Hej jag heter Sara och föddes på Eksjö BB Torsdagen den 09 November 1988.
Allt var som det skulle vid förlossningen, men efter 15-20 minuter, 
när de skulle väga och mäta mig hände något som gjorde mamma orolig.
Jag slutade andas och blev blå om händer och fötter.
Att nyfödda tar "andpaus" är ju inte så ovanligt, 
men när de oxå såg mina händer och fötter förstod de att det inte var som det skulle.
Jag kom under ständig uppsikt under det första dygnet, innan på Fredagen de flyttade mig till 
Länssjukhuset i Jönköping för special undersökning.
Det visade sig då att det var något fel på mitt hjärta.

I Jönköping finns ingen special klinik för "hjärtfel", 
så det blev att åka ambulans till Lunds Universitets sjukhus på Fredags kvällen.
Då var jag 1½ dagar gammal.
Direkt gjordes en undersökning som visade att jag hade brott på "aortabågen",
det betyder att det fattades en del av stora kropps pulsådern.

Nu funderar ni säkert hur man kan leva då?
Jo när man ligger i mammas mage går blodet på ett annat sätt genom kroppen, 
och då finns det en "kanal" som kallas "duktus" den brukar stänga sig efter någon minut efter födseln.
Men med medicin höll de den öppen.

Det beslutades att de skulle operera på Söndag förmiddag.
Nu är jag nästan 3½ dygn gammal, 
klockan är 10.00 mamma och pappa är och pratar med läkaren,
han förklarar hur han  kommer att göra och att jag har 50% chans att klara operationen.

Kl 11.00 skall de börja med operationen, för att komma åt måste det såga upp bröst korgen,
för att sedan kunna "kolla lägret" det fanns tre alternativ på hur de skulle lösa "felet".

Kl 14.00 rullars jag in på Thoraxintensiven.
KL14.30 kommer pappa in för att titta på mig, han hade oxå kameran med sig;
de bilderna finns i mitt fotoalbum.

Mamma kom inte upp förrän dagen efter, 
hon var så orolig att jag skulle dö att hon inte klarade av att se mig på det sättet jag såg ut.

Men dagarna gick och efter en vecka på intensiven kom jag till en "vanlig" special avdelning.
Där fick mamma och pappa ta han om mig med personalens hjälp.
Eftersom nästan alla "hjärtbarn" oxå föds med något annat fel så hade jag gomspalt oxå.
Det betyder att man inte kan suga på napp tex. luften läcker in genom näsan då.
Så napp flaska var omöjligt, så det blev att "sond mata",
och det går till så att man för in en slang genom näsan ner i magen, 
sedan ä r det bara att fylla på. *s* det finns bilder på det oxå.

Efter 3½-4 veckor skulle det göras en ny  operation, 
och laga hålet som jag hade mellan hjärtkamrarna, men de lyckades inte få det "tätt"

Men det tar på krafterna att åter hämta sig mellan varven, 
men en ny gjordes efter ytterligare 3-4 veckor.
Men det var efter den operationen jag fick mitt handikapp, 
jag började krampa och det gjorde i sin tur att jag fick en syrebrist i hjärnan.
Den har gjort att jag började inte krypa förrän  jag var 2 år, 
och mina första egna steg tog jag inte förrän jag hade fyllt 3 år.
Och mitt språk består idag när jag är 11 år av bara 12-15 ord,
men tecken språk kan jag en del så det går bra.

När jag var liten var jag på ett vanligt dagis, 
men när det var dags för skolan blev det naturligt vis på en särskola
Min klass är det bara 4 elever i, 
2 av kompisarna har sina personliga assistenten med sig i skolan.

Mellan 5-7 dagar i månaden är jag på ett kortis för att de där hemma skall få lite vila,
jag är nämligen på ALLT, och det kan vara lite jobbigt för mina syskon.

Ja det var lite om mig och mitt liv hittills......

*kram*......// SARA