När jag åker tåg kan jag komma på mig själv att sitta och fundera över mina medpassagerare, vart de är på väg, om deras liv kommer att förändras på grund av denna resa.
En tågresa kan många gånger liknas vid livet. Ibland kan det kännas som om allt bara flimrar förbi men ibland handlar det om att känna att man är på väg - någonstans. Med tåget vet man vart man ska men kanske inte alltid vad som händer - i livet handlar det om en okänd destination men också om en okänd situation.
Dagen tema är Vägen till livet. Men det kunde lika gärna vara Livets väg. För att vara på väg är alltid något vi är, kanske inte alltid med vår fysiska uppenbarelse men vi är alltid på väg i vårt inre. Paulus talar om det "synliga" och det "osynliga" livet - i det sista - det osynliga är vår vandring med Gud.
De första kristna talade om sin tro och kallade den Vägen. Att vara på väg är att alltid vara i förändring - vägen och dess omgivning förändras och för varje meter vi går som vi går så förändras vi...om vi tillåter oss. För varje resa i livet, för varje livsväg vi beträder så möter vi mer av verkligheten och mer av oss själva...om vi tillåter oss att göra det. Och vi möter mysteriet - även om vi inte alltid ser det så klart så är Gud där - vandra vid vår sida, leder oss över de farliga passagerna och ger ro och vila när vi tar paus.
Jesus själv var alltid på väg - han stannade sällan på en och samma plats en längre tid och de flesta av hans ord kommer från hans vandringar eller från tillfälliga stopp. Han såg verkligheten och talade om Guds del i allt - hur han som Människosonen kommit för att leda oss. Han sa om sig själv: "Jag är vägen sanningen och livet. Han lät människor han mötte upptäcka vem han var. Som i vandringen till Emmaus - när två av lärjungarna fick en följeslagare en bit på vägen - och när de satte sig ned för att äta bröt mannen brödet och lärjungarna såg plötsligt vem det var - deras mästare - Jesus, uppstånden från de döda. I dagens text säger han som det: men låter lärjungarna själva upptäcka att deras mästare är mer - i honom är där det gudomliga och det mänskliga möts - Jesus är vägens mål, inte en anhalt på vägen till Gud utan Gud själv, nedstigen mitt i vår verklighet.
Det får vi upptäcka - när vi möter honom i nattvarden. För att vandra Guds vägar är att upptäcka att Jesus är där, ibland vandrande med oss, ibland väntande på oss när det är lite stenigt, och leder oss över de farligt branta stupen.
"Känn ingen oro" - "Jag är vägen, sanningen och livet - vi får vandra och växa - trons väg är vägen till livet eftersom den är en väg som får oss att se oss själva som dem som vi verkligen är - en människa, sann, skapad och älskad av den Gud som bor i oss och i allting - om vi bara tillåter honom...