Finns det något försvar för grymheten
Den gavs endast människan
och den når oanade höjder
Men liksom träden
växer den inte till himlen.

Nej den blev nedkastad till jorden
och där ock endast där kan den frodas
immelsfrånvända svarta fåglar kan bygga sina bön där
men en gång faller världens grymheter
och dess fall blir stort.

Där högt uppe på berget
min fristad, min glädje
Nu känner jag hur jag får nya vingfjädrar
Här frågar ingen efter mig
men skimret på vattnet där långt ner
får mig att se framtiden med tillförsikt.
Enarna de raka majestätiska
och de många kala klipporna
gör att jag känner mig närmare himlen än jorden

Hur kunde jag flyga ditupp
Å de med bil sen
Det är ofattbart, och glädjen sen,
den bara bubblar och bubblar utan slut.
Och friden, den underbara stillheten,
Se alla grova tallarna
Allt detta äger jag, om blott för en kort tid
jag sätter mig, solen håller på att gå upp
Då ser jag dem två vita svanar glida på vattnet

det som liksom hänger under örnboet
Du förstår väl, eller hur?
Jag är så lycklig att jag gråter.

Våren är här
Det spritter i var knopp
Det tänds ett hopp
Kalla är ännu alla nätter
Men livets nerv är spänd
Ja den nästan brister av inre längtan
Efter vad
Ingen ännu vet
Just det är själva livets hemlighet
Det börjar som ett frö
Säg som det är,
de måste dö
om frukt de bära skall i evighet.

Varför avskild från världen
Varför binda ok av dolda kedjor
När friheten är större
Ja, större än allt

Någon väjer mörkret framför ljuset
Och valet är ju fritt
Att välja frågor istället för svar
Ropar en blind efter vägen?
Visst, men många som se tar det för självklart.

Vi har ett inre seende
en många vill inte se, bara bli sedda
Som tjärstubbar som visar sina rötter
År efter år utan att förändras.

Vad är längtan
En fråga svår
Är det kraften av en önskan
Eller är de just det omöjliga
Som gör längtan möjlig.
Om någon tror att längtan inger hopp
Så vet han inte vad han talar om.
Ty längtan i sig själv är nog,
Den fyller alla sina bärare ända till brädden.

Någonstans i ett evigt stilla ljus står Jesus
han väntar på tiden snart är slut

först då, då först, Hans ynkedom och litenhet har nått sitt slut.
Eriksgatan börjar här och nu.
Jorden skälver som i frossa

Förlåtelsens tid är slut

Jorden rasar under våra fötter, ja hela städer slukas på sekunden bort
Allt är ångest, förtvivlan ja ett enda rop

– "Jesus Kristus förlåt", men ingen svarar då och nu
ty tiden den är slut!

Det är att vinna
Men få är det förunnat.
Till mig, har denna skatten blivit given
Jag vet inte hur, men plötsligt gjorde jag
vad andra inte vågade.

Jag tror att det är som när fågelungen lämnar boet
Genom att våga, så flyger han utan att veta hur.
men andra som inte luftens frihet känner,
vill tvinga in mig i ledet
de förstår ej att den som en gång provat flygandet,
han flyger tills han död faller till jorden
Men det är bara de trötta vingarna som faller
själv flyger han, ännu lyckligare in i evigheten.

Ingen som vete eller dis bry sig. Vem kan tänka klart utan själ
Är detta början till slutet, den sista, när människorna
stå vid havet och uppgiva andan av förskräckelse
över det som nu skall övergå världen.

Låt oss mötas

Låt oss alla där en gång få mötas