Februari 1999

Första anteckningen i februari. Jag trodde faktiskt att jag skulle skriva mer i januari än jag gjort, men det har inte blivit så. Egentligen börjar jag faktiskt bli lite osäker på om detta var en bra idé detta med att börja skriva dagbok på nätet. Jag tycker liksom aldrig att jag har nåt vettigt att komma med.....Ingenting vettigt att säga. Mitt liv är ju ganska trist egentligen, men å andra sidan borde det finnas en hel del tankar som jag skulle kunna dela med mig av. Det är bara svårt att hitta dem ibland. Att skriva för mig är heller ingenting jag bara sätter mig ner och gör. Jo....i och för sig är det väl det också, men då blir jag sällan nöjd med resultatet. Och man kan ju knappast gå tillbaka till sina anteckningar efter några dagar, tycka att det låter fånigt och sen skriva om dem. Men jag kanske ser alldeles för allvarligt på detta. Läser man andra anteckningar från nätdagbokare på nätet så är det ju ibland bara några rader skrivna om en viss dag. Ingenting märkvärdigt alls. Jag ska dock försöka komma på saker att skriva och då lite oftare än hittills.

Denna dag har i alla fall varit lugn. Har fått lite mer webarbete att göra och jag hoppas att det kan generera mer. Det känns bra att jag har hittat något som är lika kreativt som att göra film. Och jag gillar tanken på att webarbete är så självständigt. För vilken film man än vill göra så måste det hela tiden vara fler personer inblandade. Och det kan vara jävligt frustrerande när man jobbar som amatör. Det funkar inte om man själv är 100% engagerad medan andra bara är där för att slå ihjäl en eftermiddan då och då. Och jag vet att jag arbetar bäst när jag får göra allt, från ax till limpa, själv. Sån är jag.

6/2 1999, klockan 20.10

Det har varit en sån där "datadag" igen. Den senaste tiden har jag haft funderingar på att föra över alla mina LP-skivor till CD, detta efter att ha fått veta av en arbetskamrat att det faktiskt går. Jag hade läst nånstans att detta går alldeles utmärkt, men att man sen inte kan spela upp skivorna i en vanlig CD-spelare. Men efter att ha kollat detta mer noggrant nu så visar det sig att det är CD-RW skivor som inte går, alltså CD-skivor som man även kan spela in på. De funkar bara i datorn - än så länge. CD-R skivor, däremot, kan man både köra i datorn och i sin vanliga spelare. Så idag tog jag första steget och spelade in lite musik på hårddisken. Var mycket skeptisk till om detta skulle fungera, men det gjorde det faktiskt - och helt utan problem! En låt på 4 minuter blev dock 41 MB stor så mycket hårddiskutrymme måste man ha. Nästa steg är att installera ett gammalt SCSI-kort jag har och se att det fungerar. Sen testa med en brännare som jag kan låna och sen eventuellt köpa en själv. Jag får se om ekonomin tillåter det.

Min diskettenhet har pajat. Har fortfarande garanti, men det skulle innebära att jag måste forsla datorn till stället där jag köpte den, vilket inte är speciellt nära, bli av med den några dagar, och sen hämta den igen. Inget jag ser fram emot. Måste kolla om jag kan ta nån på arbetet och installera den själv. Man måste ju ha en sån där diskettenhet. Fattar inte hur t.ex. iMac kan sälja utan en sån. Fattar inte varför någon skulle köpa en Mac överhuvud taget. Jag har arbetat med både Mac och PC och jag har bara haft problem med de Macar jag använt. Vi köpte en på jobbet för ett tag sen och bara några dagar senare kraschade hårddisken. Sen skulle vi öppna datorn och bara det tog nästan en hel dag. Det är alltså meningen att vanligt folk ska lämna in datorn för att t.ex. kunna installera mer minne. Idiotiskt.

Nu ska jag titta på nån film.....Antingen "Boogie nights", "The game", "Schakalen" eller "Will Hunting". Har inte sett någon av dem. Jag får väl dra lott.....

7/2 1999, klockan 20.00

Har just sett på Rapport och fick veta att Lars Molin är död. Jag kände inte honom, visste inte så mycket om honom förutom att han var en av Sveriges bästa regissörer, men ändå kommer såna här dödsbud som mer eller mindre en chock. Man blir liksom medveten om att döden kan komma hastigt och oväntat. Precis när som helst kan den drabba en. Lars Molin var en lysande regissör och författare och jag hyser alltid större respekt för dem som är lysande i filmbranschen, men som inte har nån utbildning. Av någon anledning blir dessa alltid bäst. Film- och TV-Sverige har förlorat en av de absolut största.

Kung Hussein är också död, men det skiter jag i.

Den längsta LP-skivan jag har är Def Leppard's "Hysteria". Den är lite över 62 minuter lång. Jag förde över hela denna skiva till hårddisken idag, låt för låt, och det blev 661 MB. Den går alltså inte ens in på en CD. Nu körde jag dock på den bästa kvaliteten så det blir väl att minska ner lite på den avdelningen på några av låtarna. Hoppades att jag skulle kamma hem storvinsten på Lotto i helgen så att jag kunde köpa en brännare, men icke. Här vinns ingenting. Otur i både spel och kärlek.....

11/2 1999, klockan 22.41

Återigen har det gått lite för många dagar sen jag skrev nåt i dagboken. Har haft alldeles för mycket att göra för att kunna koncentrera mig på fyndigheter här. Igår försökte jag installera ett SCSI-kort i datorn, men det sket sig. Kombinationen gammalt kort och Windows 98 är nog ingen bra kombination. I morron ska jag försöka ragga fram ett nytt kort, men å andra sidan misstänktes det vara orsaken till att en dator kraschade på jobbet, så jag vet inte.....Fördel med Mac: De har SCSI-kort installerat från början. Synd bara att jag och Mac inte alltid går så bra ihop.

Guldbaggeutdelning var det i måndags.....Skulle kunna skriva spaltmeter om detta spektakel, men dels orkar jag inte och dels känns det lite inaktuellt med tanke på att det gått några dagar sen dess. Det retar mig bara att Lukas Moodysson kallas för "geni" - jag tror det var producenten för spektaklet som sa det. "Fucking Åmål" är en bra film, men det krävs mer för att bli ett filmiskt geni än att bara ha lyckats knåpa ihop en bra film. Man måste lyckas knåpa ihop åtminstone några riktigt bra filmer till och vara på sätt och vis banbrytare inom nåt ämne. David Lean var ett filmiskt geni - ingen kunde göra episka filmer som han. Vad som annars retar mig med själva prisutdelningen är att man inte har två kategorier för manus, som de har på Oscarsutdelningen. Det är en jävla skillnad mellan att skriva manus direkt för film och skriva ett efter en förlaga.

Som sagt, jag skulle kunna skriva massor om detta. Men nu ska jag snart gå och lägga mig.

16/2 1999, klockan 22.37

Tid....var tar all tid vägen. Den går i alla fall alldeles för fort. När jag skrev förra gången så var jag mitt uppe i en mycket trevlig mailsession med en lika trevlig, och alldeles förbannat sexig, tjej. Vi skrev i fem dagar fram och tillbaka, kom överens om att jag skulle ringa på söndagen och därefter eventuellt träffas. Jag ringde flera gånger - inget svar. När jag sen fick tag på henne blev samtalet ca. 5 minuter. Hon hade inte tid att prata längre. Vi skulle "höras på mailen". Skrev till henne. Måndagen gick utan svar. Halva tisdagen gick utan svar, jag skrev igen. När jag kom hem hade jag följande i min inkorg:

HEJ!

Hoppas att du har haft några trevliga dagar!

Som du säkert förstår har jag bestämt mig för att inte träffa dig.
Jag vet inte varför men det känns på något sätt bättre att strunta i
det.
Jag hoppas att det finns någon annan som du kan ta upp kontakten med!
Sköt om dig
C

Så enkelt är det för en del. Tack för visat intresse. Nu vill jag inte längre. Hoppas det finns nån annan du kan träffa. Det är så förbannat konstigt att det alltid slutar på ungefär samma sätt. Jag funderar nästan på att skriva en bok om allt detta. Är sex verkligen så jävla känsligt för en del? (vår kontakt handlade ganska mycket om det, men definitivt inte bara). För kvinnor då alltså? Är det verkligen en sak att svara på en annons och en till 100% helt annan sak att gå från detta till att mötas i verkliga livet? På TV igår var det ett program om just detta med att mötas på Internet. Där sas det att det finns en "naturlig nyfikenhet" att träffa den man har haft kontakt med i verkliga livet. Var finns den? OK, detta handlade om sex och det är jävligt laddat för en del. Att de "seriösa" kontakter jag haft inte har slutat på detta sätt tror jag mest beror på att jag ännu så länge haft ganska få såna kontakter. Hur som helst så förstår jag ingenting.

Jag får nog bli bög.

23/2 1999, klockan 21.02

Usch...nu är det en hel vecka sen jag skrev sist. Tiden bara rinner iväg och livet går vidare utan vidare. För de flesta i alla fall. Annars verkar det vara dösäsong nu - i alla fall för kändisar. Först Lars Molin, sen Björn Afzelius och nu Stellan Sundahl. Jag har inte träffat nån av dem, men det är alltid konstigt när någon dör så där oväntat. En arbetskamrat till mig gick och dog så där hastigt och lustigt för några år sen. På fredagen satt man och arbetade med honom och på måndagen kom han inte. Han dog på söndagen när han tvättade bilen. Så då fick jag en ursäkt att inte göra det heller. Känns konstigt att det kan gå fort. Ena sagen levande, nästa dag finns personen inte mer. "Döden är ett mysterium" skrev Stephen King i en av hans bästa böcker "Jurtjyrkogården". Det är så sant.

Jag hade en date i torsdags......En annan av de jag har skrivit till på nätet. Gick ganska bra och vi håller i alla fall kontakten. Vi skulle ha kälat lunch idag, men hon gick och blev sjuk. Hade vi inte haft vår date förra veckan och inte skrivit och ringt till varandra en del sen dess så hade jag nog tagit detta som ett ganska dåligt tecken. Jag menar, sjuk blir man ju faktiskt inte så ofta. Jag har inte varit sjuk sen november 97, t.ex. Hur som helst, den som lever får se. Just nu känner jag mig ganska....likgiltig vad gäller förhållanden. Jag bryr mig helt enkelt inte speciellt mycket. Funkar det så funkar det. Annars lär jag inte gråta blod för det.

Hela den gångna helgen tillbringades med att bränna CD-skivor. Har alltså fått för mig att jag ska göra om alla mina gamla LP's till CD's. Ganska kul, faktiskt, men dock jävligt tidsödande. Själva brännandet går ju fort, men att spela in skivorna på hårddisken tar ju tid. Låt för låt måste spelas in och sen måste de oftast på något sätt redigeras. Men det är nog det som är det roligaste. Det är dock nästan en 5-årsplan jag har framför mig eftersom jag måste låna hem brännaren från arbetet varje gång. Har varken råd eller lust att köpa en egen.

Jag måste försöka uppdatera denna sida lite mer i fortsättningen. Även hela hemsidan som sådan lider av uppdateringsbrist. Jag har helt enkelt inte den tid jag skulle vilja ha. Arbetar alldeles för mycket just nu. Det är synd om mig.