Konst på webben>

INDEX INDEX INDEX INDEX

INLEDNING
Bläddrar man i tidskrifter om modern bildkonst, t.ex. Flashart, Artforum och Art in Ameika, ser man väldigt få webbadresser i de nummer som är utgivna före 1996. Men från och med 1996 och framåt sker en successiv ökning och i de färskaste numren presenterar sig de flesta gallerier och museer med hänvisning till webb- adresser. I Artforum finns till och med en ”Hot List” med adresser till de senaste och mest intressanta webbplatserna. Internet har med andra ord blivit ett nytt och växande forum för bildkonsten.
De som först lanserade sig med webbadresser var nästan uteslutande exklusiva amerikanska gallerier med en kommersiell framtoning. Något senare börjar det även dyka upp webbadresser till museer, mässor och andra större evenemang. Ytterligare något senare börjar man se adresser till webbplatser gjorda direkt av enskilda konst- närer eller grupper. De tidigaste webbsidorna som handlar om konst presenterar endast kort information om galleriet, konstnären och utställningen, med några få stillbilder föreställande konstverken. På de webbplatser som är gjorda direkt av konstnärer kan däremot vad som helst visas, t.ex. animationer, korta videosekven- ser, ljudinstallationer, målningar, fotografier eller textstycken.
Några intressanta frågor kring konst på webben är: Vad kommer Internet att innebära för konstutvecklingen och hur kommer konsten att påverkas av nätet? Kommer Internet att användas som en möjlighet för enskilda konstnärer att nå ut med sitt arbete på ett sätt som kan komma att konkurrera med gallerier, museer och andra institutioner? Eller är webben mest lämplig för att presentera utställningar och andra evenemang som sedan bör ses på plats?


Material
Utgångspunkten för min undersökning har varit att gå igenom ca tjugo slumpmäs- sigt valda exemplar av Flashart, Artforum och Art in Amerika, från 1994 -1998. Utifrån det materialet har jag orienterat mig vidare via Internet och till slut valt ut sex webbplatser som handlar om bildkonst. Tre representeras av gallerier och museer: Rooseum, MoMA och Louvren, samt tre som är gjorda direkt av konstnärer: WebGalleri, [a : t] och Digital Moments. Jag har valt just de sex webbplatserna, därför att de ger en bra orientering om de olika former och möjligheter som för närvarande används för att visa konst på Internet. Samtliga hänvisningar till webbplatser avser den adress och den form de hade 1998.04.29. Som referenslitteratur har jag använt Creating Killer Web Sites av David Siegel (1998) och Internet World (nr. 9, 1997).


Metod
Jag har studerat sex webbplatser som handlar om konst, utifrån tre kriterier: Det jag först tittat på är hur man introducerar sidorna, om ingången väcker nyfikenhet och intresse. I de fall där indexsidan föregås av en annan startsida, kallar jag den för välkomstsida. De sidor som följer på indexsidan kallar jag för webbsidor. Det andra jag tittat på är hur webbsidornas innehåll ser ut, om de är gjorda för att fungera självständigt på webben, eller om de mest presenterar information om projekt, utställningar eller andra evenemang. Slutligen har jag tittat på hur webbplatserna är strukturerade. Med strukturerade menar jag hur man förflyttar sig mellan de olika sidorna och mellan de olika bilderna.


Syfte
Syftet är i första hand att ta reda på hur konst publiceras på webben, vilka möjligheter som finns och hur de utnyttjas. Ett andra syfte är att med utgångspunkt från den utveckling som skett under de senaste två åren försöka sia något om vilken betydelse Internet kommer att kunna få i framtiden, dels för museer, gallerier och andra institutioner, dels för de enskilda konstnärerna.






RESULTAT








Rooseum är ett galleri i Malmö, inrymt i ett före detta elverk. Galleriet grundades 1988 av Fredrik Roos. Efter hans död 1991 övergick galleriet till en stiftelse, där bland annat Malmö stad och Louisiana ingår. Rooseum visar i huvudsak avantgardistisk samtidskonst.
Välkomstsidan är mycket elegant och diskret, med en enkel bild av byggnaden, en logotype och en kort välkomsttext. Efter ca tio sekunder försvinner välkomstsidan av sig själv och ersätts av en indexsida, lika elegant och diskret. På indexsidan finns länkar till bland annat tidigare, pågående och kommande utställningar.
Jag valde att gå in på sidan för pågående utställning. Där återfinns en ny indexsida med fyra länkar. På två av sidorna ligger ca femton A4 ren text med anknytning till utställningen. På de andra sidorna finns konstnärens anteckningar samt sexton klickbara minibilder, föreställande några av de verk som är med på utställningen. Klickar man i bildlänkarna kommer en större bild upp tillsammans med några korta data kring verket: titel, tillkomstår och teknik.
Webbplatsen är hierarkiskt uppbyggd, men man behöver inte gå tillbaka till index- sidan vid varje byte eftersom ett navigationsverktyg hela tiden ligger kvar i fönstrets överkant.









MoMA är förkortningen för The Museum of Modern Art i New York. Som framgår av namnet har museet en modern profil, med konst från 1800-talets slut fram till hypermodernt 1900-tal.
Välkomstsidan är både klassiskt elegant och modern. Museets logotype visas i ett strikt typsnitt, men efter en stund förvandlas bokstäverna till roterande streckfigurer. Klickar man i dem visas en indexsida. På indexsidan finns en innehållsförteckning och ett antal klickbara minibilder i svart/vitt som representerar pågående utställ- ningar. Klickar man i bildlänkarna kommer det upp en sida med några lite större bilder samt en text med fakta kring den aktuella utställningen. Sidorna som representerar pågående utställningar är hierarkiskt uppbyggda, navigering görs med webbläsarens knappar eller de länkar som finns i texten eller bilderna. Man kan inte gå mellan bilderna eller mellan utställningarna utan att gå tillbaka till indexsidan.
Här finns även en länk som leder till sidor gjorda enbart för webben. De består av fem fristående webbplatser, gjorda av fem olika konstnärer med helt olika koncept - från Aids till en digital resa genom Kina.
De specialgjorda sidorna är linjärt uppbyggda. På de enskilda konstnärernas webb- platser kan man gå vidare, eller ibland föras vidare mellan sidorna. Men man kan inte gå mellan utställningarna utan att gå tillbaka till index.









Louvren är grundat 1793 av Republiken Frankrike och är ett av världens största museer.
Louvrens webbplats har ingen välkomstsida, utan man kommer direkt in på en ganska traditionell indexsida med en exteriör bild av museet och en knapplist med innehållsförteckning. Längst ned på sidan har man lagt in en liten animaton, bestående av ett antal porträtt ur museets samlingar som varvas så att de förvrängs och bilden skiftar utseende.
Klickar man i en länk på indexsidan kommer man till ett nytt index. Klickar man på en av länkarna där, t.ex.”tillfälliga utställningar” kommer man till en webbsida som presenterar en bild och lite fakta om den aktuella utställningen. Det går även att klicka i bilderna så att en stor bild ensam kommer upp i fönstret, utan text eller andra element som stör.
Webbplatsen är hierarkiskt uppbyggd. Det går inte att gå mellan bilderna eller mellan utställningarna utan att gå tillbaka till någon av indexsidorna. Navigering görs med webbläsarens knappar eller de länkar som finns i texten eller i bilderna.








WebGalleri är skapat av en grupp unga konstnärer. Deras tanke var från början att producera en tryckt katalog om sig själva. Men eftersom det visade sig att det skulle bli för dyrt, valde man att lägga ut materialet på webben i stället. Gruppen består av fem målare, en keramiker, två skulptörer och en fotograf.
Någon välkomstsida finns inte, startsidan utgörs av en indexsida med en bild av en målning och en innehållsförteckning med de olika deltagarnas namn och verksam- hetsområde. Högst upp på sidan finns också ett reklaminslag för ”free stuff” och två pilar, varav den ena leder till ett förord medan den andra saknar anknytning.
Alla de personliga webbsidorna är upplagda på exakt samma sätt. De är ungefär två A4-sidor långa, och innehållet består av en kort textpresentation av konstnären med meritlista och ett antal bilder på deras verk. Sidorna liknar i hög grad sidorna i en tryckt utställningskatalog, skillnaden är att man skrollar och inte bläddrar.
Webbplatsen är hierarkiskt uppbyggd, det går inte att gå mellan utställningarna utan att gå tillbaka till indexsidan. Det finns inte heller några länkar mellan bilderna. Navigering görs via de länkar som finns på indexsidan eller med en backpil längst ner på varje sida.








The Associaton for Temporary Arts förkortas [a : t] och är ett forum för nordisk samtidskonst. Det är bildat och drivs av, en grupp konstnärer med stöd bland annat från Konstnärsnämnden, KTH och FOA. Ambitionen med projektet är att söka nya former och vägar för att distribuera konst. Internet är ett viktigt forum, men inte det enda. Projektet innefattar även utställningsverksamhet och seminarier.
Webbplatsen inleds av en välkomstsida där man möts av trettiotvå svarta ringar med en tunn vit kantmarkering på svart botten. Drar man markören över sidan uppträder text eller små bilder i dem. Ringarna representerar de olika konstnärernas webbplatser samt index och information om projektet. De ringar som representerar konstnärerna är anonyma, man vet alltså inte i förväg, var eller hos vem man kommer in.
I några fall möts man av en ny indexsida, men oftast kommer man direkt in i konstverket. Väl inne kan vad som helst hända. På vissa platser finns t.ex. små berättelser, med eller utan bilder, på andra finns korta animationer av texter eller bilder.
Webbplatsen är både hierarkiskt och linjärt uppbyggd. Mellan de olika utställning- arna går man via indexsidan eller välkomstsidan. På vissa av de enskilda konst- närernas webbplatser går man via ett index, men de flesta är linjärt uppbyggda, så att man går vidare eller ibland förs vidare automatiskt mellan sidorna.








Digital Moments är en webbplats gjord av fotografen Dough Menuez. Tanken med projektet har varit att skapa en digital visning som i så hög grad som möjligt ger samma upplevelse som en utställning på ett galleri, men som dessutom utnyttjar webbens möjligheter.
Webbplatsen börjar med en välkomstsida föreställande en dinosaurie, samt en text som talar om att webbplatsen är minneskrävande och vilken webbläsare man bör ha. Därefter följer en ingångssida uppbyggd av ett antal sönderskurna fotografier förvandlade till små animationer. Bitarna fortsätter att röra sig konstant och flyter växelvis ihop till några av de fotografier som senare kommer att visas i form av stillbilder. På ingångssidan följer en introduktionssida där Menuez berättar om projektet och förutsättningarna för det. Introduktionssidan är gjord som en bild, skriven med stora och tydliga bokstäver, för att efterlikna den text som brukar screentryckas på galleriets vägg.
Alla webbsidorna är upplagda på samma sätt, med ett fotografi och en kort tillhörande text. Till varje sida hör också en länk som leder till fotografiets negativ.
Strukturen är linjär och på varje sida finns en framåt- och en bakåtpil. Framåtpilen leder till nästa fotografi och bakåtpilen till den aktuella bildens negativ. På varje sida finns också ett nummer som anger på vilken av webbplatsens trettiosex bilder man befinner sig.



INFORMATION ELLER UPPLEVELSE


Information
Mina resultat visar att det huvudsakligen finns två sätt att visa konst på webben - som information om ett museum/galleri/konstnärsgrupp - eller som självständiga utställningar gjorda enbart för webben.
Tre av webbplatserna använder Internet huvudsakligen för att föra ut information om sina utst�llningar eller andra verksamheter: Rooseum, Louvren och WebGalleri. Deras sidor har formen av ganska traditionella ”second-generation sites”, hierarkiskt uppbyggda och försedda med någon form av klickbar innehållsförteckning (Siegel:1998, s.13-15). Ingen av webbplatserna har någon särskilt intresseväckande start- eller välkomstsida. Louvrens startsida har man försökt göra lite intressantare med hjälp en ganska tafflig animation som inte alls motsvarar stilnivån på webbplatsen i övrigt.
Rooseum har använt sin webbplats till att presentera ganska mycket skriftlig infor- mation, om och kring utställningarna. För den som är specalintresserad är det här ett utmärkt sätt att få reda på en mängd intressant bakgrundsinformation. Till den aktuella utställningen kan man t.ex. läsa en ca tretton A4-sidor lång historisk tillbaka- blick över det moderna fotografiet. WebGalleri säger i sitt förord att sidorna från början var tänkta som en tryckt katalog, och som det fyller den sin funktion utmärkt - ett billigare alternativ, som når ut till många fler.
Strukturen på de här tre webbplatserna är hierarkisk, man går hela tiden tillbaka till en innehållsförteckning. På Rooseums och Louvrens sidor gäller det även när man går mellan de olika bilderna som presenteras. Med tanke på att de flesta bilderna är väldigt bra och intressanta, tycker jag att det är lite synd, eftersom det blir väldigt mycket klickande och väntande innan man lyckats ta sig igenom bildmaterialet.


Upplevelse
Två av webbplatserna [a : t] och Digital Moments använder Internet som ett forum för att distribuera konst specialgjord för mediet. MoMA använder både webbens mer traditionella, informativa funktion och av möjligheten att visa specialgjorda konstwebbplatser. De här tre webbplatserna representerar vad David Siegel skulle kalla ”third-generation sites”, med ett genomtänkt designkoncept som ger besökaren en helhetsupplevelse från början till slut (Siegel:1998, s. 15).
Alla tre webbplatserna har också en intesseväckande start- eller välkomstsida, men de ser väldigt olika ut. Digital Moments presenteras med en mängd information om vad man kommer att få se, medan [a : t] knappast presenterar någon alls. Tvärtom hamnar man rakt in i helt anonyma konstverk. När det gäller Digital Moments skapas intresset med hjälp av introduktionen och när det gäller [a : t] skapas intresset av att man blir nyfiken på de små rörliga, anonyma ringarna som finns på startsidan. MoMAs specialgjorda webbplatser liknar [a : t]s till uppbyggnad och innehåll, men skiljer sig i att de presenteras med konstnärens namn och några tillhörande fakta.
Det går att dra en skiljelinje mellan Digital Moments och de övriga två webbplatserna i att Dough Menuez uttryckligen ville att hans digitala utställning skulle ge samma upplevelse som om den visats på ett galleri. Han har också använt ett traditionellt utgångsmaterial - vanliga fotografier. De andra konstnärerna verkar inte ha tänkt sig sina webbplatser som galleriutställningar, utan man har mer utgått från webben som medium, med t.ex. rörliga bilder och ljud. Strukturen på de här webbplatserna är linjär, vilket innebär att man går igenom eller ibland förs igenom, utan att själv kunna bestämma riktning. I och med att riktningen är förutbestämd och utstakad får man en större helhetsupplevelse och därmed en större upplevelse av konsten, jäm fört med vad man får på de webbplatser där man hela tiden måste gå tillbaka till index.


Framtiden
I dagens läge finns en del problem, emotionella och tekniska, när det gäller att visa konst på webben. Ett problem är att det är svårt att veta vad den enskilde surfaren får se eftersom det beror mycket på vilken webbläsare, och hur snabb förbindelse han har. Ett andra problem är hur sidorna skall hittas (Internet world:1997, s 36 f.). Ett tredje problem är enligt min mening helheten och renheten. Oftast finns det alldeles för mycket knappar och annat som stör. Känslan är ungefär som när man tittar på isdans, uppvisningen i sig har ett väsen, medan ishockeyrinken med sina reklamskyltar har ett helt annat, resultatet blir att helhetsintrycket av dansen slås sönder.
Nästa steg i utvecklingen för webbsidor kommer enligt David Siegel att bli ”fourth- generation sites”. De kommer att bygga mer på designlösningar än på teknologiska lösningar. Men det innebär absolut inte att tekniken kommer att stå stilla, utan att den kommer att bli mer användbar även för den som inte är tekniker. Det nya som kommer är framförallt CSS (Cascading Style Sheets), en stilformatsmall som ger full kontroll över hur innehållet kommer att visas på skärmen. En annan nyhet är XML (Extesible Markup Language), som mer handlar om textens formatering. Siegel förutspår också stora förbättringar när det gäller bildformat, t.ex. att GIF (Graphics Interchange Format) kommer att ersättas av PNG (Portable Network Graphic) som har betydligt större möjligheter. Och förutom nyheterna när det gäller layout, text och stillbilder pågår hela tiden en utveckling av andra kreativa format som stöder bl.a. tal, musik, och animation (siegel:1998, s. 278-284).
Med utgångspunkt från vad Siegel förutspår om framtiden, borde de tekniska problemen med t.ex. webbläsarna, snart kunna förpassas till historien. Oanade möjligheter kommer också skapas för konsten i och med de nya verktygen som blir mer design- och användarvänliga och ger f�rfattaren/designern bättre potential att bestämma över utseendet på webbplatsen.




SAMMANFATTNING
Som jag formulerat i syftet, har jag velat ta reda på hur konst publiceras på webben, vilka möjligheter som finns och hur de utnyttjas. Det jag kommit fram till är att man använder Internet dels till att ge information om t.ex. museer och gallerier, dels till att skapa konstupplevelser gjorda enbart för webben. Mina resultat tyder också på att museer och gallerier mest ägnar sig åt att informera om sina pågående projekt, medan konstnärerna själva skapar webbplatser tänkta som självständiga forum. Men resul- taten är inte helt entydiga. MoMA visar t.ex. vid sidan av sin ordinarie verksamhet, webbsidor gjorda av konstnärer direkt för Internet. Jag har även hittat exempel på sidor gjorda av konstnärer (WebGalleri) där man utformat webbplatsen mer som en infor- mation om sig själv och sina verk, än som ett forum för en självständig utställning.
Mina egna slutsatser är att Internet egentligen inte innebär någon större revolution för att visa information om konst, det har man gjort lika bra tidigare i form av tidnings- artiklar och kataloger. Fördelen är att man snabbt kan få information om vad som händer i hela världen. Däremot tror jag att Internet kan komma att innebära en revolution för konstwebbplatser gjorda som självständiga forum. Fördelarna är många: Det är helt nytt och spännande för konstnärer som söker nya vägar och former för sitt arbete. Det är billigt och når snabbt ut över hela världen. Tekniken går framåt och blir samtidigt mer inriktad på designlösningar än på tekniska lösningar. Det enda problem jag egentligen kan se är hur webbplatserna skall kunna hittas. En lösning på det problemet skulle kunna vara att slå sig samman i grupper, med gemensam organi- sation och gemensam URL till en startsida. På så sätt skulle man kunna gå ut med ständigt aktuella ”Hot Lists”. Möjligheten finns också för museer och gallerier att arrangera webbutställningar vid sidan av sin ordinarie verksamhet.




LITTERATUR OCH REFERENSER

Digital Moments Internet World. (nr. 9, 1997). Louvren Rooseum Siegel, David. (1998) Creating Killer Web Sites. Hayden Books. (Indianapolis) http://www.killersites.com [a : t] The Association of Temporary Arts MoMA The Museum of Modern Art WebGalleri


Andra intressanta adresser
Andy Warhol Museum artnetweb artnode artthing Digital Online Media Documenta Guggenheim Museum IKON irational Louisiana Muse'e d`Orsay Musei Vaticani Museo del Prado Nivanet Palazzo Grassi Polar Circuit Pool Public Netbase The Metropolitan Museum of Art The Thing V2 Valand Viking Web Gallery Wegman World äda 'web