Gud - en man i blåställ?

Klockan halv åtta ringde de på dörren. Sotarna. Vi hade bett att de skulle ringa innan så vi kunde stänga in vår folkrädda katt. Men inte då. De kom. Trevliga. Jodå.

Läste ett kåseri av en vän. Om hantverkare som mest är i vägen, synnerligen besvärande med sina tider som inte är kompatibla med vanligt folks tider. Hon avslutade med att mena att snarare än att vara negress och kvinna var nog Gud en man i blåställ.

Undrar varför hon skrev så. Negativt eller positivt? Jag vet inte. Först tänkte jag på att det väl snarare var djävulen, vad detta koncept nu är, som var mannen i blåställ. Men jag tänkte vidare. Gud - en man i blåställ...

Vissa omdefinitioner och klarlägganden

Först: jag tror Gud varken är man eller kvinna - utan både och samtidigt som inget. Men om vi använder bilden av blåställsmannen som analogi så blir den intressant. Blåstället symboliserar hantverkare, som renoverar, bygger upp och underhåller.

Att bygga upp

Gud Skaparen, Hantverkare primus. Byggmästaren. Rörmokade haven, murade land och skruvade ihop djur och människor - för sin egen skull och för vår skull, hans skapelses. Men vi slet på vår värld, använde den utan förnuft. Valde att själva försöka pilla på den, spikade tvärs och vint, målade om i grällaste färgerna. Det blev inte vackert. Men stöddigt sa vi: "Hörru, du är för dyr, vi fixar det här själva." Okej, Gud behövde inte gå på A-kassa, men han blev satt lite utanför. Det fortsatte, människor fixade och donade och den perfekta formen, den undersköna designen började få rätt fula sprickor.

Byggmästaren skakade på huvudet och suckade. Men hur han än försökte få människor att förstå att de måste samarbeta med honom så bad de honom dra. "Hörru, du börjar bli besvärande. Vi fixar det här. Okej, det är lite vint men det håller."

Renovering

Till slut insåg Gud att det kunde inte fortsätta så här. Hela bygget höll på att rasa ikull. Fogarna knakade rejält och husbock och annat otyg fick härja fritt. "Nej, du måste det till en renovering, vad de än säger!". Men för att vara smart så skickade han sig själv i form av en människa - kanske skulle vi hänga på av bara farten. Vi älskade ju oss själva så till den milda grad att vi struntade i den som borde vara arbetsledare.

Well. Mannen som skulle renovera kom och var synnerligen besvärlig - påpekade bristerna (Gud hade bett några av människorna att göra detta förut, men kanske de varit i suraste laget) och gav ritningar och exempel på hur renoveringen bäst skulle gå till för att få fram den ursprungliga formen. Det handlade om en rejäl rotrenovering, för under årens lopp hade det slitits hårt. Men själva grunden var intakt så det skulle nog gå. Men trots att Guds utsände (det är förresten ett familjeföretag så det var sonen som var skickad) sa åt sina medhjälpare att de inte nödvändigtvis behövde säga vem som skickat honom eller vem han var så kröp det fram och De Yppersta Hantverkarna, som de kallade sig, blev förbaskade och förklarade att de nog visste bättre om Byggmästarens tanke med bygget. Så de struntade i Byggmästarens son och slog ihjäl han.

Fast vad de inte visste var att detta gav möjligheten till renoveringen. Det är lite mystiskt och märkligt i det här - som det är när det handlar om Gud. Så sonens död gav för människan möjligheten att på ett nytt sätt renovera sig själv och världen. Men man var tvungen att faktiskt ta del av ritningarna och arbeta med det.

Underhåll

I och med att sonen tagits av daga men ändå inte dött (märkligt det här) så sände Byggmästaren en hjälpare till människorna. En som skulle visa på riktningen och vara behjälplig i renovering och underhållet av bygget som på sina håll började att anta en liknande form som den ursprungliga. Denna är till sitt väsen rätt svårhanterlig men rätt så noggrann och viktig. Så när underhållet får lov att skötas av oss så blir vinklarna mer räta än förut då vi i måttsättningen får hjälp av henne. Så trots allt är det lite bättre än förut och Byggmästaren är nöjdare även om det är mycket kvar, och medhjälparna kivas om hur en lampa ska sitta eller hur målningen ska utföras. Liksom att det fortfarande finns sådana som menar att bygget kom till av en slump - att en medveten tanke bakom det hela skulle vara utesluten. Nåja, det är bara att jobba på menar Byggmästaren och tar emot i sin länsstol.

Besvärande kille

Om nu Gud är en man i blåställ så handlar det om att han, liksom hantverkarna gör något som för oss är gott - även om vi inte alltid ser det. De är mest till besvär och alltid i vägen. Liksom Gud. Han är i vägen och rätt besvärlig genom att alltid vara där och påpeka att det kanske är dags att tänka lite på renovering av livet. Skrapa bort lite gammal färg och fixa upp en schysst hylla eller två.

Vis av erfarenheten ringer han inte innan heller för då kanske vi försöker att göra något själva, utan att be om hjälp och då är efterarbetet ännu större. Utan rätt som det är ringer det på dörren. Och det blir något bra av det hela.