Juni 1999 |
| 3/6 1999, klockan 18.52 Fan…..jag måste se till att försöka uppdatera dessa sidor oftare, men tiden går ju så fort att man aldrig känner att man hinner med. Tid är egentligen lustigt eftersom uppfattningen av den varierar beroende på vilken ålder man befinner sig i. När man var barn så tyckte man att tiden gick vansinnigt långsamt. Jag kommer fortfarande ihåg när vi fick skolschemat presenterat för oss när mellanstadiet hade börjat - vilken chock det blev när vi såg att på måndagar och tisdagar skulle vi sluta 15.20! Herre jävlar vad man tyckte det var sent! Och eftermiddagarna på måndagar och tisdagar segade sig verkligen fram…..Ständigt hade man denna längtan till att bli vuxen. Då sa ju många att när man blir äldre så skulle man just längta tillbaka, men det trodde man ju inte på. Nu kanske man inser att man faktiskt hade det ganska bra då…..för nu går ju tiden allt annat än sakta. Det är tvärtom alldeles obegripligt hur fort den går. Man kanske ska bli filosof och leva i nån sorts egen uppdiktad tid. Ett sorts "förhållande" tog slut för mig igår. Sen i februari har jag haft kontakt med en tjej, både via mail, telefon och träffar. Det hela har dock varit på en väldigt platonisk och vänskaplig nivå, detta eftersom hon hela tiden sa sig inte vara "redo" för ett förhållande. Förra veckan började vi dock tala om att kanske försöka fördjupa detta och vi (eller rättare sagt hon) funderade på detta med sex…..hon ville fundera några dagar och i går fick jag ett mail som sa att hennes funderingar hade "lösts sig själv". Hon hade nämligen träffat nån annan! I fredags hade nån "stormat" in i hennes hjärta, som hon uttryckte saken och med denna prins på vit springare behövdes det inga funderingar. Hon förstod inte alls att detta faktiskt kändes lite…. ja, vad ska jag säga….taskigt från min sida. Detta bekräftade bara det jag varit med om så många gånger tidigare - tjejer vill vara min vän, ingenting annat. Egentligen så bryr jag mig inte speciellt mycket om detta. Jag hade känslor för henne, men jag visste inte riktigt om ett seriöst förhållande skulle fungera. Jag ville dock gärna ha kunnat ta reda på det. Hon var dock alltid för upptagen för att träffas mer än vi gjorde och när hon var ledig kändes det som att hon hela tiden prioriterade andra saker. Så….det är väl bara att gå vidare utan vidare. Kärlek är annars något av det absolut svåraste som finns. Det verkar så lätt för en del, men det är det säkert inte. Det bara verkar så. Samtidigt som man längtar efter den så är man livrädd för den. I ens ensamma singellliv så finns det trots allt en viss trygghet som det är svårt att göra sig fri från och det första man måste känna när man träffar någon är ju att man vinner mer än man förlorar. Det man förlorar är ju trots allt en del av sin frihet. Och ju längre man lever för sig själv desto svårare blir det ju att göra avkall på denna frihet. Men vad är egentligen alternativet till att leva och vara med någon? Ja, det är väl antingen leva som en munk eller köra krograggningsköret. Inget av dessa alternativ lockar mig speciellt mycket. Det blir ju inte lättare av att jag har en "känsloreferens" att jämföra med. Jag HAR ju mött den som det var tänkt att jag skulle tillbringa resten av livet med, en tanke som då i sitt kärleksrus var mycket lockande. Men detta sprack av någon anledning och såna känslor är svåra att skaka av. Kanske är det just det som har påverkat mina senaste 1½ förhållanden, att även de gick åt skogen. Det skulle väl bara en psykolog kunna svara på. 5/6 1999, klockan 15.10 Lite allvar idag: Under jakten på polismördarna snackades det en hel del om nazistpartiet, eller vad man ska kalla dem, Nationalistisk Front. Av ren nyfikenhet gick jag in på deras hemsida och citerar följande ur deras "politiska" manifest: "Viktiga vidtaganden av rasbiologiska skyddsåtgärder för att säkra den nordiska rasens andliga och biologiska sundhet. Därmed upprättande av en statlig raskontroll. Obligatorisk undervisning i rasbiologi och rashygien samt befrämjande av en sund kroppskultur." Ganska sjukt, eller hur? Jag tror förvisso inte att nazismen någonsin kommer att bli en stor och stark politisk rörelse igen, men bara tanken på att dessa dårar börjar organisera sig och över huvud taget ha ett "politiskt manifest" är ganska skrämmande. Personligen har jag aldrig förstått hur dessa människor tänker. Varför skulle vi här i Norden vara bättre människor bara för att vi råkar ha vit hudfärg? Det är ju faktiskt det som allt detta handlar om. Det är bokstavligen som att säga att en bok är skit bara för att den har ett dåligt omslag. Vidare skriver de att de vill ha "Statlig kontroll av i alla avseenden svensk media, med uppgift att hos vårt folk väcka och vidmakthålla viljan till arbete, endräkt, social pliktkänsla och nationalmedvetande". Storebror i kvadrat alltså. Läser man sånt blir man nästan odemokratisk själv och vill begränsa yttrandefriheten genom att förbjuda dessa människor att sprida sina idiotiska åsikter. Men man får väl hoppas att folket i det här landet har tillräckligt med intelligens att ignorera denna typ av yttrandefrihet. Samtidigt har de möten som beskrivs som rena barnkalasen. Efter ett tal om hur raserna skall hållas åtskilda "var det dags för kvällens efterrätt, kaffe eller läsk, kakor, bullar samt en stor hakkorstårta." Det låter väl mysigt? Lite läsk, en bulle, en tårtbit och prat om hur fula de är i Afrika. Kalaset avslutades med ett fyrverkeri "och medan himlen lystes upp i alla de färger i Adolf Hitlers ära så skanderade Heilropen från närmare 200 man. Det var en pampig final på en magisk afton." 200 puckon med armarna i luften. Ska man skratta eller gråta? 7/6 1999, klockan 19.39
Jag undrar hur Tony Olssons barndom såg ut? 1. Tony på dagis: Mamma Britt går till kökslådan. Mamma Britt: Här! En förskärare. Stick ner henne. 2. Tony i mellanstadiet: Mamma Britt går till kökslådan. Mamma Britt: Här. En förskärare. Stick ner honom. 3. Tony i högstadiet: Nå, hur det gick sen vet vi ju alla. Sådan mor, sådan son. Undrar om herr Olsson blir en ny Norman Bates på gamla dar? Har morsan mumifierad i källaren och då och då hör hennes röst som säger "stick ner honom.....". 13/6 1999, klockan 18.13 Har gjort min medborgerliga plikt och röstat idag. Var in i det längsta tveksam till om jag skulle göra det eller inte eftersom jag inte riktigt satt mig in i detta. Jag har helt enkelt inte orkat bry mig speciellt mycket. Jag röstade Ja till Eu för 4 år sen, men jag kan ju inte säga att mitt Ja har motsvarat mina förväntningar. Visserligen var jag inte som många andra och trodde att allt skulle bli billigare och bättre efter 14 dar, men även så här 4 år efteråt så har jag i alla fall inte märkt några förändringar eller förbättringar alls. Vi har fortfarande låga löner och lång arbetstidi förhållande till resten av Europa, maten är svindyr och vi har fortfarande det högsta skattetrycket i världen. Det är sånt som påverkar mig - att bönderna sen får en massa bidrag skiter ju jag i. Nåja, visserligen hör väl allt ihop på något sätt, men EU har i alla fall inte påverkat min vardag särskilt mycket. Såg i min gästbok att man klagat på min hemsida.....Jo, den är inte bra. Inte alls bra och jag skulle mycket gärna vilja göra om alltsammans. Viljan finns, men inte tiden. När jag gjorde den så visste jag inte så mycket om webarbete, HTML, design etc. som jag gör idag. Jag sitter ju med i företagets "teknikråd" vad gäller Internet/Intranät och då borde man ju veta bättre - vilket jag dock som sagt gör. Jag hade skrivit en kommentar till Ullis om hennes kriterier för den "perfekte mannen" och det finns väl egentligen en hel del att skriva om detta. Jag har dock inte bestämt mig om jag ska skriva dem här eller om jag ska skicka ett mer personligt brev till henne......Egentligen handlar det nog bara om ordet "perfekt". En perfekt människa i mina ögon är någon som är ofelbar och inte har några brister. En sån människa finns inte. Om man istället säger "den rätta" så är det en annan sak. Men i detta sammanhang är det säkert samma sak. Och höga krav ska man definitivt ha, inget snack om den saken. Jag får säkert tillfälle att återkomma till denna fråga. Just nu orkar jag dock inte fördjupa mig mer i det hela. Jag ska gå och bada. I badkaret. 15/6 1999, klockan 21.35 Här hade jag egentligen tänkt att skriva "BOJKOTTA ONOFF", men så förbannad som jag var tidigare idag är jag inte nu. Köpte en video där i mitten av mars. Då hade de en kampanj som gick ut på att 700 kronor av ursprungspriset skulle sättas in på ett konto kopplat till det s.k. ONOFF-kortet, pengar som man sen skulle kunna använda till framtida köp. Detta tyckte jag var bra eftersom jag visste att jag senare också skulle köpa en stereo. Denna stereo köpte jag i mitten av maj, lämnade fram mitt kort i kassan och sa att jag hade 700 spänn på det som jag ville utnyttja. Inga problem så långt och stereon blev 700 spänn billigare. Precis som väntat. I fredags fick jag dock en räkning på 700 spänn från finansbolaget "Resurs finans", som tydligen ONOFF anlitar. Jag ringde dit igår, men de hänvisade bara till butiken. Dit ringde jag sen säkert 7-8 gånger utan att få svar. Började om idag, inga svar. Till slut svarade en som efter det att jag dragit mitt ärende hänvisade till "Resurs finans". När jag sa att de hade hänvisat till butiken blev han konfys och skulle hämta nån annan. Jag väntade i luren några minuter innan samtalet bröts. Ringde igen. Samma sak - inget svar. Ringde massor med gånger - inget svar. När jag kom hem åkte jag till butiken istället. Det visade sig att det var procent det handlade om - inte 700 procent utan 10 procent. Hade jag köpt nåt för 7000 så hade jag fått 700 i rabatt. Nu skulle min rabatt på stereon bli lite under 400 spänn och därmed var det alltså lite över 300 kvar att betala. Antingen det eller så hade jag fått betala räkningen och haft 700 till godo igen. Att kampanjen såg ut så här framgick inte alls när jag köpte min video och det verkade de också erkänna. Jag fick ny garantisedel på stereon samt 4 videoband som plåster på såren. Allmänt sett var de trevliga och tillmötesgående, men jag tycker ändå att ONOFF är ett lustigt företag - de har ingen kundtjänst, ingen sida på nätet, inga mailadresser och de svarar inte på telefon när man ringer. "Vi jobbar på det" eller nåt liknande sa de när jag påpekade detta. Annars är jag dödstrött. Har fått ett uppdrag på arbetet att göra en site åt en av fackklubbarna. Det ska bli kul och jag har "fria händer". Och nej - jag ska inte ta en kopia på min egen hemsida. Jag samlar mig faktiskt nu för att göra om hela skiten. Det blir väl min sommaraktivitet. 21/6 1999, klockan 22.05 Så där ja.....En ny dagbokssida har tagit form. Fortfarande är alla de övriga sidorna de gamla, men jag ska sätta igång med dessa också så fort jag kan. Förstasidan är även den gammal, men jag har i alla fall tagit bort det där med att en engelsk variant kommer snart....Det har stått där sen januari och det är helt enkelt inte speciellt trovärdigt längre. Dessutom orkar jag inte översätta alltsammans till engelska. Jag är relativt nöjd med hur dagbokssidan ser ut. I alla fall nu. Jag är definitivt inte den som är nöjd en längre stund. Jag hoppas bara att jag ska få de andra sidorna omgjorda innan jag börjar med något ännu nyare. Det är ett ständigt återkommande problem hos mig.....Jag kan börja med nånting som jag tycker är skitbra, bara för att halvvägs in i det hela antingen tröttna eller komma på nya fina idéer som jag försöker omsätta i praktiken. Sen håller jag på med de idéerna ett tag och sen....ja, ni förstår. Angående bankrånen och polismorden för några veckor sen sa åklagaren nåt intressant idag på radion - "vi har fortfarande inte rett ut motivet för bankrånet". Ja...vad brukar bankrånare har för motiv till att råna en bank? Fundera på det du, åklagaren.... 22/6 1999, klockan 23.00 Jag jobbar på med mina nya sidor, även om ingenting mer nytt ligger ute än. Höll just på med mina filmsidor och blev pinsamt medveten om att jag inte varit på bio sen januari. Vet egentligen inte varför jag inte har varit sen dess, men på sista tiden har jag tappat lusten till mycket.....Saker som var kul tidigare är inte riktigt lika kul längre. Men det håller dock på att förändras och ett gott tecken är mitt arbete med dessa sidor. Dagens citat hörde jag jag i morse på Rapport: "Handeln med smuggelsprit styrs av kriminella". Ja....eftersom smuggling inte är lagligt så kan det väl knappast vara andra än kriminella som styr den. Eller har jag fel? 27/6 1999, klockan 17.05 Med denna anteckning skickar jag upp mina nya filmsidor också. Men det som är ändrat från de förra sidorna är bara designen. Fortfarande är det en hel del, framför allt vad gäller videodelen, som är "under konstruktion". Men, som sagt, jag har ju sommaren på mig att fixa allting. Ska ner en vecka till Malmö, men sen blir det nog inte så mycket mer. Funderar på att åka nånstans i höst, men vet inte riktigt var. En ny resa till New York lockar inte speciellt mycket. Min polare där har visserligen flyttat in till Manhattan så man behöver inte sitta på en tunnelbana och ta sig fram och tillbaka till Queens varje gång man ska göra nåt, men det är vissa andra saker som har förändrats också. Jag får väl se vad jag gör. Midsommarhelgen är över och vad ska man säga om den? Hur många gånger har man inte sagt att en "förändring måste ske"? Den kom förvisso förra året, men i år var jag liksom tillbaka till det som jag vill förändra. Jag har tillbringat alldeles för många midsommaraftnar med föräldrarna plus min faster och farbror. Det är inget fel på någon av dem, men det känns liksom inte....rätt. Jag borde ha en egen familj att fira med, men samtidigt känner jag att jag inte är redo för det heller. Mycket fattas i mitt liv, det är mycket som jag tycker att jag aldrig upplevt och ibland tror jag faktiskt inte att jag någonsin kommer att få uppleva det. Jag fick ett mail för ett par dagar sen som har lite med ovanstående att göra. Det var från den som en gång var min "stora kärlek", hon som bor i Kanada. Efter vårt förhållande tog slut så ville jag sluta skriva till henne och vi hade ingen kontakt på ca. ett halvår. Egentligen borde det ha varit helt slut där och jag skulle helt ha lämnat henne bakom mig. Men vi började skriva till varandra igen, först ville jag inte att hon skulle nämna snubben som hade "brädat" mig alls men till slut brydde jag mig inte och sa att det var OK. Nu innan jag fick mailet för ett par dar sen hade vi också haft ett uppehåll och jag hoppades faktiskt att jag aldrig skulle få höra från henne igen - detta eftersom jag misstänker att detta förhållande påverkar mig mer än jag tidigare vågat erkänna ens för mig själv. Och i detta mail tycker jag att hon behandlar mig rent respektlöst när hon skriver om diverse romantiska utflykter som de planerar att göra i sommar. Det är också väldigt allmänt skrivet och det känns som att hon har skrivit exakt samma brev till massor av människor, vilket gör mig ännu mer upprörd - trots att det antagligen hade känts ännu värre om det var till 100% riktat till mig personligen. Man ska komma ihåg att jag var en person som hon en gång sa sig vilja dela resten av sitt liv med. Och den hon nu delar sitt liv med svor hon näst intill vid bibeln på aldrig skulle bli mer än en vän. Deras vänskap skrämde mig då och detta sa jag också flera gånger - nästan alltid med resultatet att hon blev snudd på förbannad på mig och upprepade ord för ord att det "aldrig kommer att bli mer än vänskap mellan oss". Så allt hon skriver idag om diverse resor tillsammans med någon som hon en gång kallade för ett "freak" var det en tänkt att vi, hon och jag, skulle göra. Detta känns fortfarande jävligt hårt. Jag kommer nu att helt avsluta vår kontakt. Hon kommer säkert att tycka att jag är omogen och barnslig, men det skiter jag i. Jag vill gärna vara hennes vän, men det kan bara ske under förutsättning att jag träffar någon som jag kan få samma känslor för som jag en gång hade för henne. Idag har jag inga känslor för henne, inte för den person hon är idag i alla fall. Men det betyder inte att jag vill höra om romantiska resor till Las Vegas. Jag hoppas hon spelar bort alla pengar. Jag har vunnit 60 dollar i Las Vegas en gång, förresten. Vad det nu har med saken att göra. 30/6 1999, klockan 21.00 Så var juni slut då. Halva året har gått. 6 månader kvar av detta årtusende. Det är svårt att fatta att det faktiskt är ett nytt årtusende det handlar om och inte bara ett nytt århundrade. Man är ju trots allt med om nånting som inte så där enormt många får vara med om. Undrar hur nyårsafton år 999 såg ut? Var de överhuvud taget medvetna om att det var ett nytt årtusende som de klev in i? Då sprang det väl bara omkring en massa vikingar här och de var väl fullt upptagna med att plundra och slåss. De hade i alla fall ingen "Millenium bug" att oroa sig för.... Och i morrn är det sluthandlat på Tax-free. Inte för att det stör mig så mycket. Och jag tror inte heller att så mycket kommer att förändras. Den enda förändringen blir väl att man inte kan knalla in på Tax-free affären på Arlanda om man har biljett till ett EU-land. Men vad spelar det för roll? Vart man än kommer inom EU har de ju ungefär samma priser som i Tax-free affären ändå.....Och för törstiga svenskar spelar det ju ingen roll var man handlar sitt dricka, bara det är billigare än hemma. I morron kommer det också att vara premiär för min nya förstasida här på nätet. Tyckte att det kunde vara lämpligt att lägga upp den den 1:a juli och nollställa räkneverket. Sen tänkte jag ladda hem Tele2:s gästbok också. Helst skulle jag vilja fixa en själv, men det tillåter ju inte dem. Jag kan inte göra egna CGI-script, men jag känner folk som kan. Själv skulle jag nog aldrig kunna lära mig nåt programspråk särskilt bra - det är helt enkelt för abstrakt för mig. HTML går an. Dels är det ju inget programspråk och dels kan man ju i alla fall se nån sorts logik i det hela, men att kolla på C-kod, assemblerkod, Javakod eller liknande och försöka fatta vad som står där är helt omöjligt. Däremot skulle jag vilja lära mig mer on Unix, Linux och nätverk i största allmänhet. Man måste väl kunna lite programmering där också och nåt skulle man säkert fatta. Men att bli et riktigt kunnig programmerare skulle jag nog aldrig kunna bli.
|
