Den Onda Ängeln
Av: Robert "Azagh" Svärdström
Detta är det sista äventyret i min serie. Du måste ha spelat de tre första äventyren innan du spelar detta.
Rollpersonerna befinner sig i Zorakins huvudstad. De har nu varit på flykt undan Blodsänglarna några veckor sedan de flydde från systrarnas stad. Ayle och Mireen är förstås med dem. Men nu verkar det som om Blodsänglarna dragit sig tillbaka för en tid. Några dagar senare kommer de första nyheterna...
Armén
En spejare kommer till staden. Han rider en löddrig häst och verkar helt Slut själv. Han stannar på torget där Rp befinner sig och skriker: En väldig armé är på väg hitåt! Ta skydd folk! Ta skydd! Sedan rider han vidare.
Sl: Armén består av 40000 krigare. Blodsänglar, odöda och svartfolk. Den leds utav Maadubar som fortfarande rider på draken. Deras mål är att krossa staden och Aldur-templet som finns i staden. Det är nämligen det största tillhålet för Aldurs söner (och döttrar). När de väl krossat detta tempel och dräpt de flesta anhängare kommer Aldur att glömmas bort utav en hel del människor, och första fasen i Morghyyls hämnd kommer att vara genomförd.
Nästa dag kommer en stor riddarhär rida ut för att kämpa mot Blodsänglarnas armé. Dagen efter den kommer 13 skadade riddare tillbaka och berättar att de lidit stora förluster mot fiende styrkorna. Och att fienden är så stark att de får lov att försöka skydda staden. Efter ytterligare några dagar belägras staden utav fienden. Solen kommer förmörkas och svart snö börjar falla (Slå ett Slag på skräcktabellen). Detta är Morghyyls verk. Rp tvingas hjälpa till i försvaret av staden.
Sl: Denna belägring kan nästan hålla på hur länge som helst. Men vid ett passande tillfälle kommer Maadubar själv in i staden. Han kommer att i egen hög person försöka ta hand om Rp. Om det blir för svårt måste du inte ta med draken, den kan ha dött ute på Slagfältet. När Maadubar dött kommer en magisk portal öppnas ovanför hans kropp och suga in Rp i den.
Maadubar:
STY: 25 Nitsvärd: 20
FYS:18 Svanssnärt: 18
SMI:13 Vapen tekniker: 18
INT: 18
PSY: 24
KAR: 16
STO: 18
KP: 18
Maadubar är den förste och störste av Morghyyls lärjungar. Han är klädd i helrustning i svart stål. Hans beväpning består av två nitsvärd, skada: 2T6 BV 15 STY 17 Han kan ej använda sin magi, bara för att han omges av metall. Han har även förmågorna "Gudarnas gunstling" som gör att när man dött är det 25% chans att han återfår allt KP och PSY och reser sig igen (fungerar bara en gång), "Mörkerstråle" som står med i tabellen för mörka hjälteförmågor i hjältarnas handbok.
Grottan: Rp kommer befinna sig i en stor sal. Ungefär 120 meter lång, 100m bred och 25 m i tak. Längst bort i grottan är det en liten upphöjning dit en trappa leder. Där står tre stycken troner i svart sten. Det sitter en människa på en utav dem. Det är Maureth. På båda sidor om gången som leder fram till tronerna sitter det folk med tom blick och knäböjer. De har grå kåpor på sig. En del av dem är döda, skelett med spindelväv knäböjer bland levande varelser. Det är inte bara människor, det finns även alver och dvärgar.
Sl: Detta är de som tillbeder Morghyyl. De är tvingade på magiskt vis som endast kan brytas då Morghyyl dör. När Rp gått fram 50m mot tronerna. Kommer en svart skugga fram bakom tronerna. Skuggan har stora korpvingar och långt korpsvart hår. Det är Morghyyl. Nu stundar Slutstriden!!!
Morghyyl:
STY 14 Mentalism: 46
FYS 18 Alla besvärjelser i ovanstående magiskola: 42
SMI 18 Elementar magi: 24
INT: 24 De flesta elementar besvärjelser: 20
PSY:50
KAR 46
STO 14
KP: 16
Morghyyl har en befallande röst som gör att det han säger måste åtlydas om de som hör det inte lyckas med ett svårt PSY Slag. Detta gäller även RP...
Efteråt
När Morghyyl dött reser sig Maureth och ber den Rp som har silver svärdet hålla fram vapnet. De märker att hon har vissa ormlika anletsdrag. Om han gör det kastar hon sig på svärdet och säger "Det är äntligen över, tack!". Sedan dör hon, annars går hon till attack så RP tvingas döda henne i alla fall.
Sl: Eftersom hon inte var ond egentligen ville hon dö så att hon kunde förenas med sin man Tarvin i himlen. Efter några sekunder lyses grottan upp av ett kraftigt ljussken. När det Slutat står en gammal faderlig gubbe där omgiven av 8 änglar. De står och betraktar Morghyyls lik ett tag sedan säger Aldur till Morghyyls lik: Det var ditt eget fel att det skulle gå så här min son. Du borde ha tänkt dig för innan du försökte störta mig. Nu ska du få ditt straff!
Aldur gör en gest med armarna och en ande reser sig ur Morghyyls kropp. Han fortsätter: Jag förpassar härmed till helvetet där du döms till evig plåga för dina synder!
Han sänker armarna och gestikulerar. Anden sjunker sakta nedåt, ned i marken. Ett viskande Neeeeeeej... hörs från den innan den är borta. Sedan vänder sig guden mot Rp: Ni har utfört det ni kom hit för att göra mina vänner. Jag tar hand om det där svärdet nu. (han pekar på silver svärdet) Tills det kan behövas igen. Ni ska ha evigt tack. Återvänd nu till Zorakin! Han pekar på en magisk portal som lyser bakom Rp. "Ni kan gå in där. Gå i frid!"
När Rp gått in i portalen kommer de tillbaks till staden som belägrades, men de ser att fienden flyr fältet och att solen har börjat skina igen. Snön är också borta. De omfamnas utav Ayle och Mireen och blir hyllade som hjältar utav folket. De får mellan 20-50 Hjälte poäng och kanske möjlighet att gifta sig med Ayle eller Mireen.
Slutet gott allting gott! Eller? Var det det sista man såg av Blodsänglarna? Endast tiden kan svara på det...
Av: Robert Svärdström
E-mail: lola@algonet.se