Volvo 244

Vad skulle du tänka om du väntade på en person som du hört skulle rädda hela världen och när han kommer så kommer han i en rostig babyblå Volvo 244?

Eller tänk dig att du står utanför Posten och en liten genomrostad Fiat stannar till och ut kommer en man i ett par smutsiga jeans och en rutig skjorta och lyfter på kepsen och säger: Hej det är jag som är Jesus. Vad skulle du tänka då?

Jag tror att många blev lite förundrade – en lite skitig figur på en åsna. Fattig och ridande på en fattig människas riddjur. Skulle det vara en kung?

Men ändå hyllade de honom. Hur tror du det kommer sig?

Jag tror att det kan vara genom att de flesta människorna kunde känna igen sig i honom. Jesus såg ut som de. Kanske var det därför de ”fina” männen, de skriftlärda och ledarna för folket inte gillade honom: han var olik dem. Inte kunde den Messias de väntade på vara en sån sorglig figur med damm och jord långt upp till knäna? Han borde ju se ut som dem.

Jesus är också för oss en möjlighet att känna igen sig i. För Jesus är Gud. Och då kan vi inte se Gud som långt borta, eftersom Gud varit människa – Gud vet hur det är att vara människa. Därför behöver vi inte oroa oss för att lägga allt som vi känner är tungt i Guds händer – för Gud vet vad det innebär att vara människa. In i döden vet Gud det.

Nu börjar påsken. Den stora helgen för kyrkan. Utan den skulle ingen kyrka finnas. Och allt började med en åsna.