Juli 1999

1/7 1999, klockan 22.47

Inte mycket att komma med idag annat än att jag lagt ut en ny förstasida. Om du vill se, klicka här.

Jag vet....det går att göra bättre. Och snart vill jag det också. Viljan att ändra tar aldrig slut. Och tur är väl kanske det.

Visst är det frustrerande att journalister ibland inte vet vad de skriver om? Så här skriver t.ex. Expressen idag om Linux - "Linux är en demokratisk uppbyggd version av Internetläsare, som utmanar giganter som Microsoft och Netscape". Vad i all världen är en "demokratisk Internetläsare"? Och är det någon Linux inte är så är det i alla fall en sån.....


6/7 1999, klockan 23.18

*Musarm*

Borde egentligen hålla mig borta från datorn på ett tag. Har fått rejält ont i axlar och armar och det finns nog inte så mycket annat att skylla på än enformigt dataarbete. Och det kanske inte är så konstigt - först sitter jag och knappar på arbetet och sen sitter jag hemma och gör samma sak. What kind of life is this?

Nå, nästa vecka har jag semester. Problemet är ju bara att jag har så jävla mycket att göra här hemma också - med datorn givetvis. En liten tripp ner till syrran i Malmö blir det också, men det är inte förrän om tre veckor eller så.

Håller på med min musiksida och retar mig enormt på rullgardinsmenyn som jag ska ha där - samma som jag har på filmsidan. På filmsidan syns inte texten "Videofilmer" i IE5.0 men på musiksidan (som inte är utlagd än) syns texten "Musik" som den ska. Och det är exakt samma kod. Jag har märkt att IE5.0 inte är så perfekt som man kanske kan tro, framför allt vad gäller Style sheets. Och rullgardinsmenyn "Videofilmer" syns som den ska till och med i IE3.02. Samt i Netscape. Obegripligt.

Skrev ett ilsket mail till Webredaktören för TCO's website idag. På arbetet sitter vi bakom en brandvägg som stoppar javascript, java och active-x. Detta skapar en del problem för oss, men det är ändå ytterst ovanligt att man hamnar på en site som inte fungerar alls. Men klickar man på vilken länk som helst på TCO's sida och inte har javascript så dyker ett meddelande upp att sidorna "kräver javascript för att fungera". Sen påstås det att man har en gammal browser eller att man har felaktiga inställningar. Ett fullständigt onödigt meddelande. Det är väl bättre att låta alla se något än några se allt?

Nåväl. Nu känner jag av musarmen igen. Godnatt.


7/7 1999, klockan 20.44

*På knä*

Jag har ändrat texten på denna hemsidas förstasida…..Det var nån sorts psykologisk grej som hände där. När jag skrev texten hade jag ingen aning om att delar av den nästan ordagrant kopierades från en annans hemsida. Jag antar att texten hade fastnat nånstans och när den dök upp trodde jag att det var min egen…..Nå, jag kom på detta igår och hade antagligen ändå ändrat texten. Offret för mina upphovsrättsvidriga tilltag hann dock före….och lite sur verkade hon….

Jag går ner på knä och ber ödmjukt om ursäkt. Jag kan ju alltid bjuda på en….pilsner eller nåt *blink* *blink*.

Jag tror dock att många "stölder" är helt omedvetna. Saker man hör och ser fastnar någonstans och när man sen kommer på dessa så tror man att man kommit på världens grej helt själv. När jag skrev mitt kortfilmsmanus "Lurad" så trodde jag att jag kommit på den enormt roliga grejen att "Loket" ringer från Bingolotto, får en telefonsvarare och säger "Ja, hejsan. Detta var från Bingolotto i Göteborg. Jag ringer för att gratulera till 3 miljonersvinsten, men då måste du svara nu....Nähä. Det verkar inte vara någon hemma där. Då går vinsten till någon annan. Hej då."

Några månader efter jag skrivit detta gick After Shave's och Galenskaparnas "Tornado" i repris där en scen i ett avsnitt handlade om just detta. Skillnaden var dock att personen ifråga låg i badkaret när Loket ringde och det var inte exakt samma replik. Jag hade sett programmet första gången det sändes, men när jag skrev scenen hade jag ingen aning om att själva idén hade gjorts tidigare. Det var väl därför Loket själv aldrig svarade när jag skrev och frågade om han ville tala in repliken…..

Samma sak gäller säkert för de som skriver musik och som sen blir anklagade för att ha snott saker. Jag tror ju ingen är så korkad att de medvetet gör något som de sen kan bli stämda för.

Musarmen är bättre. Lyckan är....nästan fullständig.


12/7 1999, klockan 18.05

*Sorgligt*

Jag tyckte att Lasse Lindroth var en av de roligaste och bästa stå upparna. Hans monologer om skinnskallarna som mentala kalhyggen tyckte jag var underbara. När jag såg på löpsedeln att han var död trodde jag först att nåt av dessa mentala kalhyggen hade tagit livet av honom. Sen såg jag att det var en bilkrasch som hade tagit hans liv. Hur det än gick till så är det tragiskt. Jag gillade honom och Sverige är en komiker fattigare.

Annars har jag semester - i denna hemska värme. Ja....jag är inte riktigt som alla andra svenskar som nära på begår självmord om det regnar lite på semestern. Vädret är för mig tämligen ointressant. Jag vet dock att jag inte gillar värmen så mycket att jag skulle kunna bo i ett land där det är konstant varmt. Jag behöver mina årstider. Det sämsta med värme är ju att man inte kan skydda sig. Det finns ju liksom lagliga hinder också för hur mycket man kan klä av sig. I alla fall om man ska vistas utomhus......


18/7 1999, klockan 23.10

*Allmänt svammel*

026-0127.gif (10047 bytes)Egentligen har jag ingenting att komma med just nu. Och det är väl då man brukar svamla till det rejält och skriva halva romaner om allt möjligt. Jag har alltid gillat att skriva, varför vet jag egentligen inte. Ingen i min släkt har visat några större författaregenskaper - utom kanske min far som i alla fall skriver väldigt bra. Författare är annars ett sånt där yrke som borde vara perfekt. Tänk att bara kunna sitta och skriva varje dag, att ständigt hitta på nya historier och verkligen älska att göra det. Läste nånstans att Stephen King skriver varje dag på året utom på julafton, hans egen födelsedag och 4:e juli. Tänk att älska något så mycket och dessutom tjäna en helvetes massa pengar på det? Min stora bedrift i livet är att jag har skrivit ett långfilmsmanus - ett "riktigt" sådant som är helt klar, men som ändå skulle behöva lite finputsning. Enda anledningen till att jag inte lagt ut det här på nätet är att jag är rädd att nån snor det. Jag skickade in en mycket tidig version av det till SF för många år sen. "Allmängods utan mening" var omdömet - då. Men, som sagt, det är mycket som har ändrats sen dess. Inte bara dialog, scenerier etc. utan hela historien. Man ska dock inte lita så mycket på vad SF säger. I samma veva som de sa nej till mitt manus sa de också nej till "Änglagård", vilket de säkert ångrade bittert sen.

Min första semestervecka är över och man kan - som vanligt kanske - konstatera att man inte gjorde allt det man hade planerat. Jag blir dock varken förvånad eller förbannad längre. Om några dagar ska jag köra ner till Malmö och hälsa på min syster några dagar. Har läst om ett antal bilolyckor den senaste tiden och sånt gör ju det hela mindre kul eftersom jag ska köra ner helt själv. Man är nog aldrig rädd för att själv klanta till det och på så sätt stryka med, men det finns ju alltid en massa andra pappskallar i trafiken som man ska se upp med. De behöver ju förvisso inte vara pappskallar utan mycket handlar väl om att vara på fel plats vid fel tillfälle. Som de som hade stannat för en stop-skylt och bilen bakom som tydligen inte hann stanna. Han körde in dem bakifrån och de puttades ut på vägen. Precis då kom det en stor långtradare och krossade bilen.....Ödet? Eller på något sätt förutbestämt? Ingen vet och man ska väl inte ge sig in på filosofi här.

Jag har en veckas semester till, sen har jag två veckor kvar. Kanske det blir nån resa i höst. Fick en inbjudan i veckan till att komma och hälsa på en person i Boston. Men jag vet inte......det är inte riktigt det jag vill. Inte igen. Jag är trött på att hälsa på människor ensam. Jag vill hälsa på människor tillsammans med någon. Fördelen med den som bjudit in mig är att hon är lika cynisk som jag vad gäller kärlek och sånt. Ännu mer cynisk än jag. Eller.....jag vet inte om jag är cynisk eller om jag bara är rädd. Något långväga förhållande tänker jag dock inte ge mig in i. Inte igen. Kontakten är nu helt bruten med exet i Kanada och det blev ett ganska bittert avslut. Hur en människa kan förändras så mycket är för mig en gåta. Jag får se hur jag gör i höst. Helst skulle jag vilja satsa på att försöka hitta någon - jag är dödstrött på att vara singel just nu. I början var det till stora delar självvalt. Det är det inte längre. Men är det egentligen smart - eller ens logiskt - att både längta efter kärlek och samtidigt vara rädd för den? Usch, ännu en filosofisk fråga.

Jag går och lägger mig istället.


20/7 1999, klockan 20.55

*Desperat*

desperat.jpg (25321 bytes)*skratt* Nja, fullt så desperat kommer jag aldrig att bli. Jag har förresten sett denna annons på nätet tidigare.....Jag hoppas inte att det var på samma ställe där jag snodde min ursprungliga förstasides text. Då kanske vissa börjar tro att jag är senil. Hur som helst såg jag den på en diskussionsgrupp igår.

Snacka om desperat......

Egentligen hade jag tänkt åka till Malmö på torsdag, men det blir i morron istället. Har en del att stå i där nere innan jag ska hämta syrran på Sturup på lördag när hon kommer hem från Turkiet. Vet väl inte om jag tycker allt detta ska bli så enormt kul, men jag kommer i alla fall hemifrån några dar. Och det är väl värt något. Min syrra har också en benägenhet att vilja prata "allvar" ibland. Kärlek och sånt.....Jag har egentligen ingenting emot såna samtal. Det är ju bara synd att jag aldrig verkar ha nåt nytt att komma med....

Tidigare i veckan la jag ut mina nya musiksidor och nu lägger jag ut en ny "om mig" sida. Hm.....hela denna site känns ibland som en enda stor kontaktannons. Men det ska mycket till innan jag skriver en som ovan.....*ler*


29/7 1999, klockan 18.42

*Hemma från södern*

Så var man hemma igen då. Körde 70 mil igår. Från Malmö via Kalmar och till Stockholm. Inte konstigt att så många kör av vägen på E22 mellan Kalmar och Norrköping. De gör det säkert av tristess. Det måste vara en av jordens tråkigaste vägar. Jag överlevde dock.

Jag har aldrig lärt mig att tycka om Malmö. Jag tycker först och främst att det är enormt svårt att hitta i den stan och då har jag varit där ganska mycket i mina dar. Det verkar som att stadsplanerarna varit konstant drogpåverkade när de ritade vissa delar av stan. Jag vet inte hur vanligt det är, men det retar mig enormt när man kan ta sig till ett ställe en väg, men sen är tvungen att ta sig tillbaka en annan väg. Sen håller de ju på att bygga om halva stan också för brons skull. Var i Danmark i tisdags och åkte då under detta ganska imponerande bygge. Kanske det blir roligare att komma till Malmö när den är klar, men det kommer ju också att bli ett ganska dyrt nöje att åka över. 280 spänn enkel resa talas det om. Det lönar sig alltså inte att åka över bara för att köpa öl eller annan alkohol.

Slopandet av Tax-free försäljningen har förresten gjort att man nu hittat på att på båten mellan Limhamn och Dragör så får cigaretter säljas på den svenska sidan av bron medan vin och sprit får säljas på den danska sidan av bron. Så halva resan säljer de cigaretter och den andra halvan vin och sprit. *Suck*. Man önskar att EU-byråkraterna hade viktigare saker att syssla med.

Det värsta med att komma hem från en sån här kortare resa är att komma hem. Inte för att jag inte vill komma hem utan för att det är trist att komma hem till en tom lägenhet och inte ha någon där som längtar efter en. Alla kvalster i sängen kanske har saknat mig, men det är väl kanske inte riktigt samma sak. Visst hade jag en del mail och några hade ringt, men det är inte heller samma sak.

Jag är glad att jag inte är senil i alla fall.....samt att få bevis för att åtminstone någon läser dessa sidor.

Jag kunde inte sova i natt så jag tittade en stund på "Jerry Springer" i TV3. Ämnet var nåt i stil med "Jag är egentligen man" och de som avslöjade detta var "tjejer" som tyckte det var lämpligt att berätta detta för pojkvännen i riks-TV. Ibland undrar man ju om allt sånt här är på riktigt - det har ju sagts att det är skådespelare som låtsas vara gäster. Men i så fall är det jävligt bra skådespelare. Givetvis började gästerna slåss - det är tydligen ett vanligt inslag i den pratshowen. De flesta killarna blev givetvis halvt vansinniga när de fick höra avslöjandet. Utom en. Han sa "jag älskar henne/honom för vem han/hon är och inte för vad han/hon är". En vacker tanke som blir lätt patetisk när han äcklad ryggade tillbaka när han fick frågan om han kunde tänka sig att vara med en man. Det var inga könsbytare det handlade om så vad tror denne stackars man  att han hittar när han lyfter på "flickvännens" kjol? Amerikaner är konstiga.

I dagens Expressen fanns en lista på hur man botar sin homofobi. Detta för att fotbollsmannen Lennart "Liston" Söderberg hade kommit med några homofobiska uttalanden. Jag gillar inte homofober, lika lite som jag gillar rasister. Det är människor som endast bedömer andra människor för vad de är och inte för vem de är. Jag håller med Ullis om att det är lustigt att en minoritet som vill bli accepterad av majoriteten ordnar en festival för just sin minoritet, men jag antar att detta är nåt sorts uttryck för att homosexualitet fortfarande inte är accepterat i dagens samhälle. Att de på en festival för sig själva kan vara just sig själva på ett sätt de känner att de inte kan på en mer "allmän" festival som Vattenfestivalen eller liknande. Jag tycker att bögarna och flatorna borde vara lite mer modiga och visa sig på festivaler som är för alla människor. Det tror jag skulle skapa större acceptans än att ordna festivaler för sig själva.

Sen kan man tycka vad man vill om homosexualitet som sådan. Jag bara konstaterar att jag är det inte. Jag känner dock bögar och vet att det inte är nåt "fel" på dem. Och varför skulle jag ogilla en människa bara för att han eller hon föredrar det egna könet?

Sånt förstår jag inte.

kantsida.gif (2332 bytes)