.../betraktelser

 
 

Kött och blod - levande ord

Jag skulle vilja citera en känd blekt blond popsångerska:

" Jag var den som skrev om kärleken/fritt tolkat ur mitt liv/jag kunde beskriva den/det tog det mesta av min tid/men så stod du framför mig/poeten lämnar mig/och allt jag är/är/kött och blod/vem väljer ord/en människas hud/en doft ett ljud"

Enkelt uttryckt – det är vad den här söndagen handlar om. Det levande ordet handlar om att orden blir verkliga. I mötet. Mötet med en Gud. Det direkta och plötsliga. Det där mötet som inte går att tala om, som inga ord finns till. Som när man möter den man inte trodde fanns. Kärleken.

Att orden faller i den goda jorden innebär inte att orden blir fler utan att den som möts av dem växer och ger av sig själv. Som när man är kär. I mötet med det som man känner är ens mening så känner man sig som en hel människa – kött och blod. Guds ord blir kött och blod – i Jesus, i mötet med Gud i vinet och brödet. När teorin blir relation. Det är den goda jorden. Kärleken.

I kärlekens närhet behöver man inga skydd, inga poetiska omskrivningar eller stora ord.

För mig handlar tro om tillit. Att lita på någon. Utan bevis, utan krav. När jag vågar kan jag vara som jag var menad i skapelseögonblicket, i Guds Skaparens tanke. Både i relationen till Gud och till den människa jag älskar. Då blir jag kött och blod.

Ni ska få höra Eva Dahlgren, jag är väl medveten om att det inte är den vanliga repertoaren i Kyrkans närradio men jag ber er – lyssna på känslan. När den skyddade poeten vågar ta steget ur sin rustning och bli – kött och blod.

 
 

 Radioversionen - inför sexagesima

 
 

Luk 8:5-10

"En man gick ut för att så sitt utsäde. När han sådde föll en del på vägkanten, och folk trampade på det och himlens fåglar åt upp det. 6En del föll på berghällen, och när det hade kommit upp, vissnade det bort eftersom det inte fick någon väta. 7En del föll bland tistlarna, och tistlarna växte upp samtidigt och förkvävde det. 8Men en del föll i den goda jorden, och det växte och gav hundrafaldig skörd." Sedan ropade han: "Hör, du som har öron att höra med." 9Hans lärjungar frågade honom vad denna liknelse betydde, 10och han svarade: "Ni har fått gåvan att lära känna Guds rikes hemligheter, men de andra får dem som liknelser, för att de inte skall se, fast de ser, och inte förstå, fast de hör.

 
 

 
   

©nws2000