1/7 1999, klockan 22.47
Inte mycket att komma med idag annat än att jag lagt ut en ny förstasida. Om
du vill se, klicka här.
Jag vet....det går att göra bättre. Och snart vill jag det också. Viljan att ändra
tar aldrig slut. Och tur är väl kanske det.
Visst är det frustrerande att journalister ibland inte vet vad de skriver om? Så här
skriver t.ex. Expressen idag om Linux - "Linux är en
demokratisk uppbyggd version av Internetläsare, som utmanar giganter som Microsoft och
Netscape". Vad i all världen är en "demokratisk
Internetläsare"? Och är det någon Linux inte är så är det i alla fall en
sån.....
6/7 1999, klockan 23.18
*Musarm*
Borde egentligen hålla mig borta från datorn på ett tag. Har fått rejält ont i
axlar och armar och det finns nog inte så mycket annat att skylla på än enformigt
dataarbete. Och det kanske inte är så konstigt - först sitter jag och knappar på
arbetet och sen sitter jag hemma och gör samma sak. What kind of life is this?
Nå, nästa vecka har jag semester. Problemet är ju bara att jag har så jävla mycket
att göra här hemma också - med datorn givetvis. En liten tripp ner till syrran i Malmö
blir det också, men det är inte förrän om tre veckor eller så.
Håller på med min musiksida och retar mig enormt på rullgardinsmenyn som jag ska ha
där - samma som jag har på filmsidan. På filmsidan syns inte texten
"Videofilmer" i IE5.0 men på musiksidan (som inte är utlagd än) syns texten
"Musik" som den ska. Och det är exakt samma kod. Jag har märkt att IE5.0 inte
är så perfekt som man kanske kan tro, framför allt vad gäller Style sheets. Och
rullgardinsmenyn "Videofilmer" syns som den ska till och med i IE3.02. Samt i
Netscape. Obegripligt.
Skrev ett ilsket mail till Webredaktören för TCO's website idag. På arbetet sitter
vi bakom en brandvägg som stoppar javascript, java och active-x. Detta skapar en del
problem för oss, men det är ändå ytterst ovanligt att man hamnar på en site som inte
fungerar alls. Men klickar man på vilken länk som helst på TCO's sida och inte har
javascript så dyker ett meddelande upp att sidorna "kräver javascript för att
fungera". Sen påstås det att man har en gammal browser eller att man har felaktiga
inställningar. Ett fullständigt onödigt meddelande. Det är väl bättre att låta alla
se något än några se allt?
Nåväl. Nu känner jag av musarmen igen. Godnatt.
7/7 1999, klockan 20.44
*På knä*
Jag har ändrat texten på denna hemsidas förstasida
..Det var nån sorts
psykologisk grej som hände där. När jag skrev texten hade jag ingen aning om att delar
av den nästan ordagrant kopierades från en annans hemsida. Jag antar att texten hade
fastnat nånstans och när den dök upp trodde jag att det var min egen
..Nå, jag
kom på detta igår och hade antagligen ändå ändrat texten. Offret för mina
upphovsrättsvidriga tilltag hann dock före
.och lite sur verkade hon
.
Jag går ner på knä och ber ödmjukt om ursäkt. Jag kan ju alltid bjuda på
en
.pilsner eller nåt *blink* *blink*.
Jag tror dock att många "stölder" är helt omedvetna. Saker man hör och
ser fastnar någonstans och när man sen kommer på dessa så tror man att man kommit på
världens grej helt själv. När jag skrev mitt kortfilmsmanus "Lurad" så trodde jag att
jag kommit på den enormt roliga grejen att "Loket" ringer från Bingolotto,
får en telefonsvarare och säger "Ja, hejsan. Detta var
från Bingolotto i Göteborg. Jag ringer för att gratulera till 3 miljonersvinsten, men
då måste du svara nu....Nähä. Det verkar inte vara någon hemma där. Då går vinsten
till någon annan. Hej då."
Några månader efter jag skrivit detta gick After Shave's och Galenskaparnas
"Tornado" i repris där en scen i ett avsnitt handlade om just detta. Skillnaden
var dock att personen ifråga låg i badkaret när Loket ringde och det var inte exakt
samma replik. Jag hade sett programmet första gången det sändes, men när jag skrev
scenen hade jag ingen aning om att själva idén hade gjorts tidigare. Det var väl
därför Loket själv aldrig svarade när jag skrev och frågade om han ville tala in
repliken
..
Samma sak gäller säkert för de som skriver musik och som sen blir anklagade för att
ha snott saker. Jag tror ju ingen är så korkad att de medvetet gör något som de sen
kan bli stämda för.
Musarmen är bättre. Lyckan är....nästan fullständig.
12/7 1999, klockan 18.05
*Sorgligt*
Jag tyckte att Lasse Lindroth var en av de roligaste och bästa stå upparna. Hans
monologer om skinnskallarna som mentala kalhyggen tyckte jag var underbara. När jag såg
på löpsedeln att han var död trodde jag först att nåt av dessa mentala kalhyggen hade
tagit livet av honom. Sen såg jag att det var en bilkrasch som hade tagit hans liv. Hur
det än gick till så är det tragiskt. Jag gillade honom och Sverige är en komiker
fattigare.
Annars har jag semester - i denna hemska värme. Ja....jag är inte riktigt som alla
andra svenskar som nära på begår självmord om det regnar lite på semestern. Vädret
är för mig tämligen ointressant. Jag vet dock att jag inte gillar värmen så mycket
att jag skulle kunna bo i ett land där det är konstant varmt. Jag behöver mina
årstider. Det sämsta med värme är ju att man inte kan skydda sig. Det finns ju liksom
lagliga hinder också för hur mycket man kan klä av sig. I alla fall om man ska vistas
utomhus......
18/7 1999, klockan 23.10
*Allmänt svammel*
Egentligen har jag ingenting att komma med just nu. Och det är väl då man
brukar svamla till det rejält och skriva halva romaner om allt möjligt. Jag har alltid
gillat att skriva, varför vet jag egentligen inte. Ingen i min släkt har visat några
större författaregenskaper - utom kanske min far som i alla fall skriver väldigt bra.
Författare är annars ett sånt där yrke som borde vara perfekt. Tänk att bara kunna
sitta och skriva varje dag, att ständigt hitta på nya historier och verkligen älska att
göra det. Läste nånstans att Stephen King skriver varje dag på året utom på
julafton, hans egen födelsedag och 4:e juli. Tänk att älska något så mycket och
dessutom tjäna en helvetes massa pengar på det? Min stora bedrift i livet är att jag
har skrivit ett långfilmsmanus - ett "riktigt" sådant som är helt klar, men
som ändå skulle behöva lite finputsning. Enda anledningen till att jag inte lagt ut det
här på nätet är att jag är rädd att nån snor det. Jag skickade in en mycket tidig
version av det till SF för många år sen. "Allmängods utan mening" var
omdömet - då. Men, som sagt, det är mycket som har ändrats sen dess. Inte bara dialog,
scenerier etc. utan hela historien. Man ska dock inte lita så mycket på vad SF säger. I
samma veva som de sa nej till mitt manus sa de också nej till "Änglagård",
vilket de säkert ångrade bittert sen.
Min första semestervecka är över och man kan - som vanligt kanske - konstatera att
man inte gjorde allt det man hade planerat. Jag blir dock varken förvånad eller
förbannad längre. Om några dagar ska jag köra ner till Malmö och hälsa på min
syster några dagar. Har läst om ett antal bilolyckor den senaste tiden och sånt gör ju
det hela mindre kul eftersom jag ska köra ner helt själv. Man är nog aldrig rädd för
att själv klanta till det och på så sätt stryka med, men det finns ju alltid en massa
andra pappskallar i trafiken som man ska se upp med. De behöver ju förvisso inte vara
pappskallar utan mycket handlar väl om att vara på fel plats vid fel tillfälle. Som de
som hade stannat för en stop-skylt och bilen bakom som tydligen inte hann stanna. Han
körde in dem bakifrån och de puttades ut på vägen. Precis då kom det en stor
långtradare och krossade bilen.....Ödet? Eller på något sätt förutbestämt? Ingen
vet och man ska väl inte ge sig in på filosofi här.
Jag har en veckas semester till, sen har jag två veckor kvar. Kanske det blir nån
resa i höst. Fick en inbjudan i veckan till att komma och hälsa på en person i Boston.
Men jag vet inte......det är inte riktigt det jag vill. Inte igen. Jag är trött på att
hälsa på människor ensam. Jag vill hälsa på människor tillsammans
med någon. Fördelen med den som bjudit in mig är att hon är lika cynisk som jag vad
gäller kärlek och sånt. Ännu mer cynisk än jag. Eller.....jag vet inte om jag är
cynisk eller om jag bara är rädd. Något långväga förhållande tänker jag dock inte
ge mig in i. Inte igen. Kontakten är nu helt bruten med exet i Kanada och det blev ett
ganska bittert avslut. Hur en människa kan förändras så mycket är för mig en gåta.
Jag får se hur jag gör i höst. Helst skulle jag vilja satsa på att försöka hitta
någon - jag är dödstrött på att vara singel just nu. I början var det till stora
delar självvalt. Det är det inte längre. Men är det egentligen smart - eller ens
logiskt - att både längta efter kärlek och samtidigt vara rädd för den? Usch, ännu
en filosofisk fråga.
Jag går och lägger mig istället.
20/7 1999, klockan 20.55
*Desperat*
*skratt* Nja, fullt så desperat kommer jag aldrig att bli. Jag har
förresten sett denna annons på nätet tidigare.....Jag hoppas inte att det var på samma
ställe där jag snodde min ursprungliga förstasides text. Då kanske vissa börjar tro
att jag är senil. Hur som helst såg jag den på en diskussionsgrupp igår.
Snacka om desperat......
Egentligen hade jag tänkt åka till Malmö på torsdag, men det blir i morron
istället. Har en del att stå i där nere innan jag ska hämta syrran på Sturup på
lördag när hon kommer hem från Turkiet. Vet väl inte om jag tycker allt detta ska bli
så enormt kul, men jag kommer i alla fall hemifrån några dar. Och det är väl värt
något. Min syrra har också en benägenhet att vilja prata "allvar" ibland.
Kärlek och sånt.....Jag har egentligen ingenting emot såna samtal. Det är ju bara synd
att jag aldrig verkar ha nåt nytt att komma med....
Tidigare i veckan la jag ut mina nya musiksidor och nu lägger jag ut en ny "om
mig" sida. Hm.....hela denna site känns ibland som en enda stor kontaktannons. Men
det ska mycket till innan jag skriver en som ovan.....*ler*
29/7 1999, klockan 18.42
*Hemma från södern*
Så var man hemma igen då. Körde 70 mil igår. Från Malmö via Kalmar och till
Stockholm. Inte konstigt att så många kör av vägen på E22 mellan Kalmar och
Norrköping. De gör det säkert av tristess. Det måste vara en av jordens tråkigaste
vägar. Jag överlevde dock.
Jag har aldrig lärt mig att tycka om Malmö. Jag tycker först och främst att det är
enormt svårt att hitta i den stan och då har jag varit där ganska mycket i mina dar.
Det verkar som att stadsplanerarna varit konstant drogpåverkade när de ritade vissa
delar av stan. Jag vet inte hur vanligt det är, men det retar mig enormt när man kan ta
sig till ett ställe en väg, men sen är tvungen att ta sig tillbaka en annan
väg. Sen håller de ju på att bygga om halva stan också för brons skull. Var i Danmark
i tisdags och åkte då under detta ganska imponerande bygge. Kanske det blir roligare att
komma till Malmö när den är klar, men det kommer ju också att bli ett ganska dyrt
nöje att åka över. 280 spänn enkel resa talas det om. Det lönar sig alltså inte att
åka över bara för att köpa öl eller annan alkohol.
Slopandet av Tax-free försäljningen har förresten gjort att man nu hittat på att
på båten mellan Limhamn och Dragör så får cigaretter säljas på den svenska sidan av
bron medan vin och sprit får säljas på den danska sidan av bron. Så halva resan
säljer de cigaretter och den andra halvan vin och sprit. *Suck*. Man önskar att
EU-byråkraterna hade viktigare saker att syssla med.
Det värsta med att komma hem från en sån här kortare resa är att komma hem. Inte
för att jag inte vill komma hem utan för att det är trist att komma
hem till en tom lägenhet och inte ha någon där som längtar efter en. Alla kvalster i
sängen kanske har saknat mig, men det är väl kanske inte riktigt samma
sak. Visst hade jag en del mail och några hade ringt, men det är inte heller samma sak.
Jag är glad att jag inte är senil i alla fall.....samt att få bevis för att
åtminstone någon läser dessa sidor.
Jag kunde inte sova i natt så jag tittade en stund på "Jerry Springer" i
TV3. Ämnet var nåt i stil med "Jag är egentligen man" och de som avslöjade
detta var "tjejer" som tyckte det var lämpligt att berätta detta för
pojkvännen i riks-TV. Ibland undrar man ju om allt sånt här är på riktigt - det har
ju sagts att det är skådespelare som låtsas vara gäster. Men i så fall är det
jävligt bra skådespelare. Givetvis började gästerna slåss - det är
tydligen ett vanligt inslag i den pratshowen. De flesta killarna blev givetvis halvt
vansinniga när de fick höra avslöjandet. Utom en. Han sa "jag älskar henne/honom
för vem han/hon är och inte för vad han/hon
är". En vacker tanke som blir lätt patetisk när han äcklad ryggade tillbaka när
han fick frågan om han kunde tänka sig att vara med en man. Det var inga könsbytare det
handlade om så vad tror denne stackars man att han hittar när han lyfter på
"flickvännens" kjol? Amerikaner är konstiga.
I dagens Expressen fanns en lista på hur man botar sin homofobi. Detta för att
fotbollsmannen Lennart "Liston" Söderberg hade kommit med några homofobiska
uttalanden. Jag gillar inte homofober, lika lite som jag gillar rasister. Det är
människor som endast bedömer andra människor för vad de är och inte
för vem de är. Jag håller med Ullis om att det är lustigt
att en minoritet som vill bli accepterad av majoriteten ordnar en festival för just sin
minoritet, men jag antar att detta är nåt sorts uttryck för att homosexualitet
fortfarande inte är accepterat i dagens samhälle. Att de på en festival för sig
själva kan vara just sig själva på ett sätt de känner att de inte kan på en mer
"allmän" festival som Vattenfestivalen eller liknande. Jag tycker att bögarna
och flatorna borde vara lite mer modiga och visa sig på festivaler som är för alla
människor. Det tror jag skulle skapa större acceptans än att ordna festivaler för sig
själva.
Sen kan man tycka vad man vill om homosexualitet som sådan. Jag bara konstaterar att
jag är det inte. Jag känner dock bögar och vet att det inte är nåt "fel"
på dem. Och varför skulle jag ogilla en människa bara för att han eller hon föredrar
det egna könet?
Sånt förstår jag inte. |