Men söndagens tema passar så väl in med vårt tema:
förlorad och återfunnen är ganska precis vad
människan kanske kan sägas var gentemot Gud. För i början, efter att Gud
uttalat orden "låt oss göra människor till
vår avbild" 
så valde människan att gå från Gud - kunskapens träd innebar
att vi förstod att vi kunde leva och dö men också
att vi inte var tvungna att leva med Gud. Vår fria vilja sa oss att vi kunde välja. Och vi valde, och väljer bort Gud, då och då.
Men Gud gav aldrig upp. Genom att sända sin son Jesus, 100 % människa och
100% Gud så är vi återfunna. Vi får komma tillbaka, Gud stänger oss
inte ute när vi vänder om utan tar emot oss med öppna armar, som fadern
till den förlorade sonen.
I evangelietexten som vi snart ska få höra och se så
gästar Jesus de som inte ses som rättfärdiga i vissa självutnämnda
domares ögon. Det gör han fortfarande: evangeliet är till oss - det är
vi som han gästar. Och älskar. För hans ord till farisén är fyllda av
sträng tillsägelse mot fariséns dömande attityd.
Vi får göra som Matteus: följa Jesus. In i
gudstjänsten, in i oss själva. För att möta Gud. Och för att göra det
kan vi behöva rensa ut bråte som ligger och skymmer sikten. Det gör vi i
bönen om förlåtelse och upprättelse.
