UPPTONING

1. EXT. KYRKOGÅRD - DAG

CARLSSON öppnar grinden på kyrkogården. Han går in. Enbart fötterna i bild. ÅKNING längs med. Stannar på en död flickas ansikte. CARLSSON släpar henne till en grav som redan är uppgrävd. Flickan slängs ner och strax efter följer en till CARLSSON börjar skyffla igen graven.TILTNING upp mot korset som står vid graven. Korset blir animerat, dras upp mot ena kanten.

En ung kvinna kommer uppspringande för en trappa. Kvinnans namn är LENA ERIKSSON, 20-25 år, journalist och syster till LOTTA, som strök med i förra filmen. Hon är på väg in i sin lägenhet. Hon låser upp dörren och går in. NB på namnskylten när dörren stängs innifrån: "L.ERIKSSON".

LENA inne i lägenheten. Hon sparkar av sig sina ytterkläder och går in. Hon går in i köket, öppnar kylskåpet och tar nåt att dricka. NB på en tidningsartikel som hänger på en anslagstavla i köket. Artikelns författare: LENA ERIKSSON. Över artikeln har LENA själv skrivit: "Mitt första riktiga arbete!". LENA tar igen sig en stund och tar sen med sig det hon dricker in i vardagsrummet. Hela lägenheten ser "kreativ" ut. Inte stökigt, men ändå saker som visar att en kreativ person bor i lägenheten. Kameran sveper sakta över lägenheten, glider förbi en tavla på väggen där hon ramat in nåt examensbrev från nån journalistskola. Hon går fram till en telefonsvarare som hon sätter på. Sätter sig i soffan och tar en klunk ur drycken. Hon väntar spänt på att få höra det första meddelandet. Telefonsvararen piper till och ett meddelande hörs. Det är från hennes mor.

MODERN

Hej, det är mamma. Jag skulle bara ringa och höra om du hade hört något mer. Jag pratade med polisen igår, men de kan inte göra särskilt mycket nu i semestertiderna. Ring mig så fort du kan, Lena. Dom har varit borta i snart tre dar nu. Nånting måste ha hänt.

Samtalet är slut. LENA har lutat sig bakåt i soffan och slutit ögonen. Hon suckar djupt och tar ännu en klunk ur sin dryck.Telefonsvararen piper till ännu en gång. Denna gång är det en man.

RÖSTEN

Goddag Lena, min vackra journalist.Det är din chef som talar. Du är mer än väl-kommen tillbaka till arbetet imorron ochdet första jag vill att du gör är att knacka på min dörr. Jag vill prata med dig om en sak.

Lena hör meddelandet till slut. Sen reser hon sig upp och går sakta fram till en byrå. Ett foto på hennes syster står där. Hon plockar upp det och ser på det. Något sorgset, men med en bestämd min.

LENA

Ja, jag vill också prata med dig.

Hon ställer tillbaka fotografiet och försvinner ur bild. NB på LOTTA på fotot.

Ett par hissdörrar öppnas och LENA kommer ut. Hon är på sitt arbete, en tidningsredaktion. De hälsar henne välkommen tillbaka från semestern. Hon kommer fram till en dörr som är halvöppen. En namnskylt på dörren talar om att personen i rummet heter STURE BENGTSSON och är redaktionschef. LENA knackar på dörren och går in.

Hon kommer in i rummet. STURE sitter vid sitt skrivbord och talar i telefon. Han tittar upp och gör en gest åt henne att sätta sig ner. Hon sätter sig på en stol framför skrivbordet. Rummet är väldigt stökigt. Det är papper överallt. STURE avslutar sitt samtal, antecknar något på ett papper och ser sedan på LENA.

STURE

Jag får väl börja med att hälsa dig välkommen tillbaka, men jag antar att semestern kunde ha varit bättre?

LENA

Ja, den kunde i alla fall slutat på ett annat sätt.

STURE

Mmm, jag hörde det där om din syster. Vill du ha kaffe?

LENA

Ja, tack.

STURE reser sig upp och går bort mot en kaffeautomat som står på ett bord. Kaffet är redan klart.

STURE

Det här är en av de största fördelarna med att vara bas på det här stället. Egen kaffeautomat på rummet.

Detta säger han medan han fyller två koppar med kaffe. Han tar de med sig och går tillbaka till skrivbordet.

STURE

Därmed inte sagt att kaffet blir bra.

Han räcker en kopp till LENA. Hon tar emot den. STURE sätter sig ner. LENA ler svagt.

LENA

Jag litar på dig.

Hon smakar på kaffet.

LENA

Utsökt.

STURE ler svagt åt detta. Han smakar själv på kaffet och ställer sen ner koppen framför sig. Han blir allvarlig.

STURE

Hur länge har hon varit borta nu?

LENA

Dom skulle ha varit hemma för tre dar sen.

STURE

Hon var inte ensam där ute, va?

LENA

Nej. Peter, hennes kille, var också med.

STURE

Inte hört nånting?

LENA

Inte ett dugg.

STURE dricker lite kaffe.

STURE

Ja, du undrar först....

LENA avbryter honom och är mycket bestämd.

LENA

Jag vill åka ut och leta efter dom.

STURE suckar lite och smackar med munnen.

STURE

Jaså, det vill du?

LENA

Jag tycker faktiskt att det är dags att jag får göra nånting riktigt nu. Inte bara skriva små skitnotiser om en massa dumheter som folk inte bryr sig om.

STURE

Du skrev ju om.............

LENA

Något bättre än det jag har fått göra förut, men jag vill skriva om saker som folk verkligen bryr sig om.

STURE

Som att din syster har försvunnit?

LENA

Du vet mycket väl att det är fler som har försvunnit där ute.

STURE är tyst i några sekunder. Tar en klunk kaffe till och smackar lite med munnen.

STURE

Har du sett tidningen idag?

LENA

Nej, jag har inte hunnit. Hur så?

STURE tar fram en tidning ur högen med papper på skrivbordet. Han räcker den till LENA. Hon tar emot den och tittar på förvånat på sin chef.

STURE

Sidan 5.

LENA bläddrar i tidningen och slår upp sidan 5. Hennes blick fastnar på en artikel om två flickor som har försvunnit. De har varit borta i 2 dagar. Artikeln är mer som en efterlysning.

STURE

Du har en jävla intuition. Det kanske kan bli nåt av dig.

LENA tittar upp från tidningen.

LENA

Betyder det att jag kan åka?

STURE

Inte ensam. Ta Johnny med dig. Du är ju ihop med honom.

LENA skrattar till och ser lite förvånad ut.

LENA

Hur fan vet du det?

STURE

Jag sysslar också med undersökande journalistik.

LENA skrattar till och tar lite kaffe till. Hon ställer ner koppen.

LENA

Kaffet var faktiskt utsökt.

STURE

En komplimang så god som någon.

LENA gör en ansats till att resa sig upp. Hon kommer halvvägs.

STURE

Vänta. Ta den här med dig. Ni måste hålla kontakten med civilisationen på nåt sätt.

Han tar fram en mobiltelefon ur en låda. Räcker den till LENA. Hon tar emot och tittar på den.

LENA

Hur funkar en sån här?

STURE

Inte fan vet jag. Jag har aldrig använt den. Fråga Johnny.

LENA

Han är teknisk idiot.

STURE

Det reder sig säkert. Gå nu.

LENA reser sig och börjar gå mot dörren. Hon stannar halvvägs och vänder sig om.

LENA

Förresten, vad var det du ville mig?

STURE tittar upp lutar sig tillbaka i stolen.

STURE

Äh, det var några försvinnanden i skärgården som jag ville att du skulle undersöka.

LENA skrattar till, skakar på huvudet och vänder sig om och går. Hon håller upp ena armen.

LENA

Vi ses.

STURE återgår till sina papper.

En ung man sitter och plockar ihop och putsar på en kamera. Hans namn är JOHNNY JOHANSSON och är ihop med LENA. Han sitter i ett eget rum och är fotograf på tidningen. Han är lite äldre än LENA och är en lite annan karaktär, mer försiktig och försynt än LENA. LENA kommer in på hans rum. Går fram till honom, vänder på stolen och kysser honom på mun. JOHNNY blir överraskad.

LENA

Hej. Vi ska åka ut i skärgården.

JOHNNY

Va?

LENA drar sig bort mot dörren.

LENA

Hemma hos mig kl. 6. Jag berättar mer då.

LENA försvinner ut och JOHHNY sitter förvånat kvar. Han rynkar pannan, skakar lite på huvudet och återgår till sin kamera.

JOHNNY

Skärgården? Ja, varför inte?

Han skrattar till, tittar på sin kamera och "tar en bild".

NB på något som LENA sitter och skriver. JOHNNY står vid väggen med en ölburk i handen.

JOHNNY

Sa dom ingenting alls om hur dom skulle åka?

LENA

Inte mycket. Bara att dom skulle paddla i skärgården.

JOHNNY tar en klunk öl och går sedan fram till soffan och sätter sig bredvid LENA. Han suckar.

JOHNNY

Två ungdomar försvunna någonstans i värl-dens största skärgård. Fint.

LENA

Glöm inte bort att det är andra som också är borta. Och vi vet ungefär var dom har för-svunnit.

JOHNNY

Nja, bara var dom sågs senast. Dom kan ju ha fortsatt hur långt som helst innan nåt hände.

LENA

Det är möjligt, men det är i alla fall det enda vi har att gå på. Så där ja.

Hon avslutar det hon har skrivit och föser det åt sidan. Hon sträcker sig efter kartor och andra papper som ligger på bordet. Hon breder ut allting framför dem. Hon plockar upp en penna och pekar på ett ställe på kartan.

LENA

Utöver Lotta och Peter så är det en vindsur-fare och två tjejer som är borta. Vindsurfarn var sedd senast här och antogs vara på väg söderut. Alltså hit.

Hon visar på kartan. JOHHNY har lutat sig fram och följer intres-serat LENAs demonstrationer.

LENA

Dom två tjejerna hade tydligen ringt hem härifrån och skulle också söderut. Det be-tyder att dom åkte ungefär åt samma håll som vindsurfaren. De borde ha hamnat ungefär här.

Hon visar på kartan och ringar in ett litet område med pennan. JOHNNY lutar sig fram ännu mer och ser att LENA ringat in tre öar. Han rynkar pannan.

JOHNNY

Tre öar?

LENA

Enligt fastighetsregistret så ska alla dom här öarna vara obebodda och det finns heller inga uppgifter om nån ägare.

JOHNNY

Nähä.

LENA

Men jag hittade en intressant sak på biblio-teket som kanske kan va' nåt.

Hon lutar sig fram och plockar fram ett papper.

LENA

Ser du vad öarna heter?

JOHHNY tar upp kartan och granskar den närmare. Han kisar lite med ögonen för att kunna läsa den lilla texten.

JOHNNY

Det var fan vad smått det var. Ehhh, Gräsön, Gåsön, Strandvaskaren? Konstigt namn på en ö.

LENA

Det tyckte jag också. Därför blev jag konfun-derad när jag hittade den här.

Hon räcker en bok till JOHNNY med texten i slutet av "ettan". Han läser högt ur texten.

NB vatten. TILTNING upp till:

HB/TB på sjöboden utifrån vattnet.

JOHNNY läser texten till slut.

LENA

Jag tror vi i alla fall vet var vi kan börja.

KAMERA närmar sig stranden.

CARLSSON kommer gående mot huset. Öppnar dörren.

NB på dörren som öppnas.

Bara fötterna på CARLSSON syns. Han går in i rummet. På golvet ligger två ryggsäckar. Han plockar upp dem och slänger ut dem.

CARLSSON vid bordet. På en stol ligger en klocka. Det visar sig senare vara LENAs syster LOTTAs. Den ramlar ner på golvet när CARLSSON stöter till stolen. Han ser det inte. CARLSSON plockar upp fotografiet på sin son. Han ser på det och blickar ut över vattnet.

HB över sjöboden strax över vattenytan.

Sänker oss ner under vattenytan.

LENA och JOHNNY kommer i bil fram till en båtbrygga där båten de ska använda ligger. Bilen stannar och de båda kliver ur. JOHNNY går mot båten. LENA går runt bilen och öppnar bagageluckan.

JOHNNY står vid båtens instrumentpanel och ser över alla mätare och knappar. I handen har han en bok som ser ut som en manual. LENA kommer in med famnen full med packning.

LENA

Du skulle ju kunna hjälpa till lite.

JOHNNY nickar mot en kylväska. Vänder sig inte om.

JOHNNY

Jag har burit in det viktigaste.

LENA öppnar väskan. Den är full med öl och vin. Hon ler ett försiktigt leende, men säger ingenting.

JOHNNY

Medicin mot sjösjuka.

LENA går fram mot honom.

LENA

Vad gör du?

JOHNNY

Försöker lista ut hur man styr båten.

LENA

Jag trodde du kunde sånt.

JOHNNY ler svagt.

JOHNNY

Jag kan inte ett skit om båtar.

Han väntar ett par sekunder, sen slänger han manualen åt sidan.

JOHNNY

Äh, styrbord, babord, vatten runt om. Nu åker vi.

Han trycker på en knapp vid sidan och motorn går igång. Han tittar på LENA, ler och gör "tummen upp".

Båten lämnar bryggan. Motorn rusar, båten rycker till. "Vad i helvete" hörs. Båten blir "normal" och ger sig ut på havet.

JOHNNY står och styr båten. Radion är på och avlämnar musik. JOHNNY har en ölburk i handen, som han tar en klunk ur då och då. LENA kommer fram till honom. Hon plockar upp kartan som ligger bredvid JOHNNY. Hon granskar den först och ser sen frågande på JOHNNY.

LENA

Jag hoppas att du tittar på den här ibland.

JOHNNY tar en klunk öl och vänder sig mot LENA.

JOHNNY

Vilken då? Kartan? Det behövs inte. Jag är berömd för mitt lokalsinne.

LENA pekar på kartan

LENA

Det där är ett sjökort, ingen karta. Och om ditt lokalsinne är berömt så är det för att det är så dåligt.

JOHNNY

Frukta icke, min sköna. Jag vet vad jag gör.

LENA tar hans ölburk och tar en klunk själv. Visar sen kartan för honom.

LENA

Var är vi?

JOHNNY pekar på kartan utan att tveka.

JOHNNY

Där.

LENA ser var han pekat och rycker på axlarna.

LENA

Ja, ja. Jag hoppas du har rätt.

Hon sätter sig ner på en bänk eller stol. Fortfarande med kartan och ölburken i handen. Några sekunders tystnad uppstår mellan dem.

JOHNNY

Lena, har du funderat på vad du tror vi kom-mer att hitta där ute?

Han nickar ut mot vattnet och öarna däromkring. Lena suckar.

LENA

Jag vet inte. Jag vet bara att jag vill hitta Lotta.

JOHNNY harklar sig.

JOHNNY

Jag menar...Tillsammans med dom andra så är det ju fem stycken som har försvunnit. Man ska ju inte tro det värsta, men.....

JOHNNY får syn på en kanot ute på vattnet. Två ungdomar vinkar mot dem. Han avbryter det han skulle säga.

JOHNNY

Det är nån som vinkar där ute.

Han drar ner motorljudet. LENA reser sig och tittar ut. JOHNNY sackar båten.

Båten har i princip stannat och kanoten glider upp längs med den. Två ungdomar sitter i den. En kille och en tjej vid namn LASSE och EVA. LASSE sitter bak i kanoten och EVA fram. LENA och JOHNNY står vid motorbåtens reling. Kanoten stöter i båten och EVA tar emot med handen. I knät har han en karta.

EVA

Hej. Ni skulle inte kunna visa oss var vi är? Vi har nog åkt lite vilse.

JOHNNY

Ja, jag kan väl försöka.

Han lutar sig över relingen och tittar på kartan. Han orienterar sig några sekunder och pekar sedan.

JOHNNY

Jag är inte helt hundra, men vi måste vara här nånstans. Vart är ni på väg?

EVA

Vi var på väg hem, men är vi ända här borta så får vi nog övernatta nånstans och fortsätta imorron.

JOHNNY tittar upp mot solen.

JOHNNY

Det låter som en god idé. Det verkar bli mörkt snart.

LENA

Har ni varit på semester?

LASSE fnyser till lite.

LASSE

Ja, jag vet inte om jag vill kalla det semester. Det var damen här som lurade ut mig på det här.

Han nickar fram mot EVA.

EVA

Det är bara nyttigt med lite frisk luft.

LENA och JOHNNY ler lite.

LENA

Hur långt bort har ni varit?

LASSE

Äh, vi har bara åkt runt här i närheten. Tror jag, i alla fall. Vi vet ju som sagt inte riktigt var vi är.

LENA

Har ni träffat några andra här ute?

LENA har börjat bli intresserad och vill veta så mycket som möjligt. Hon har fått ett "undersökande" uttryck i ansiktet. LASSE dröjer med sitt svar. Han verkar "komma på" att de faktiskt inte har sett någon alls de senaste dagarna. Han rynkar pannan.

LASSE

Neeeej......

EVA

Jag har inte funderat så mycket på det, men nu när du frågar så....Nej, vi har faktiskt inte sett en enda här ute. Helt dött faktiskt.

LASSE skrattar till.

LASSE

Och det är just därför jag vill åka hem nu.

JOHNNY

Ni har inte hört talas om ön Strandvaskaren?

LASSE och EVA ser frågande på varandra.

LASSE

Strandvaskaren? Är det en ö? Som ska ligga här nånstans?

LENA

Ja, vi tror det.

LASSE tänker efter och tittar lite frågande på EVA. Hon rycker på axlarna.

EVA

Nej, den känner vi inte till.

LASSE

Är det dit ni är på väg?

JOHNNY tittar bort och blir lite frånvarande. Som om han inte vill erkänna att de ska dit.

JOHNNY

Mmmmm.

LASSE och EVA tittar åter igen lite frågande på varandra. LASSE tar sedan fram paddeln och sätter ner den i vattnet.

LASSE

Nej, vi ska väl ge oss av. Tack för vägvis-ningen.

JOHNNY blir "närvarande" igen.

JOHNNY

Ingen orsak. Jag hoppas att ni hittar hem.

De paddlar iväg och säjer hej då till varandra. JOHNNY vänder sig till LENA.

JOHNNY

Vad säger du om att vi också hittar nånstans att övernatta? Dan har varit lång och det blir snart mörkt.

LENA nickar och ler svagt.

LENA

Ja, Ok. Vi kan ändå inte göra mer nu.

De går iväg mot styrhytten. JOHNNY håller LENA om midjan.

LENA och JOHNNY sitter inne i båtens sovutrymme. De har just avslutat en enkel måltid på plasttallrikar. En fotogenlykta är tänd. Den ger ett romantiskt ljus. JOHNNY häller upp vin i ett plastglas LENA har i handen. Han häller upp åt sig själv och ställer bort flaskan. LENA är lite frånvarande. JOHNNY förstår att hon tänker på sin syster.

JOHNNY

Lena, vi måste i alla fall hoppas på det bästa. Annars kan vi lika gärna vända och åka hem igen.

LENA böjer ner huvudet och tar en klunk av vinet. Hon drar en djup suck. Säger ingenting.

JOHNNY

Vad hade polisen sagt till din mamma?

LENA drar en ännu djupare suck och tittar upp på honom.

LENA

Att dom inte hade några resurser för sånt här. Det var viktigare att sätta fast folk som kör båt för fort än att hitta folk som försvinner. "Det försvinner folk varje år" hade dom sagt. "Oftast för att dom vill försvinna".

JOHNNY

Och det var ingenting som dom kan ha velat?

LENA tittar upp mot honom. Hon blir lite förbannad.

LENA

Vad menar du med det?

JOHNNY gör en avväpnande gest med händerna.

JOHNNY

Ja, det är väl i alla fall en av dom saker som kan ha hänt. Jag menar, varken Lotta eller Peter hade nåt jobb att åka tillbaka till. Dom kunde ju i princip stanna här ute hela sommaren, eller åtminstone tills maten tog slut.

LENA tyglar sin plötsliga ilska och inser att det kan vara en möjlighet. Hon skakar dock svagt på huvudet.

LENA

Nej, Lotta skulle aldrig göra nåt sånt. Hon skulle veta att vi skulle bli oroliga.

Hon ler lite svagt som om hon minns något.

LENA

Och dessutom så hatar hon att campa. Det har vi fått erfara många gånger när vi har varit ute.

JOHNNY ler även han. Han för upp handen och smeker henne på kinden.

JOHNNY

Det kommer att ordna sig det här. Vi kommer att hitta dom strandsatta nånstans. Dom har tappat paddlarna eller så har kanoten sjunkit. I "värsta" fall så har dom kanske blivit så djupt förälskade i varann att dom glömt bort tiden.

LENA ler och skrattar till. Hon tvekar dock något.

LENA

Jag hoppas du har rätt.

JOHNNY höjer sitt glas. De skålar.

HB på båten.

LASSE sitter utanför ett tält och studerar kartan. Han ropar på EVA.

LASSE

Eva! Det finns en ö som heter Strandvaskaren. Och den ligger inte långt härifrån heller.

EVA kommer fram till honom.

EVA

Du menar väl inte att vi ska åka dit?

LASSE tittar upp på EVA.

LASSE

Vi kan ta det på hemvägen. Jag skulle bara vilja se vad som kan finnas där som inte finns på nån annan ö.

EVA suckar.

EVA

Ja, ja. Bara det inte tar alltför lång tid.

Hon försvinner bort och LASSE återgår till kartan.

Diverse bilder på spöklika scenerier i natten.

ÖVERTONINGAR mellan dessa.

HB PÅ SJÖBODEN.

Det lyser i stugans enda fönster. Bubblor i vattnet utanför.

CARLSSON ligger över bordet därinne. Full. Dörren öppnas. Någon kommer in i rummet. Vi ser inte vem det är, bara att dörren öppnas. CARLSSON tittar sömndrucket upp, suckar och lägger ner huvudet igen.

JOHNNY och LENA packar in det de använt över natten i båten. De ger sig åter igen iväg ut på havet.

JOHNNY står vid båtens ratt och styr. Han dricker ännu en öl. LENA kommer in med kartan i handen. Hon tittar ut genom fönstret som om hon spanar efter nåt. Hon tittar på kartan igen.

LENA

Det kan inte vara långt kvar nu.

JOHNNY

Nej. In i det okända.

LENA fortsätter att spana ut mot havet.

JOHNNY

Sätt på radion.

LENA böjer sig ner, knäpper på den och går sen bort till båtens andra sida och tittar. Radion har nyheter. En nyhet avslutas för att följas av nästa.

RADIORÖSTEN

Polisen har nu inlett spaningar efter de hittills 5 personer som har rapporterats saknade i och kring Stockholms Skärgård. Enligt polisen själva är temporära försvinnanden av just den här typen vanliga på sommaren, men har efter påtryckningar från anhöriga och citat: "den allmänna opinionen" beslutat sig för att inleda spaningar. Man är dock säker på att person-erna kommer tillrätta inom några dagar.

LENA och JOHNNY har naturligtvis lyssnat intresserat på detta. Så intresserat att de inte sett att dom närmat sig ön "Strandvaskaren" och sjöboden. När meddelandet är slut, tittar de på varandra. LENA suckar och skakar svagt på huvudet. JOHNNY återgår till att styra båten. Ser då sjöboden. Han vänder sig mot LENA.

JOHNNY

Lena.

Hon vänder sig sakta mot honom.

LENA

Va?

JOHNNY nickar in mot land och mot sjöboden.

JOHNNY

Jag tror vi är framme.

TB/HB på sjöboden från båten.

"ÅKNING".

JOHNNY pekar mot en klippa lite längre bort.

JOHNNY

Vi lägger till runt klippan där borta.

Båten närmar sig en kort sandstrand. LENA hoppar av med ett rep i handen. Hon surrar båten vid ett träd. fast båten nånstans. JOHNNY kommer efter.

De närmar sig sjöboden. LENA går först och går närmare dörren.

LENA

Då ska vi se vad som kan finnas här.

JOHNNY är lite osäker om de bara ska gå in.

JOHNNY

Borde vi inte se om vi hittar någon först?

LENA bryr sig inte om detta. Hon tar tag i handtaget. Dörren är dock trög. Hon vänder sig mot JOHNNY.

LENA

Varför det? Ön är ju obebodd.

Med ett kraftigt ryck lyckas hon få upp dörren. Hon blir mycket överraskad när hon ser bodens interiör. Det finns möbler och det är mycket välstädat.

LENA

Trodde jag....

Hon går sakta in och JOHNNY följer efter. Han överraskas också av sjöbodens innanmäte.

JOHNNY

En högst ovanlig obebodd stuga.

LENA är längst inne i stugan. Ser sig omkring.

LENA

Det ser inte ut som nån bor här direkt. Mer som en....

Hon letar efter det rätta ordet. JOHNNY fyller i.

JOHNNY

Gäststuga?

LENA ser på honom.

LENA

Precis. Det ser ut som en gäststuga.

JOHNNY fortsätter in i rummet.

Över en kulle kommer CARLSSON gående tillsammans med LASSE och EVA. CARLSSON håller på att berätta lite om ön. Någon av ungdomarna har just frågat om öns namn, "Strandvaskaren". LASSE och EVA bär båda på varsin ryggsäck.

CARLSSON

Varför ön heter Strandvaskaren? Det är en lång historia. Vi kan väl.....

De har just kommit över kullen. CARLSSON slutar berätta och stannar när han får se att dörren till sjöboden är öppen. LASSE och EVA blir först förvånade när CARLSSON stannar. Sen ser även de att dörren är öppen. Efter några sekunder börjar CARLSSON gå igen och de två ungdomarna följer efter.

LENA står och granskar en målning på väggen. Hon lämnar den och ser istället på fotografiet på CARLSSONs son son står på bordet. Hon plockar upp det och granskar det närmare. JOHNNY går fram till ett fönster och tittar ut. Han ser CARLSSON och ungdomarna närma sig stugan. Han vänder sig till LENA.

JOHNNY

Det kommer nån.

LENA ställer ner fotografiet och går fram till fönstret och tittar ut.

JOHNNY

Är inte det där dom vi pratade med igår?

LENA

Jo, det ser så ut. Kom, vi går ut.

De lämnar fönstret och går ut för att möta besökarna.

De kommer ut från sjöboden. CARLLSON, LASSE och EVA är nästan framme vid boden. LENA och JOHNNY går fram mot dem. CARLSSON uppträder lite nervöst. Han tycker inte om att ha så många personer på ön. När han kommer fram är han lite ilsken.

CARLSSON

Vilka är ni? Vad gör ni här?

JOHNNY börjar svara utan att riktigt veta vad han ska säga.

JOHNNY

Ja, vi....

Han sneglar lite på LENA.

LENA

Vi fick lite problem med båten, så vi la till här för att se vad det kunde vara.

LENA pekar eller nickar mot stället där de la till. CARLSSON verkar dock inte bry sig om detta.

CARLSSON

Vad gjorde ni i sjöboden?

LENA

Bara ren nyfikenhet. Hoppas det inte gjorde nåt.

CARLSSON säger ingenting. Får dock ett bistert uttryck i ansiktet. Han går förbi dem och in i sjöboden. Han är misstänksam och tror att de kanske har stulit eller hittat något.

CARLSSON kommer in i sjöboden. Han stannar dock bara strax innanför dörren och ser sig omkring. Konstaterar att allt är som förut. Speciellt att fotografiet står kvar. Han går ut igen.

CARLSSON kommer ut igen till de väntande besökarna. Han suckar svagt och ser fortfarande misstänksamt på LENA och JOHNNY. Men detta släpper och han går fram för att hälsa.

CARLSSON

Ja, jag får väl presentera mig för er också. Carlsson var namnet. Skeppmäklare Carls-son. I alla fall så var jag det en gång.

Han tar dem båda i hand och även JOHNNY och LENA presenterar sig. CARLSSON tittar på LASSE och EVA.

CARLSSON

Ungdomarna här har jag själv nyss träffat och har också glömt deras namn. Dom hade åkt vilse.

JOHNNY skrattar till.

JOHNNY

Jaså? Min vägvisning var så urusel.

LASSE och EVA skrattar till och ska just till att säga nåt. CARLSSON blir återigen lite misstänksam.

CARLSSON

Har ni träffats förut?

JOHNNY

Ja, dom stoppade oss igår och frågade om vägen. Tydligen utan resultat.

LASSE

Ingen fara. Det är bara vårt lokalsinne som är dåligt.

LASSE har blivit lite intresserad av vad JOHNNY och LENA egentligen har på ön att göra.

CARLSSON

Nej, det börjar bli sent. Jag tror att jag ska börja dra mig hemåt.

LENAs nyfikenhet över denna man har väckts. Speciellt när ingen ska bo på ön.

LENA

Vänta. Bor ni här på ön?

CARLSSON

Ja, visst.

LENA

Ensam?

CARLSSON

Ensam? Nej, du. En gammal man som jag är aldrig ensam. Mina minnen håller mig sällskap.

Han gör sig redo att börja gå.

JOHNNY

Får ni aldrig besök?

CARLSSON vänder sig mot honom.

CARLSSON

Jo, visst. Det händer. Men dom stannar ald-rig särskilt länge.

Han drar en djup suck.

CARLSSON

Nej, nu får ni ursäkta mig. Jag har mycket att göra.

Han börjar gå bortåt, men stannar efter nån meter. Vänder sig om igen.

CARLSSON

Jo, förresten. Om ni kan, så försök att kom-ma härifrån innan det blir mörkt. Jag har redan lovat de här två ungdomarna att sova över i sjöboden.

LENA

Med er tillåtelse så skulle vi nog också vilja sova över här. Vi har tält.

CARLSSON vänder huvudet mot havet en stund. Tittar sedan på dem igen.

CARLSSON

Som ni vill, men ni borde ändå ge er av.

Innan någon hunnit säja något har han vänt om och gått. Kvar står de båda paren, undrande. JOHNNY tar en djup suck.

JOHNNY

Jaha.

Han vänder sig till LENA och ser frågande på henne.

JOHNNY

Obebodd?

LENA ser på honom. Svaga ringsignaler hörs. Det är telefonen som ringer på båten. LENA rycker till.

LENA

Det måste vara Sture.

Hon börjar springa till båten.

NB på telefonen som ringer. LENA kommer fram. Andfådd. Tar upp telefonen.

LENA

Hallå.

STURE

Jaha. Andfådd. Ni gör väl i alla fall nån nytta där ute? Inte bara roar er?

LENA skrattar till.

LENA

Jo, visst gör vi nytta. Jag skulle faktiskt just slå en signal till dig.

STURE

Jaså? Har ni hittat nåt?

LENA

Nja, vi vet väl inte riktigt. Men nåt konstigt är det i alla fall.

STURE

Låt höra.

CARLSSON kommer in i sin stuga. Den är mycket spartanskt möblerad och ganska nersliten. Han slänger igen dörren efter sig. Är ganska ilsken. Han går fram till ett skåp och plockar ut en flaska sprit. Sätter sig vid bordet och tar en stor klunk.

CARLSSON

Det måste bli ett slut på det här. Vi kan inte hålla på så här längre.

Han tittar ut genom fönstret.

LENA kommer in i sjöboden. De andra har satt sig vid bordet för att prata lite. JOHNNY vänder sig mot henne.

JOHNNY

Vad ville han?

LENA sneglar lite försiktigt på EVA och LASSE. Hon är inte säker på hur mycket hon bör berätta för dem. LENA sätter sig vid bordet.

LENA

Inget särskilt. Han ville bara veta hur det går. Jag bad honom ta reda på så mycket som möjligt om ön och om han kunde hitta nåt om gubben.

LASSE ska just till att fråga nåt, men LENA frågar istället dem.

LENA

Så hur kom ni hit då? Skulle inte ni tillbaka till fastlandet?

LASSE

Jo, men det blev inte så.

JOHNNY

Det finns tydligen en gammal kyrkogård där uppe nånstans.

LENA

Jaså?

EVA

Ja, för drunknade sjömän. Vi stötte på Carls-son där uppe. Ett ganska ruskigt ställe.

LASSE

Fegis.

EVA

Du sa själv att du tyckte det kändes otrevligt att vara där.

LASSE

Ja, ja.

LENA tittar på JOHNNY.

LENA

Vad säger du, Johnny? Ska vi gå och kolla?

JOHNNY

Nu? Blir det inte mörkt snart?

LENA reser sig och börjar gå mot dörren.

LENA

Inte än. Kom nu.

JOHNNY reser sig upp, suckar.

JOHNNY

Ja, Ok då.

LENA tittar på LASSE.

LENA

Var det bara förbi kullen här borta?

LASSE

Rakt över kullen och sen bara rakt fram. Det finns en stig där.

De börjar gå mot dörren. LASSE hindrar dem.

LASSE

Vänta!

De vänder sig om.

LASSE

Ni är inte här på semester, va? Det verkar som ni letar efter nåt.

LENA och JOHNNY sneglar på varandra.

LENA

Vi tar det sen.

De vänder sig om och går ut.

LENA och JOHNNY vandrar fram på en stig mot kyrkogården. JOHNNY har en kamera hängande runt halsen.

LENA

Sa dom nånting om varför dom kom hit?

JOHNNY

Du tror inte på att dom åkt vilse?

LENA

Knappast. Det här är ju helt fel håll om man ska till fastlandet. Vi borde inte sagt att vi skulle hit.

JOHNNY sneglar på henne.

JOHNNY

Du menar att jag inte skulle ha frågat om ön?

LENA

Jag menar bara att dom inte borde ha kommit hit. Men det är klart, att du var korkad nog att fråga om det här stället har väl en viss betydelse.

Hon sneglar på JOHNNY och ler svagt. JOHNNY säger ingenting. De fortsätter att gå framåt.

De kommer gående på stigen och närmar sig kyrkogården. De saktar farten och begrundar gravplatsen framför dem. De säger ingenting. LENA går först och kommer fram till grinden. Hon öppnar den med ett ljudligt gnissel. JOHNNY går strax bakom och tittar sig omkring. Han tittar upp mot skeppsklockan som står bredvid ingången.

JOHNNY

Lena.

LENA vänder sig om. Hon har precis kommit innanför grinden.

JOHNNY

Dom sa nånting om att dom hörde en klocka ringa. Det måste ha varit den här.

Han nickar upp mot klockstapeln. LENA ser på den, men säger inget. Ser bara lite fundersam ut. LENA fortsätter att gå in på grav-platsen. JOHNNY ser åter igen på klockan och går sen fram emot den och drar i snöret. En ljudlig klockklang sprider sig över ön. LENA vänder sig om mot JOHNNY.

CARLSSON står och hugger ved utanför sin stuga. Han hör klock-klangen. Han avslutar hastigt sitt huggande och ger sig av in i skogen och mot kyrkogården. Yxan slänger han på en bänk vid husväggen.

LASSE och EVA håller på att packa upp sina ryggsäckar när de hör klockklangen. EVA tittar upp och sen på LASSE.

Sjöboden från vattnet.

Vattnet börjar bubbla kraftigt. Precis som någonting "vaknar".

Skrämmande MUSIK.

KAMERA strax ovanför vattenytan. Börjar sakta närma sig land.

JOHNNY står kvar vid klockstapeln. Han rycker försynt på axlarna. Går sen in på kyrkogården. LENA går före honom. De går runt och tittar på alla gravar. Ingen säger någonting. JOHNNY tar några bilder på gravarna och korsen. De flesta gravarna ser väldigt gamla ut, men en grav skiljer sig dock mycket från de andra. Den är mycket välvårdat och det finns även blommor på den. JOHNNY kommer fram till den och stannar.

JOHNNY rynkar pannan, tar en bild av graven och fortsätter.

LASSE ligger på sängen i sjöboden. Dörren öppnas och EVA tittar in.

EVA

Jag tänkte ta ett dopp. Följer du med?

LASSE

Nej, jag orkar inte. Jag Måste vila.

EVA

Slöfock. Då går jag själv.

Hon försvinner ut.

Eva går ner till vattnet. Hon klär av sig och slänger sig sen ner i vattnet.

LENA sitter ner vid en grav och rör lite i sanden framför den. Hon vänder sig till JOHNNY.

LENA

Johnny, kom hit ett tag.

JOHNNY vänder sig om och närmar sig henne. LENA reser sig upp och pekar ut över gravarna.

LENA

Om du jämför dom här gravarna med dom där borta. Ser inte dom här nyare ut?

JOHNNY tittar på de nya och vänder sig sen om och pekar på den välvårdade graven.

JOHNNY

Inte om man jämför med den där borta. Den ser ju nästan ny ut.

LENA tittar bort mot den och börjar gå mot den. JOHNNY följer efter. LENA stannar framför graven och tittar förvånat på den. Hon läser namnet på graven högt och rynkar pannan. Hon börjar säga något till JOHNNY, men blir avbruten av CARLSSONs röst bakom dem. Grinden har stått öppen, så de har inte hört att han har kommit dit. CARLSSON är ganska arg.

CARLSSON

Jag tycker ni ska ge er av härifrån nu.

LENA och JOHNNY vänder sig hastigt om.

CARLSSON

Det här är inget lämpligt ställe för snokande ungdomar.

JOHNNY

Vi snokar inte. Vi bara ser oss omkring.

LENA

Bland annat så funderar vi över dom här grav-arna. Varför dom ser så nya ut.

CARLSSON blir påtagligt nervös över detta uttalande från LENA. Han vill att dom ska lämna stället omedelbart. Han tyglar dock nervositeten och återgår till ilskan.

CARLSSON

Alla gravar på denna plats tillhör döda okända sjömän. Ni skändar deras själar genom att snoka här. Jag vill att ni försvinner från ön nu och aldrig kommer igen.

LENA

Jag tror faktiskt att vi har lika stor rätt att vara här som ni.

Just då hörs ett kraftigt, skrämmande ljud från havet. CARLSSON vänder sig mot det.

CARLSSON

Lyd mitt råd. Ge er av härifrån så fort ni kan.

Han vänder sig om och börjar gå. LENA ropar efter honom.

LENA

Varför då, Carlsson?

CARLSSON lyssnar inte. Han bara fortsätter att gå. LENA ska till att ropa igen, men ångrar sig. Hon tar bara en djup suck. De tittar på varandra.

EVA är på väg in till stranden igen. Hon har en bit kvar att simma.

Någonting rör på sig längre ut och börjar simma mot EVA.

EVA märker ingenting. När hon till slut kommer upp ur vattnet så är det som simmade efter henne bara några centimeter ifrån att ta tag i henne. Samma ljud som förut hörs. Denna gång mycket högre och kraftigare än förut. EVA tittar bakåt och går hastigt sen tillbaka till sjöboden.

CARLSSON är på väg till sin stuga när ljudet hörs igen. Han stannar och lyssnar nån sekund. Fortsätter sen med mer "bestämda" steg mot sin stuga. Ökar också takten.

TB/HB på sjöboden. Det har gått ett par timmar och är således något mörkare ute. Dock fortfarande dagsljus.

Alla sitter runt bordet i sjöboden. LENA och JOHNNY har berättat lite om varför de är där. JOHNNY håller just på att servera lite vin i plastmuggar. En lykta står på bordet och där finns också fotot på CARLSSONs son och LENAs mobiltelefon. JOHNNY häller upp vin till EVA.

LASSE

Så nåt fel på båten har ni inte?

JOHNNY skrattar till lite.

JOHNNY

Inte vad jag vet.

Han tittar på LENA.

JOHNNY

Det var väl bara en liten vit lögn, antar jag.

EVA

Hur många var det som hade försvunnit, sa ni?

LENA

Än så länge 5 stycken. Och på något sätt är Carlsson inblandad. Det är jag säker på.

JOHNNY tittar på fotografiet. Han tar upp det.

JOHNNY

Jag undrar vem det här är.

Ingen säger nånting eller har några förslag.

JOHNNY

Jag tycker han är lik gubben på nåt sätt.

Han ställer ner fotot igen.

LASSE

Det kanske är han.

EVA skrattar till lite.

EVA

I mycket unga dar i så fall.

LENA

Kanske nån son?

Carlsson sitter vid sitt bord i stugan. Även han tittar på ett foto av sin son. På bordet framför honom ligger ett hagelgevär. Han tar ett par klunkar ur en flaska sprit. Han ser bara på fotot. Till slut tar han flaskan och stoppar den i rockfickan, tar upp hagel-bössan, reser sig och börjar gå mot dörren. Då hörs ljudet från havet igen. Starkare denna gång. CARLSSON stannar och tittar ut över havet. Står där nån sekund innan han fortsätter ut.

De två paren hör även de ljudet. Här är det ännu strakare. Alla tittar ut genom fönstret och ser ut mot vattnet.

LASSE

Vad i helvete är det för ljud?

Ljudet dör sakta ut. De lyssnar. Precis när tystnaden kommit till-baka ringer telefonen. Alla hoppar till. Det ringer en gång till innan LENA lugnat sig. Hon svarar. Det är naturligtvis STURE som ringer.

LENA

Hallå. Har du hittat nåt?

STURE

Hur visste du att det var jag?

LENA gör en grimas.

LENA

Ha, ha.

STURE

Hur har ni det där på ön?

LENA

Ja, bortsett från den skumme och halvsenile gubben Carlsson som påstår sig bo här så har vi nu också stött på en gammal kyrkogård, som inte verkar vara alltför gammal. Som krona på verket så är det också nån eller något som roar sig med att vråla lite då och då.

STURE

Roligt med semester i skärgårn, va?

LENA

Nu slutar vi skämta. Har du hittat nåt?

STURE tar en djup suck.

STURE

Alltid rakt på sak. Såna kvinnor tycker jag om. Jo, någon skeppsmäklare Carlsson hittade jag inte. Mängder av Carlsson naturligtvis, men ingen skeppsmäklare. Och din information om att han var mellan 90 och döden gav inte heller nåt resultat. Och det ska inte heller bo någon därute där ni är.

LENA

Men det sa jag ju. Det hade du inte behövt kolla.

STURE

Man ska alltid dubbelkolla allting. Även saker man får av vackra kvinnor.

LENA ler lite svagt.

LENA

OK. Fortsätt.

STURE

Eh, var var jag nånstans? Jo, just det. Ingen skeppsmäklare hittade jag som sagt, men dock en sjökapten Carlsson hittade jag i arkivet. En sjökapten som för 20 år sen blev anklagad för att ha dränkt sin son, en viss Erik Carlsson. Han....

LENA avbryter honom.

LENA

Anklagad? Han blev aldrig fälld?

STURE

Jag skulle just komma till det. Du får inte vara så ivrig. Nej, han blev inte fälld. Frikänd på grund av brist på bevis. Detta faktum är ju dock inte särskilt märkvärdigt. Det skumma i det hela är att ingen har sett honom sen sista dan i rättegången. Han vandrade ut som en fri man och sen dess finns det inga uppgifter alls om honom. Man tror att han efter rättegången gick och dränkte sig, men det är bara spekulationer.

LENA

Varför skulle han göra det om han nu blev frikänd?

STURE

Dom stog tydligen väldigt nära varann, han och sonen. Han kanske inte klarade av sorgen, vad vet jag.

En kort paus uppstår. LENA tänker efter.

LENA

Vad sa du att sonen hette?

STURE

Eh, Erik Carlsson hette han.

LENA tänker efter en stund och ser undrande ut.

LENA

Jaha. Vad det allt?

STURE

Allt? Vad tror du om mig? Du har inte ens hört hälften än, flicka lilla.

LENA

Jag är idel öra.

STURE

Det hoppas jag. Om sjökapten Carlsson har jag visserligen inte så mycket mer att berätta om, men jag kollade upp ön som du sa ni befinner er på. Den här...

Han kommer inte på namnet på ön.

LENA

Strandvaskaren.

STURE

Just det. Strandvaskaren, ja. Just ordet "Strandvaskare" härrör tydligen från nån gam-mal legend från 1700-talet. Och enligt den här legenden så ska tydligen en "Strandvaskare" vara nåt sorts spöke, nån ond ande som inte får vila i vigd jord och ska också fungera som nån sorts väktare över en gravplats för okända drunknade sjömän. Nån sorts "den okända sjömannens grav", antar jag. Han ska beskydda deras själar eller nåt sånt mystiskt. Och det helt enkelt genom att ta livet av alla som kommer för nära. Lyssnar du?

LENA

Ja, ja. Fortsätt.

STURE

Jag trodde du hade somnat.

LENA

Ingen risk.

STURE

Bra. För nu börjar det nämligen bli allvarligt. Du ska inte tro att vem som helst kan bli ett sånt här spöke efter sin död. Nej, en "Strand-vaskare" är nämligen en person som i jordelivet har blivit mördad av sin far. Och hans död måste också ha något med vatten att göra. Och då kan i alla fall inte jag komma på så många andra sätt att dö på än att bli dränkt. Förstår du vad jag menar?

LENA tvekar i ett par sekunder. Funderar på något.

LENA

Jag tror det.

STURE

Det finns också bara ett sätt att få slut på den här legenden. Fadern måste dö innan sonen, och dö en mycket våldsam död.

LENA lyssnar mycket noga på detta och har fått ett oroligt och lite förskräckt uttryck i ansiktet. Hon avbryter STURE med ett citat.

LENA

"Strandvaskare kallar vidskepligt folk de vålnader av döda som inte får vila i vigd jord".

STURE tystnar i luren.

STURE

Det är precis vad som står här. Var fick du tag på det?

LENA

Jag hittade det i en bok på biblioteket. Sture, det finns en sån kyrkogård här. Jag nämnde det förut.

STURE

En kyrkogård med okända sjömän?

LENA

Ja.

STURE

Jag hittade faktiskt en bild på en kyrkogård i samband med den här artikeln.

LENA

Hur ser den ut?

STURE suckar och ser på bilden.

STURE

Ja, som en ganska vanlig kyrkogård, antar jag. Det finns en grind och bredvid står nån sorts....klockstapel, eller nåt sånt. Sen.....

LENA avbryter honom igen.

LENA

Hur många gravar ser du på bilden?

STURE

Va?

LENA frågar igen, mer upphetsat denna gång.

LENA

Hur många gravar ser du?

STURE tar upp fotot och räknar.

STURE

Eh, en...två...5 stycken efter vad jag kan se.

LENA vänder sig om på stolen så att hon kan se in i sjöbodens ena hörn.

LENA

Det är över 10 stycken nu

Det blir tyst i andra änden av luren. Samtidigt ser LENA nånting som glimmar inne i hörnet. Hon rynkar pannan och böjer sig fram för att plocka upp det.

STURE
(Tveksamt)

10 gravar? Vad menar du?

LENA är på väg upp med föremålet i handen. Det är en klocka. Den klocka som ramlade ner när CARLSSON städade sjöboden. Alltså LOTTAs. Hon tittar fundersamt, undrande på den.

LENA

Vad jag menar är......

Hon ser vems klockan är.

LENA

Satan.....

STURE undrar vad som händer.

STURE

Vad är det?

LENA andas djupt och är lite skärrad.

LENA

Jag ringer dig sen, Sture. Jag har just hittat Lottas klocka.

Hon lägger hastigt på luren. STUREs röst hörs i andra änden. LENA reser sig upp och går mot dörren. De andra har intresserat lyssnat på hela dialogen. De tittar förvånat på henne när hon reser sig. JOHNNY kommer upp först och följer efter henne. De andra kommer även de efter.

JOHNNY

Lena, vänta!

Dörren till sjöboden öppnas och LENA kommer ut. Efter henne kommer JOHNNY.

JOHNNY

Lena, vänta!

Han lyckas få tag på henne. LASSE och EVA kommer även de ut från stugan. LENA har fortfarande LOTTAs klocka i handen.

JOHNNY

Var är du på väg?

LENA

Nu ska gubben fanimej få förklara en del saker. Speciellt hur det kan komma sig att den här låg där inne.

Hon fortsätter med raska steg upp mot kullen. LASSE vänder sig till EVA.

LASSE

Kom. Vi hänger på.

CARLSSON sitter vid sin sons grav. Han dricker upp det sista ur sin flaska. Hagelbössan ligger vid sidan. Han plockar upp den och reser sig bestämt upp. Han riktar hagelbössan mot graven och skjuter. Han ska skjuta igen, men från bössan kommer det bara ett klick. Han rotar igenom sina fickor, men har inga fler patroner. Han vänder sig om och börjar gå tillbaka till sin stuga.

De fyra kommer till ett ställe där stigen delar sig. LENA som går först stannar för att orientera sig. Hon pekar åt ett håll.

LENA

Det måste vara ditåt. Åt andra hållet låg kyrkogården.

De fortsätter bort på stigen LENA visat.

De fyra närmar sig stugan. LENA går med bestämda steg mot den. Hon stannar vid dörren och bankar på.

LENA

Carlsson! Öppna!

Hon upprepar detta en gång. Sen känner hon på handtaget. Dörren är öppen. De går alla in med LENA i spetsen.

De kommer in i stugan och vandrar runt en stund. Det står en del porträtt på CARLSSONs son här och var. JOHNNY tar upp ett.

JOHNNY

Samma snubbe som i sjöboden.

LENA

Det är hans son.

JOHNNY vänder sig mot henne.

JOHNNY

Hur vet du det?

LENA

Sture sa det.

JOHNNY nöjer sig med detta lite kryptiska svar och ställer ner por-trättet. LENA öppnar en byrålåda och rotar igenom lite skräp. Längst ner i lådan hittar hon en gammal artikel. Den handlar om rättegången som STURE hade snackat om. LENA bara skummar igenom den och vänder sig till JOHNNY.

LENA

Johnny, kom hit.

JOHNNY kommer fram till henne. Hon ger honom papperslappen. Han tar emot den och tittar på den. LENA pekar på ett foto av sonen.

LENA

Det där är Carlssons son och Carlsson har mördat honom.

JOHNNY tittar upp mot henne.

JOHNNY

Va?

LASSE och EVA börjar känna sig besvärade. De har bara försiktigt gått runt och tittat sig omkring. De vill helst komma därifrån. LASSE hostar till. LENA och JOHNNY vänder sig mot dem.

LASSE

Jag tror vi sticker ner till stugan igen. Vi har en del grejer att göra.

JOHNNY återgår till artikeln.

JOHNNY

Ja, OK. Vi kommer snart.

LASSE och EVA försvinner ut.

LASSE och EVA kommer ut. LASSE går först, vänder sig till EVA.

LASSE

Nu sticker vi härifrån.

EVA säger ingenting. Följer bara efter LASSE.

Lite längre bort står någon och bevakar dem. Följer dem med blicken.

JOHNNY tar en bild inne i huset. LENA tittar fortfarande i lådorna. Hon hittar ett block och en penna. Tar dem plus lite annat och sätter sig vid bordet. JOHNNY märker först detta när hon satt sig för att skriva.

JOHNNY

Vad fan gör du?

LENA

Jag måste göra några anteckningar.

JOHNNY

För helvete, vi måste ge oss av härifrån. Gubben kan ju komma tillbaka när som helst.

LENA

Bara bra i så fall. Det är ju honom jag vill prata med.

JOHNNY

Ta med dig skiten i stället. Gubben lär ju inte märka nåt.

LENA lyssnar dock inte. Hon fortsätter att skriva. JOHNNY suckar.

LASSE och EVA kommer fram till sjöboden. LASSE går rakt in i den och hämtar ut ryggsäckarna.

LASSE

Var tror du de kan ha lagt till med båten?

EVA

Vet inte, men det kan väl inte vara särskilt långt bort. Hur så?

LASSE tar på sig sin ryggsäck och ler svagt mot EVA.

LASSE

Varför skulle vi paddla hem, när vi kan åka båt?

EVA blir tveksam och tittar förvånat och lite ilsket på honom.

EVA

Menar du att vi ska ta båten?

LASSE

Ja, visst. Dom andra kan roa sig med att paddla hem. Det har jag fått nog av. Ta på dig ryggsäcken nu.

Han börjar gå bortåt. EVA är mer tveksam. Hon ser honom försvinna mer och mer. Till slut tar hon upp ryggsäcken och börjar halvspringa efter honom.

EVA

Lasse! Vänta!

LASSE går på en stig. EVA kommer lite efter. De närmar sig båten. LASSE går beslutsamt fram till den. Struntar fullkomligt i faktumet att han vill ta båten. Han kastar upp sin ryggsäck i den. EVA har stannat bakom honom. LASSE vänder sig om mot henne.

LASSE

Vad står du där för? Kom nu.

EVA står kvar.

EVA

Jag följer inte med. Vi kan inte sno deras båt.

LASSE

Varför skulle vi inte kunna det? Tycker du att det är så jävla roligt att paddla kanot?

EVA

Nej, men det är i alla fall det jag tänker göra. Du kan ta båten själv.

EVA börjar gå bortåt. LASSE står förvånad kvar vid båten.

LASSE

Eva, var inte dum nu. Du orkar aldrig paddla hem ensam.

EVA lyssnar inte. Hon fortsätter bortåt. LASSE står kvar ett par sekunder, gör en ilsken grimas och svär till.

LASSE

Jävla fruntimmer.

Han rycker till sig sin ryggsäck och följer ilsket efter henne.

Det har börjat mörkna och kvar sitter LENA vid CARLSSONs bord. Hon slutar skriva och suckar.

LENA

Det här räcker inte. Vi behöver mer bevis.

JOHNNY ser lite frågande ut.

JOHNNY

Bevis? Vad då för bevis?

LENA lyssnar inte. Hon ser sig bara omkring i rummet. Hennes blick fastnar på en spade som står i rummets ena hörn. Hon nickar mot den. JOHNNY vänder huvudet ditåt och ser vad hon nickar mot. Först förstår han inte vad hon menar, men sedan går det upp för honom. Han drar en djup suck. Han slår sig hastigt ner vid bordet. Är ganska upprörd.

JOHNNY

För helvete, Lena! Vad är det vi håller på med?

LENA är lika upprörd.

LENA

Jag måste göra det här! Fattar du inte det?

JOHNNY

Göra vaddå? Gräva upp gravar? Du har ju för fan blivit knäpp! Det kan ju finnas 1000 olika förklaringar på den där artikeln och det som Sture sa.

LENA

Jaså? Nämn en.

JOHNNY

Ja, vad fa....

Han avbryter sig och vänder bort huvudet. En kort tystnad uppstår. Han kommer sakta på att hon kan ha rätt. Han tittar på henne och fattar hennes händer. Han drar en djup suck.

JOHNNY

Lena, är du medveten om vad vi kan hitta om vi gräver upp en grav?

LENA stirrar ner i bordet, sväljer och tittar ut genom fönstret. Tittar åter på honom.

LENA

Jag tror det....

JOHNNY drar en djup suck, släpper hennes hand och sneglar sen ut genom fönstret. Ser CARLSSON som närmar sig stugan.

JOHNNY

Helvete.

LENA

Vad är det?

JOHNNY

Carlsson är på väg hit.

LENA

Så bra. Då kan han få förklara en del saker.

JOHNNY

Jag tror inte det. Han har ett hagelgevär med sig. Kom nu.

Han reser sig upp och tar LENA i handen. Hon lutar sig först ut för att se CARLSSON komma. Hon inser också att de bör sticka. Hon följer efter. Kommer dock på spaden.

LENA

Vänta! Spaden.

Hon springer fram och hämtar den. De försvinner sedan ut.

LENA och JOHNNY kommer ut ur stugan. De smyger sig runt hörnet så att CARLSSON inte ser dem. De springer in i skogen. CARLSSON kommer fram till dörren och rycker upp den.

CARLSSON kommer in i sin stuga. Han går fram till en byrålåda och tar fram en ask patroner. Laddar geväret och stoppar resten i fickan. Han kastar ett öga mot hörnet där spaden stod. Ser att den är borta. Han vänder sig hastigt om och försvinner ut.

LASSE och EVA går på en stig längs stranden. De närmar sig kanoten.

LASSE är ilsken och går före EVA.

LASSE

Skynda dig på! Vi har inte hela jävla dan på oss.

Någon/något står och bevakar dem.

De kommer fram till kanoten. LASSE slänger ilsket ner sin ryggsäck i den. EVA tar av sig sin ryggsäck. Stämningen mellan de båda är ganska otrevlig.

EVA

Ska vi inte gå och säga till dom andra innan vi åker?

LASSE

I helvete vi gör. Vi sticker nu och säger inte till nån. Får jag din ryggsäck.

Han sträcker sig efter hennes ryggsäck. Hon tar av den sakta och lämnar den till honom. Han tar den och slänger ner den i kanoten. Han börjar dra ut kanoten i vattnet.

EVA

Vänta. Jag måste gå in i skogen ett tag. Jag lär väl inte få stanna nånstans på vägen, antar jag.

Det sista sägs lite föraktfullt. LASSE suckar ilsket. Säger ingenting. EVA försvinner bakom en stor sten eller in i skogen. LASSE står kvar.

Någon/något följer EVA när hon försvinner. Återgår till LASSE.

LASSE står och väntar. Ett ljud hörs bakom honom. Han vänder sig om. Rynkar pannan. Ingenting där. Han vänder sig om igen. Går ut en bit i vattnet. Böjer sig ner i kanoten för att rätta till något där. Ett ljud hörs igen bakom honom. Han är säker på att det är EVA som är på väg tillbaka.

LASSE

Fan vad det tog tid.

Han vänder sig om och stöter på "Strandvaskaren". En kraftig hand tar tag runt LASSEs hals. Han öppnar mun och försöker skrika, men får bara fram ett gurglande. I andra handen har monstret en kraftig gren. Den höjs, slår ner och spräcker skallen på LASSE. Han faller livlös ner på marken.

EVA har uträttat sina behov. Hon reser sig och går tillbaka. Hon kommer fram till kanotplatsen.

EVA

Så där ja. Nu kan vi å....

Hon avbryter sig när hon ser att LASSE inte är där. Hon rynkar pannan och undrar var han kan ha tagit vägen.

EVA

Lasse? Var är du nånstans?

Hon får naturligtvis inget svar.

EVA

Lasse, sluta skämta nu. Så jävla rolig är du inte.

Hon börjar bli lite nervös och rädd. Det blir mörkare och mörkare. Hon kisar upp mot träden. Försiktigt går ner till vattnet. Hon vandrar ut en bit. Tittar lite i kanoten och konstaterar att ryggsäckarna är kvar. Hon känner något som stryker förbi benet. Hon tittar ner och upptäcker LASSEs döda ansikte under vattnet. Hon blir vettskrämd, skriker till och ryggar tillbaka. Skriker och börjar springa upp i skogen för att försöka hitta de andra.

LENA och JOHNNY kommer fram till en ny grav på kyrkogården. JOHNNY har spaden i handen. JOHNNY vänder sig till LENA.

JOHNNY

Är du säker på att du vill göra det här?

LENA nickar svagt men bestämt.

LENA

Ja.

JOHNNY

Då sätter vi igång.

EVA kommer springande. Hon närmar sig CARLSSONs stuga. Hon ropar frenetiskt på LENA och JOHNNY. Inget svar. Hon springer fram och bankar på dörren. Sliter upp den och springer in.

EVA kommer in i stugan. Hon ropar "Hallå" ett antal gånger och ser sig desperat omkring.

"Strandvaskaren" står och bevakar henne genom fönstret.

EVA inser att stugan är tom. Hon lugnar ner sig lite och börjar fundera på var de andra kan ha tagit vägen. Hon går sakta mot dörren och stannar alldeles innanför den. "Kommer sen på nåt" och springer ut.

EVA kommer ut ur stugan. En kraftig hand tar dock tag i henne. Hon skriker till och pressas upp mot husväggen. Den andra handen sträcker sig efter yxan som CARLSSON slängde på bänken vid huset. EVA ser hela händelseförloppet och får ett vettskrämt uttryck i ansiktet. Yxan höjs och hugger till. EVA faller ner till marken. En hand tar tag runt hennes ben och börjar släpa iväg henne.

LENA och JOHNNY har grävt ganska mycket. Ett stort hål ligger fram-för dem. JOHNNY sitter och vilar medan LENA tar några sista spad-tag. Hon tar en djup suck och tittar uppgivet på JOHNNY.

LENA

Det verkar inte finnas nåt här!

JOHNNY

Antingen är graven tom eller så är den så gam-mal att det som legat där har förmultnat. Och en tom grav har jag aldrig hört talas om.

Det sista sägs på ett ganska nedslående sätt, anger att JOHNNY åter igen tror att LENA har fel. Detta får LENA att åter igen sätta ner spaden i marken. Hon tar ett par spadtag och vilar nån sekund. Sätter ner spaden igen. Plötsligt sprätter en arm upp ur graven. LENA rycker till och drar sig bakåt mot gravkanten. Hon tittar förskräckt upp på JOHNNY.

LENA

Johnny.....

JOHNNY lutar sig ner för att se vad hon har hittat. Även han blir naturligtvis förskräckt över fyndet.

JOHNNY

Herre Jävlar....

En röst hörs bakom dem. Det är CARLSSON.

CARLSSON

Det var inte meningen att ni skulle hitta det där. Nu är det för sent.

LENA och JOHNNY har vänt sig om. Hat lyser ur LENAs ögon.

CARLSSON

Det är snart över nu.

LENA tar sats och rusar upp ur graven. På väg mot CARLSSON.

LENA

Din jävla mördare!

Hon kommer dock inte särskilt långt. CARLSSON höjer hagelbössan och siktar på henne.

CARLSSON

Jag vill inte skjuta er. Jag är ingen mördare. Men jag gör det om jag måste. Ni skulle ha lyssnat på mig förut och lämnat ön. Nu är det för sent.

JOHNNY

För sent för vad då, Carlsson? Vad är det som händer här?

LENA är mycket upprörd. Sorg blandat med hat.

LENA

Det som händer är att den här mannen springer runt och slår ihjäl folk.

CARLSSON

Nej! Jag är ingen mördare. Men allt är ändå mitt fel. Försvinn härifrån. Ta er båt och försvinn! Det är ändå över nu.

CARLSSON är både upprörd och arg, men också sorgsen. Hagelbössan pekar dock fortfarande på dem. JOHNNY vänder sig till LENA, utan att släppa CARLSSON med blicken.

JOHNNY

Han har rätt. Vi sticker ner till sjöboden och ringer polisen. Vi kan ändå inte göra nåt mer här.

De börjar gå förbi CARLSSON. Han har bössan riktad mot dem. De är rädda att han ska ångra sig. Istället blir han mer angelägen om att de ska gå.

CARLSSON

Gå! Spring härifrån innan det är för sent.

LENA och JOHNNY ökar takten och till slut börjar de springa.

De halvspringer fram på en stig. Bort från kyrkogården.

LENA

Spring ner till båten så länge. Jag hämtar tele-fonen.

De delar på sig.

LENA kommer halvspringande över kullen och fortsätter ner mot sjö-boden.

LENA kommer fram till sjöboden. Dörren är stängd. Hon öppnar den och går in.

LENA kommer in i sjöboden. Hon tittar sig lite försiktigt omkring. Som om hon "känner" att nåt är fel. Hon ser telefonen på bordet. Hon går fram mot den. Hon kommer fram och plockar upp den sakta. Hon tycker fortfarande att nåt känns fel. Hon börjar slå ett nummer på telefonen. Hon står med ryggen mot ytterdörren, tittar ner i golvet och ser där blodspår. Hon följer spåret med blicken tills hon i sjöbodens ena hörn ser EVA. Hon sitter med uppspärrade ögon och är naturligtvis död. LENA blir chockad och tappar nästan telefonen. Andas djupt och sväljer innan hon börjar springa ut och mot båten. Skriker JOHNNYs namn.

JOHNNY har kommit upp på båten och ska just till att starta den. Han trycker på knappen, men ingenting händer. Båten är helt död. Han svär till, suckar och går för att öppna luckan till motorn. Han får upp den, tittar ner och ser förbryllad ut.

LENA kommer springande på en stig mot båten. Hon skriker på JOHNNY.

LENA

Johnny! Starta båten!

JOHNNY "håller på" med motorn. Han hör LENAs rop mycket svagt. Han tittar upp och rynkar pannan, undrar om han hört något. Precis då går motorn igång och han rycker till. Han samlar sig snabbt och reser sig upp. Han tror att det är LENA som har startat båten. Säger hennes namn. Han kommer upp och upptäcker att båten är helt tom. Det är bara motorn som är igång. Han går fram till relingen och märker att båten är på väg ut. Han tittar förvånat ner på vattnet.

LENA springer mot båten. Hon ser den nu.

Hon ropar på JOHNNY.

JOHNNY hör LENAs rop och vänder sig om mot henne.

LENA springer, men stannar tvärt. Hon ropar JOHNNYs namn.

LENA

Johnny! Bakom dig!

JOHHNY tittar först på LENA. Sen vänder han sig om. "Strandvaskaren" står bakom honom med en kraftig gren i handen. Den höjs och slår ner JOHNNY. Han faller över båtens reling och ner i vattnet.

VÄXELBILD med LENA. Hon skriker.

LENA springer närmare båten och stranden. Monstret har försvunnit och båten är hela tiden på väg längre och längre ut. LENA kommer fram till vattnet, men då är det helt lugnt. Båten håller fortfarande på att driva ut. Hon skriker JOHNNYs namn ett par gånger. Inget svar. Hon börjar tappa hoppet. Då ser hon hur båten sakta börjar röra sig inåt. Hon får syn på JOHNNY, som försöker bogsera in båten. Han drar den med ett rep i dess för. Han är mycket medtagen. Blod rinner från ett sår i huvudet. Efter ett par sekunder dyker dock en rutten hand/arm upp bredvid JOHNNY. LENA skriker till och försöker varna honom. Handen tar ett krafttag runt JOHNNYs huvud och slår det med stor kraft in i båtens sida. Slaget lämnar stora blodspår. LENA skriker till. Hon har tårar i ögonen nu. Hon kan dock inte göra särskilt mycket. JOHNNY sjunker livlös ner under vattnet. LENA skriker återigen hans namn. Hon tittar efter JOHNNY en stund, andas tungt. Vattnet lugnar sig dock och ingen JOHNNY kommer upp. Båten är mycket sakta på väg in och LENA går för att ta emot den. Hon vill inte gärna gå ut för långt i vattnet utan stannar vid strandkanten för att vänta in båten.

STRAND lite längre bort.

LENA står i bakgrunden och väntar in båten.

NB på strand/klippa. En rutten hand kommer upp ur vattnet och läggs på stranden/klippan.

Båten är sakta på väg in. LENA väntar på att den ska komma närmare.

POINT OF VIEW bilder bakom henne.

"Strandvaskaren" närmar sig.

Båten är bara några centimeter från LENA nu. Hon vadar ut en bit och får tag på den. Hon ska precis hiva sig upp i den när en kraftig hand griper henne i nacken bakifrån. Hon skriker till. Monstret slänger henne till marken. Hon är ganska medtagen av greppet och slaget i marken. Hon försöker resa sig, men då är monstret på henne igen och trycker upp henne mot ett träd. Hon tittar upp mot hans ansikte och denna gång får även åskådaren se det. LENA blir vettskrämd och börjar skrika. En hand läggs på hennes mun och hon pressas mot trädet. En stor kniv tas fram. LENA ser allt detta med skrämda ögon. Hon kämpar för att komma loss. Monstret ska precis till att hugga när ett skott smäller av. "Strandvaskaren" står stilla och tappar sen kniven. Kroppen faller ner framför fötterna på LENA. Bakom står CARLSSON med hagelgeväret framför sig. Det ryker fortfarande ur pipan. CARLSSON tar en djup suck och sänker geväret. LENA tar några djupa andetag och samlar sig. Hon tittar ner på monstret.

CARLSSON

Försvinn härifrån. Det är inte slut än.

Han gör en rörelse med geväret att hon ska gå bort från monstret. LENA är dock fortfarande chockad. Hon rör sig inte. Tittar upp mot CARLSSON.

LENA

Er son?

CARLSSON

Ja.

Han gör ytterligare en rörelse med vapnet. Mer ivrig denna gång att hon ska ge sig av därifrån.

CARLSSON

Gå bort därifrån! Han är inte död än.

LENA tittar sig likgiltigt omkring. Hon börjar gå mot stranden med ett sorgset uttryck i ansiktet. Hon tänker på JOHNNY. Plötsligt tar en hand tag i hennes ena vrist. Hon skriker till och faller ner till marken. Monstret är över henne igen. Kniven plockas upp och den närmar sig hennes hals. LENA ser på CARLSSON, som fortfarande står med hagelgeväret i handen. Han har blivit förskräckt över anfallet och vet inte riktigt vad han ska göra.

LENA

Carlsson! Gör nånting! Skjut!

CARLSSON höjer geväret och siktar på sin son. Han darrar med geväret. LENA håller emot så gott hon kan, men knivspetsen närmar sig halsen.

När knivspetsen har nått halsen ser LENA nästan bedjande på CARLSSON. Hon har tårar i ögonen.

LENA

Carlsson! Gör nåt!

CARLSSON har fortfarande bössan riktad mot sin son. Han darrar lite på geväret, vänder det sedan om och sätter pipan mot halsen. Han trycker av. LENA skriker till samtidigt som blod stänker över henne och monstret. Plötsligt så minskar monstrets kraft. Det dör sakta ut. Den ruttna handen med kniven börjar darra och efter ett par sekunder tappar han greppet om kniven. LENA rullar snabbt undan för att andas ut. Hon tar sig ner till strandkanten för att svalka av sig med lite vatten. Hon pustar ut ett par sekunder, blundar och andas djupt. Plötsligt dyker en blodig hand upp ur vattnet och tar tag i henne. LENA skriker till och ryggar tillbaka. Det är dock JOHNNY som kravlar sig upp, mycket svårt medtagen. Han väser hennes namn. LENA blir naturligtvis glad och kastar sig framåt för att hjälpa upp honom. Hon gråter av lycka och håller om honom.

LENA

Johnny! Jag trodde du var död.

JOHNNY tittar med trötta ögon på LENA.

JOHNNY

Vad var det för nåt?

LENA tittar på honom, sen på de två kropparna. Skakar svagt på huvudet.

LENA

Jag vet inte. Jag vet inte.

HB på dem båda. De håller om varandra.

NB på ett kors.

Text:

CARLSSON 1991

LENA och JOHNNY står framför det.

JOHNNY

Hur ska vi kunna förklara det här?

LENA

Jag vet inte. Jag vet bara att Carlsson räddade mitt liv. Det minsta vi kan göra är att låta honom vila här tillsammans med sin son.

JOHNNY

Vad hände med sonen?

LENA

Jag vet inte. När Carlsson sköt sig så verkade han....upplösas på något sätt. Jag vet inte.

JOHNNY

Då är det över nu då?

LENA

Jag hoppas det. Nu går vi.

De försvinner bort mot grinden.

KAMERAN kvar på korset.

SLUT.