December 1999 |
7/12 1999, klockan 21.40 *Databasen Sollentuna* Nu är det en vecka sen jag skrev om min första dag på ASP-kursen. Hur gick det sen då? Jo, efter de två första dagarna gick det bättre. LITE för mycket ren programmering var det, speciellt med tanke på att det faktiskt inte behövs så mycket. Var tidigare i kväll inne på "Spraydate", vilket visade sig vara väldigt välgjorda ASP-sidor. Nåt sånt skulle vara kul att göra själv. Nå, jag får väl se hur det går med allt "Aspandet". Hittills har jag inte sysslat nåt alls med det på arbetet, men det beror mest på att jag haft annat att göra. Dessutom har vi en datacentral som lever på forntiden....För att få det att funka här hemma måste jag först ladda ner en "Personal Web Server" från Microsoft och den är på 27 MB. Varför kan ingenting i livet vara enkelt? På torsdag ska jag ner till Växjö. Jag fick vara nån sorts "stand-in" för en annan som inte kunde. Det är nåt sorts seminarium av nåt slag jag ska på. Några företag som ska dela med sig av sina erfarenheter kring en databas som heter "Astoria". En databas som vi också skaffat oss på arbetet. Kuriosa i sammanhanget är att "Astoria" är en berömd stadsdel i Queens, NY eftersom det var där den amerikanska filmindustrin startade. När jag sa namnet till min goda vän i NY så sa han att vi skulle lägga ner hela projektet och frågade om jag skulle lita på en databas som hette "Sollentuna"? Varför just Sollentuna kan kanske bero på att han arbetade på Sollentuna sjukhus en gång och torkade gamlingar i häcken. Kanske han finner nån sorts pervers koppling, vad vet jag. 19/12 1999, klockan 16.10 *Du är en trevlig kille, men....* Jag undrar hur livet hade sett ut om man blivit bög? En sak är säker i alla fall – man hade sluppit tjejer. Jag vet inte vad det är med mig, men jag är som en magnet som drar till sig tjejer som använder mig som ett sorts ”subsitut” för de som de egentligen vill ha. Man har en väldigt trevlig mailkontakt med någon i tre månader, man får personens telefonnummer och man får höra ”förra veckan blev jag förälskad i en annan. Gott nytt år och allt det bästa. Hej då”. Givetvis gick det inte exakt till på detta sätt. Men i princip. Ganska mycket i princip. Det blir ju inte bättre av att vederbörande säger ”Jag ville hellre bli riktigt intresserad av dig än av honom eftersom jag tror att du och jag har mer gemensamt egentligen.” Det gör ju saken knappast lättare. Det gör så jävla ont när en kontakt slutar på det här sättet. Det känns som att personen inte sett mig, att jag inte kunnat få henne att förstå att jag också är en bra människa som vill älska och bli älskad. Jag blir istället en ”cyberflirt” på jakten mot en annan, viktigare, förälskelse. Men trevlig är jag ju i alla fall. Och det är aldrig mig det är fel på när damen i fråga har lekt färdigt. Egentligen är det nästan bättre att bli kallad skitstövel – då vet man i alla fall att det finns en anledning. Men att ständigt få en massa berömmande ord ösandes över sig, att ”det är konstigt att ingen är intresserad av dig, du som är så trevlig och snäll bla bla bla.” gör ju saken bara värre. Ibland känner jag mig som den traditonella bilden man har av den längtande tonårstjejen, hon som gråtande sitter vid telefonen och undrar varför HAN aldrig ringer och som frågar sig ”varför vill ingen ha mig?”. Jag ställer den frågan till mig själv ibland. Jag får dock inget svar. Jag har ett mycket gott självförtroende vad gäller vad jag kan GE någon. Jag är trevlig, snäll, har mycket humor, fördomsfri och är förbannat bra i sängen. Ska man behöva vända på detta för att få någon och kalla sig otrevlig, elak, humorlös, fördomsfull och vara en usel älskare? Är det en sån man ni vill ha, tjejer? Det sägs ju att tjejer dras till farliga killar, men de enda jag skulle vara farliga för är de som hotar den jag älskar. Det här är säkert väldigt kontroversiellt, men ibland kan jag faktiskt förstå vad som kan driva en man till att begå en våldtäkt. Jag förstår inte handlingen i sig och jag skulle aldrig våldta någon, men jag kan som sagt ibland förstå att en del män kan drivas till denna handling. Och tro mig, det är ingenting jag vill förstå. Jag tror att jag sakta men säkert börjar inse att nätet inte är det bästa sättet
att söka kontakt, trots att jag tidigare haft en del ”tur” – som dock
alltid vänts till något negativt. Jag tror att det är helt enkelt för lätt att vara
oseriös. Det är lätt att annonsera, det är lätt att svara, det är lätt att chatta
och när man gör allt detta så är det också kanske vanligt att man inte riktigt är
säker på vad man vill. Telefonnumret jag fick tidigare i veckan fick jag för att
vederbörande just då var förbannad på den som hon blivit förälskad i. Jag såg ju
detta som mycket positivt, att jag fick numret alltså, en början på något nytt. Ett
sorts ”genombrott”. Sen blev det som det blev. Nå, jag kommer aldrig riktigt
att förstå mig på det motsatta könet, men jag hoppas bara att allt det som jag varit
med om inte är representativt för kvinnor i allmänhet utan att det har med individen 30/12 1999, klockan 18.20 *En dag före slutet* Jag tänkte att jag åtminstone skulle skriva en gång till innan det är slut. Året alltså. Jag har även haft funderingar på att göra 1999 till det enda nätdagboksskrivande året för min del, men har bestämt mig för att fortsätta. Jag började den 1/1 1999 i tron och förhoppningen att det inte alls skulle bli så svårt att åtminstone skriva nånting i princip varje dag, men så har det ju inte blivit. Konstigt egentligen, men det har väl lite med min ostrukturerade personlighet att göra. Jag är ganska avundsjuk på "principfasta" människor som kan avsätta 1-2 timmar per dag för att göra diverse saker. Jag klarar det inte. Jag har ju t.ex. gett mig fan på att jag ska få över alla mina gamla LP-skivor till CD och den processen går väl hyfsat, men jag har också gett mig fan på att jag ska göra omslag till alla CD-konvolut och när jag är klar med allt detta så lär CD:n ha blivit omodern. Gång efter gång lovar jag mig att jag ska göra ETT omslag om dagen. Det är ju inte mycket, men gör man det så blir det ju faktiskt klart till slut. Men inte ens ett sånt löfte till mig själv klarar jag av. Jag är en hopplös människa! Här kunde jag vara taskig och publicera ett mail som jag fick idag angående det jag skrev den 19:e. Det tänker jag dock inte göra. Vi gör alla dumma saker ibland och jag tror få människor sårar andra människor med avsikt. Och stannar man upp och frågar sig om man någon gång i livet inte har gjort något liknande själv så blir nog faktiskt svaret oftast att man har det. Tyvärr hjälper den vetskapen sällan. Man blir ändå sårad. I söndags såg jag nya Bondfilmen; En Bond, en psykiskt störd skurk som vill spränga en massa människor i luften, en bra skådespelerska med små tuttar - och som också är lite halvknäpp - och en usel skådespelerska med stora tuttar......det är tydligen allt man behöver för att göra en Bondfilm idag. Filmen var OK, men det är svårt att recensera en Bondfilm - de ser ju faktiskt likadana ut. Speciellt de tre senaste med Brosnan som Bond. Jag kan ge mig fan på att de har tidigare films manus som mall och använder sig av "spara som"..... GOTT NYTT ÅR ALLESAMMANS! |
