inte så farligt. Fredlig och lite skygg, på natten och skymnigen är den aktivast. Vuxna fiskar kan vara småsura mot artfränder. Vad det gäller pH och gH är inte fiskarna så kräsna, ph mellan 6-7.5, gH mellan 3-13 och mycket gömställen och växter är deras favoritmiljö. Temperatur i akvariet 24-27 grader C.