Vi gick Hertig Johans Gata framåt och blev nobbade på Pims och Husaren.
Efter en halvtimmes köande tog vi oss in i den svettstinkande dimman på Plaza.
Håkan Bhopal gick på dasset, vi andra fortsatte trappan ner till baren.
Jag beställde en stor stark, och vände mig om och fällde någon kommentar om priset till Pelle.
Då jag stoppat ner den futtiga växeln i fickan och vände mig om igen för att ta ölen var den borta.
Nåt litet tonårsaktigt hade smitit förbi och snott åt sig bärsen. En mycket vanlig företeelse på den tiden.
Jag sög tag i bartendern.
-Nån har snott min öl!
-Va ere me derå?
-Vare e me de? Va är det för jävla publik ni har på det här stället? Jag vill ha en ny öl!
-Kan du inte hålla reda på din bärs får du skylla dig själv! Hon började servera något punkoffer.
Jag avstod från att mörda våpet och gick bort och beställde en ny öl av en annan bartender.
Pelle kom fram.
-Vad hände?
-Något obduktionsoffer till tonårsslyna har snott min bärs!
Pelle drog en parallell till när någon snodde hans dinkytoymodell av en Stridsvagn S då han var liten
och hur det hade märkt honom för livet. Jag tog emot den ännu ynkligare växeln och vände mig om
för att ta min nya bärs. Den var borta.
Någon hade snott den också.
 Jag ställde mig i ett hörn av lokalen och lutade huvudet mot väggen. Jag undrade hur jag på bästa sätt
skulle kunna riva stället, men väggarna kändes rätt stadiga.
Jag gick tillbaks till bardisken.
Där stod ett tomt ölglas. Jag tog det och gick och ställde mig i hörnan igen med ryggen mot publiken.
Jag pissade i glaset. Det såg perfekt ut. Guldgult till färgen, lite grumligt kanske, och med ett lätt
lager skum överst. Jag gick tillbaks till baren och ställde upp glaset på disken. Jag log.
-Kom igen, bara!
Just då kom Håkan svajande. Han fick syn på mig och slog ut med armarna på det sätt som bara en
berusad Bhopalare kan. Han föll i min famn.
-Anders, min underbare vän! skrek han och lyfte upp mig från golvet.
Han slet tag i ölglaset.
-Bjud på en klunk!
-Nej, nej, nej! Jag hängde på hans armar medan han förde glaset mot munnen.
Du får inte! Du får inte!
-Kom igen! skrek Håkan. Var inte så snål! Det passar dig inte!
-Det är piss! vrålade jag. Det är piss!
-Det vet jag väl att det är piss! Det är ju Pripps!
Han svepte glaset. Han rapade och beställde genast in en ny öl.