Thomas sade en gång till mig att det inte finns något att skriva om honom…

Här följer nu sagan om "skidåkaren som gud glömde".
Det var en gång en kille från Igelstorp som gillade att spela tennis och minigolf på fritiden mot sin kompis Anders.
Men han förlorade nästan alltid!
Vad göra tänkte Thomas?
Vi får börja spela om pizzor! Sagt o gjort. Matcherna blev ofta jämna och hårda.
Vad det säger om Thomas aptit och ekonomiska sinne på den tiden avgör jag själv till läsaren att avgöra.

I gymnasiet samarbetade Thomas och Anders en gång. Det gällde parorientering. Med smarta lösningar lyckades man pricka in alla kontroller med imponerande hastighet. När de kom i mål så var nästan prisutdelningen i full gång. Nämnas här bör att många löpare var tävlingsorienterare från IF Hagen och IFK Skövde.
De trodde inte sina ögon när två bonnläppar iförda träskor och gummistövlar sprang in på en tid som var gott och väl 10 minuter snabbare än bästa tid.

Vid 20 års ålder såg Tompa en annons i lokaltidningen SLA, även kallad "Gresablat".
"Sök till Chalmers, trygga din framtid."
-Ja man kanske skulle bli charmör! Tänkte Thomas som på den tiden inte läste så bra. Jag skickar väl in en ansökan.
På den vägen är det. Det tog fyra år att bli klar. Då var han behörig att använda väggfasta telefoner.
Sen tog det ytterligare fem år att doktorera. Då blev han behörig att låna med sig en mobiltelefon hem en vecka.

Därefter bar det iväg till det stora landet i väster. USA. Där Thomas fick jobb på AT&T i staten New Jersey.
Ingen på företaget begrep någonsin vad Thomas sysslade med för han skrev alla forskningsresultat på svenska.
När AT&T väl hade fått rapporterna översatta var Thomas sedan länge hemma i Sverige igen.
Och tur var väl det, för det visade sig att rapporterna var direkt avskrivna från boken "Ture Sventon och den mystiska semlan". Den enda bok Thomas läst mer än en gång.

Därefter fick Thomas jobb hos sin svåger Ericsson i Stockholm. Den enda stad utanför Göteborg där Thomas kunde ta sig utan att behöva byta tåg. Han jobbade ett år i Stockholm och bodde mestadels i en pappkartong på centralstationen.

I januari 1999 fick Han syn på en annons i GP. "Lektor sökes till Chalmers"
Under anställningsintervjun var hans främsta merit att han ju var trogen Lektyrläsare. Och att han därför ville
ha 10 tusen i månadslön. MINST!
Han fick jobbet!
Thomas titulerar sig numer. LEKTYR.

Lycka till i framtiden Thompa. O må du även i framtiden bara se bakändarna på våra skidor.

Önskar Banzai o Bhopal Alpin.