Vägröjaren

Vid första anblick är det en konstig text. Johannes verkar tvivla på att Jesus är Messias. Johannes som själv sagt: "Jag döper er med vatten för omvändelsens skull. Men han som kommer efter mig är starkare än jag, och jag är inte värdig att ta av honom hans sandaler. Han skall döpa er med helig ande och eld. Han har kastskoveln i handen och skall rensa den tröskade säden och samla vetet i sin lada, men agnarna skall han bränna i en eld som aldrig slocknar." (Matt 3:11-13). Som döpte Jesus själv och var med när anden kom över Jesus. Varför gör han så här? Har fängelsevistelsen trubbat av honom, har han blivit vek, mannen som provocerat både fariséer och kungar?

Jag tror inte det, utan snarare handlar det kanske om hans lärjungar. Johannes kastad i fängelse: avhängd sin makt och möjlighet att vara provokatör. De börjar säkert tvivla på att något ska bli bättre. Han skickar dem till Jesus med en retorisk fråga: är det du som ska komma eller ska vi vänta på någon annan. Och Jesus svarar: Titta på vad som händer: det är Guds verk.

Så här i de sista skälvande veckorna av detta millennium och inför den största omvälvningen av vår kyrka sedan Wasas tid kan det kanske kännas som Johannes lärjungar: vad ska vi vänta på? Vad ska hända? Ska vi fortsätta med det vi gjort eller måste vi fullständigt ompröva vår väg?

Vi har en oro i kyrkan inför framtiden: vår självklara ställning är borta, vi kommer mer på samma planhalva som alla andra religiösa samfund och rörelser – har vi någon plats där.

Jesus svar till Johannes är ett svar till oss: Titta på vad som händer – det är Guds verk. Gamla får livsmod av besök, konfirmander lär sig mer om sig själva i mötet med Den Helige, den heliga måltiden firas flera gånger varje vecka och ni som lyssnar möter en levande kyrka genom radiovågorna.

Även framöver kommer Kyrkan vara den som röjer vägen för Guds rike, kyrkan är mitt i byn här i Borlänge: inte som byggnad utan genom sina medarbetare, anställda såväl som lekmän, unga såväl som gamla. Det vi behöver är att se de nya mönstren i arbetet. Att vi finns där människorna är. Då händer saker. Och det är Guds verk.

Vi får be med Franciskus: