Sagan om jätten Vanvärker och Luns by

Det var en gång en trög jätte som hette Vanvärker. Han älskade att bestämma. Vad han bestämde spelade ingen roll, bara han fick bestämma. Han bestämde sig för att han ville bygga en väg över bonden Litens mark.

-	Jag ska bygga en väg här, sa han till Liten.
-	Ska du det? sa Liten. Varför då?
-	Jag gillar att bygga väg här, sa Vanvärker.
-	Kan du inte lägga den där borta istället, sa Liten, där är marken inte så bra att odla på.
-	Det spelar väl ingen roll, sa Vanvärker, när jag byggt vägen här kan du ju ändå inte odla marken.

Vanvärker vände sig till Byrånet och talade om att han tänkte bygga en väg över Litens mark.

-	Varför vill du bygga just där? frågade Byrånet.
-	Det passar mig, sa Vanvärker.
-	Ja, det var en annan sak, sa Byrånet.

Nu hade Liten gjort en ritning som han visade för Byrånet.

-	Titta här, sa han, om man lägger vägen över utmarkerna blir den kortare och förstör inte mina bästa marker. Tala om för Vanvärker att han kan bygga vägen där istället.
-	Nja, sa Byrånet, vi vill inte ta ställning till om det är bättre att bygga där du vill eller där Vanvärker vill, vi ska fråga Leda Pytts, vår byäldsta. Byrånet visade inte fram Litens ritning för att inte förvirra den gamla Leda Pytts.
-	Vill Vanvärker bygga där? frågade Leda Pytts.
-	Ja, svarade den mest försigkomne i Byrånet, Tomma Skryter, det är bra för potatisen, det har jag läst i en rapport. Det är nästan lika bra för tomater och dill.
-	Jaså, sa Leda Pytts, då är det väl bra om Vanvärker lägger sin väg där han vill. Ger det oss något?

Agnes Dagtingar, som brukade hjälpa Byrånet, föreslog att man skulle skrämma Vanvärker genom att säga att Litens höns inte tålde vägar.

-	Om Vanvärker vill bygga vägen, får han först studera frågan om riskerna för hönsen. När han har gjort det kan vi alltid begära en del av hans väldiga juvelskatt för att godkänna hans utredning, sa Agnes Dagtingar.
-	Bra, sa Leda Pytts, så gör vi.

Byrånet var nöjda efter en hård dags arbete och förklarade för Vanvärker hur han skulle göra.

-	Vem kan utreda hönor? sa Vanvärker.
-	Jag vet en bra hönsutredare, sa Tomma Skryter. Böhr Avgåsoon utreder alla miljöfrågor som man vill. Får man bara stopp på hans kackel kan han säkert utreda höns.

Nu fick Narra Andra reda på Vanvärkers planer.

-	Jag odlar kål på allmänningen där vägen ska gå fram, sa han. Jag har alltid velat ha Litens kålåker, som gränsar därtill.
-	Nja, sa Skremt Harsson, Naturkålvärker har sagt att man inte får odla kål så nära en väg.
-	Gör så här, sa Agnes Dagtingar, fortsätt odla och använd sedan din befintliga odling som ett skäl att överta Litens markbit med hänvisning till stordriftsfördelar. Då får du dispens av Naturkålvärker och kan överta Litens mark.

Narra Andra blev mycket nöjd. Böhr Avgåsoon snabbutredde hönsfrågan och konstaterade att Litens förslag var dåligt eftersom vägen hamnade längre bort från hönsgården. Enligt en specialutredning han beställt från Luns Taktiska Hönsskola visade det sig att hönor inte växer bättre långt från vägar. Liten, som fött upp höns i trettio år, visste att hönsen inte gillade att vara nära vägar. Han skrev detta till Byrånet och begärde att man skulle förkasta Böhr Avgåsoons utredning som bara handlat om självdöda hönor. Agnes Dagtingar tog hjälp av Svik Guttason som presenterade Avgåsoons utredning för hela bymenigheten. Svik Guttason berättade inte att hönsen varit självdöda och Byrånet kunde förkasta Litens synpunkter. Liten fick inte säga något. Det fanns inte tid för frågor eller diskussion. Liten vände sig då till länskung Arm-Kusin Vagblund för att Vagblund skulle stoppa Byrånet och Vanvärker.

-	Nja, sa Vagblund, jag blir snart kung i ett annat län och Vanvärker vill nog bestämma.

Liten sökte nu stöd hos sina grannar, kolonisterna.

-	Det blir inte bra för våra kolonier, sa kolonisterna till Byrånet. Vi vill ha vägen där Liten föreslår.
-	Aj,aj, sa Agnes Dagtingar, kolonisterna är många. Dom kan störa både Vanvärkers och Narra Andras planer.
-	Jag har ju lovat dom att kolonierna inte ska bli sämre, pep Chretin Lögnsson oroligt.
-	Vi kopplar in Allgneta Svaagh, sa Agnes Dagtingar, hon kan visa att kolonierna blir bättre om vägen kommer nära.

Allgneta Svaagh utredde och visade att kolonierna skulle må bättre av vägen eftersom de kom närmare en väg. Kolonisterna var ändå inte nöjda.

-	Vi tror inte på Allgneta, sa de med viss skärpa.
-	Nu ska ni inte komma och kritisera Allgneta Svaagh, sa Byrånet, hon kan bli kränkt. Ni ska vara glada över att era kolonier blir bättre än de är idag.

Narra Andra hade nu fått dispens för att odla kål om han bara kunde få överta Litens markstycke.

-

Då låter vi Vanvärker bygga en bit av vägen vid din kålodling, sa Agnes Dagtingar, då får inte Liten klaga. Sen får Liten inte odla eftersom hans mark ligger för nära vägen och han inte kan få dispens för stordriftsfördelar. Van_värker får bygga resten av vägen och du får överta Litens stycke. Vanvärker får köpa en bit av allmänningen för en massa juveler, och sen ska det nog gå vägen.

Så gick det till när Vanvärker fick bygga väg i Luns by helt nyligen.

Mats Lind

PS. Allgneta Svaagh fattade tycke för Vanvärker, friade och fick ja. DS